Funderingar kring ADHD-medicin

Tänkte försöka närma mig ämnesområdet ADHD-medicinering – ett mycket brännbart ämne. Debattvågorna brukar gå höga. Folk verkar antingen vara för eller väldigt mycket emot. Vissa har t.o.m vigt sina liv till att propagera emot medicinering, framför allt när det gäller barn med ADHD. En del ifrågasätter också diagnosen ADHD.

Själv är jag nybörjare på området och kan bara tala utifrån egna erfarenheter som högfungerande ADHD-person. Kan inget om kemi och molekyler. Till en viss del kan jag förstå den oro som föräldrar har inför att ge ett amfetaminliknande preparat till sitt barn, om än i mycket låg dos.  Man kan fundera över hur det påverkar barnets utveckling och personlighet. (Men visst påverkar även att vara obehandlad ens utveckling.) Samma funderingar har jag när det gäller p-piller och unga tjejer som är i en utvecklingsfas – inte riktigt färdiga. De påverkade mitt humör och sätt att vara väldeliga i sena tonåren. Jag la av ganska omgående.

Nu till mig och mina erfarenheter av ADHD-medicin. Under senvåren förstod jag att jag, som fick min diagnos för cirka tio månader sedan, att jag helt enkelt inte kan fungera utan någon form av medicinskt stöd. Gröt i huvudet, ingen röd tråd alls, fruktansvärt lättstressad och glömsk, trött, spänd, frustrerad, ångestfylld. Jag hade hamnat i en återvändsgränd. Fungerade inte hemma eller på jobbet. Har försökt med KBT och avslappningsövningar.

Min doktor har från första stund föreslagit metylfendiatmediciner som t.ex Concerta, Ritalin m.fl. Men jag har förhållit mig avvaktande, velat ta reda på mer om min funktionsstörning och behandlingsmöjligheter. Som de flesta andra vill jag inte ta medicin i onödan, dvs om jag absolut inte behöver. Biverkningslistan för metylfendiatpreparat är lång och ingen rolig läsning. Samma är det vad gäller andrahandspreparatet Strattera. Inga långtidsstudier finns att tillgå – men man har sett att speciellt metylfendiat har effekt och också ger oss drägligare liv. (Strattera ger sämre resultat på vuxna med ADHD.)

I första hand bestämde jag mig för att prova KBT, ändra livsföring och minimera alla måsten (t.ex har jag skaffat städhjälp), börjat med yoga, testat Omega 3-tabletter, dra ner på kaffe och socker osv. Men jag har sprungit på alldeles för fort i livet och nu blev det faktiskt tvärstopp.

Nu tar jag ADHD-medicin. Jag har accepterat att det måste bli så. Det blev något av en waov-känsla redan efter första tabletten. Plötsligt började signalsubstanserna i hjärnan flöda på ett mer normalt sätt. Jag blev mer skärpt, hade ork att lyssna utan en massa plottriga tankar som störde och tog mig med någon annanstans, kunde själv hålla en röd tråd i det egna pratet, blev märkbart gladare och positivare (jag som annars lätt blir grinig, är kritisk och ofta har negativa förväntningar – faktiskt en del av ADHD-problematiken pga av låga dopaminnivåer). Baksidan just nu är att jag blir lite uppvarvad och babblig som tusan.

Har fått byta sort på vägen eftersom jag fick biverkningar av den första i form av högt blodtryck, hjärtklappning, blev för pigg för sova ordentligt och därför dödstrött. Nu testar jag en ny mer snabbverkande sort och lägre dos, som antagligen kommer att höjas successivt (hjärnan måste vänja sig) tills önskad effekt uppnås: ett inre lugn, en jämnare aktivitetsnivå, större fokus, få lättare att sortera alla intryck, dämpa impulsiviteten osv. För att få en effekt som håller hela dagen, måste jag förutom morgontablett också ta en vid lunch.  Vi får se hur det går.

För dig som inte vet vad som ligger bakom biologiska störningar som ADHD och hur medicinen påverkar hjärnan, har jag lagt in en länk till ett läkemedelsbolag som förklarar detta med dopaminet och noradrenalinet . (Klicka på filmlänken på sidan.) Säkert kan detta irritera någon. Du kan också läsa mer hos Nyfiken Vital. Annars blir det här inlägget hur långt som helst. Dessutom får du en länk till en sida, där Ulph Wahlbom översatt den amerikanske ADHD-coachen Bob Seays berättelse om när han till slut insåg att medicin också var något för honom. Jag känner igen mig.