Hur utreder de egentligen?

Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om att statistik framtagen av Socialstyrelsen som visar att barn födda sent på året diagnostiseras med ADHD i större utsträckning än barn födda tidigt på året. I artikeln säger Björn Kadesjö, överläkare i barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, att det kan finnas barn som missförstås ha adhd.

Idag kom en uppföljande artikel med titeln ”Ökat elevstöd ska ge färre diagnoser”. Jag är förbaskad. Vad tusan menar de? Jag förstår inte resonemanget. Antingen har man väl en medicinsk diagnos eller inte. Eller så är det fel på de som sätter diagnoserna. Det vill säga att de läkare som ger en diagnos gör det slentrianmässigt utan att utreda ordentligt. Och om så är fallet är det förfärligt och djupt olyckligt. Det gör att seriösa läkare och forskare också kommer att ses som kvacksalvare och diagnosen kommer att ses som en humbug – vilket vi vet att det redan finns de som anser.

Riksförbundet Attention har så klart reagerat starkt, precis som jag.

Aspergers inte lika med mord

Läser i dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet att den misstänkte serieskytten: Peter Mangs, använder sig av sin diagnos Aspergers syndrom som förklaring till sitt handlande. Det här tycker Niklas Långström som är forskningsledare i Kriminalvården och professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet i Stockholm. Läs mer här

Visst kan en diagnos vara delförklaringen till hur man upplever världen omkring sig och olika typer av beteenden liksom vara en underliggande sårbarhetsrisk till psykisk sjukdom, men knappast den enda förklaringen till att någon väljer att begå flera mord.