Var med i en forskningsstudie om KBT via internet

Forskning visar att visar att kognitiv beteende terapi (KBT) via internet är lika effektiv mot paniksyndrom som traditionell KBT-behandling i grupp. Även vid lindrig och mellansvår depression kan internetbaserad KBT fungera bra. Därför satsar bl.a Stockholms läns landsting på att erbjuda KBT via internet.

Just nu söker Institutionen för psykologi vid Umeå universitet deltagare till en studie om interaktiv KBT-behandling. Bl.a söker de personer som lider av nedstämdhet, social fobi och tvång. Inga resor behövs eftersom forskningsprojektet handlar om ett internetbaserat självhjälpsprogram med behandlarstöd. För mer information och intresseanmälan, gå in på: www.studie.nu

Karolinska institutet söker också försökspersoner till ett liknande forskningsprojekt, som har en pågående depression. Försökspersonerna får hjärnan avbildad med PET-teknik för att kunna studera vad som händer i hjärnan under en depression. De erbjuder samtidigt  KBT vid Internetpsykiatrienheten vid Karolinska sjukhuset i Huddinge.  Man får ekonomisk ersättning för sitt deltagande. Läs mer på: www.internetpsykiatri.se Kontakta överläkare Mikael Tiger, studieansvarig eller överläkare Johan Lundberg, projektledare på tel: tel: 08-585 866 72 om du vill veta mer.

Här kan du läsa ett exempel på hur internetbaserad KBT-behandling går till.

Hjärntest hos Hjärnfonden

Nu kan du på kul testa hur hjärnan funkar på Hjärnfondens webbsida. Man kan faktiskt lära sig ett och annat man inte visste (eller glömt). Där kan man också läsa mer om hjärnan och beteenden. Bra och upplysande är också denna webbsida som berättar om hjärnan och dess funktioner. T.ex om belöningssystem, minne och inlärning, manligt och kvinnligt etc.

Översvämmad hjärna? Javisst

Misslyckas du med att många bollar i luften samtidigt, sviker minnet och känner du dig otillräcklig? Lugn du är inte ensam. Och det behöver inte betyda – att du som jag – har ADHD.  Du kanske snarare har en översvämmad hjärna. Vår simultankapacitet är som bekant inte hur stor som helst och informationsflödet runt om oss blir allt större och mer påträngande. Har man ADHD märker man det här mycket tydligare än andra. För vår hjärna kan ju inte värja oss från de distraktioner som en vanlig hjärna kan.

Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Stockholm Brain Institute på Karolinska institutet, har skrivit en bok som heter: Den översvämmande hjärnan. Den försöker jag läsa just nu och den rekommenderar jag gärna. Torkel forskar om hur hjärnan hanterar uppmärksamhet och arbetsminne. Och kanske speciellt barn med ADHD, strokepatienter m.fl. Han har kommit fram till att arbetsminnet faktiskt går att träna upp. Spännande och förhoppningsvis kan vi med neuropsykiatriska funktionsstörningar som ADHD ha nytta av hans forskning även framöver.

I boken tar han upp ämnen som koncentrationssvårigheter, arbetsminnesproblematiken och ADHD. Han pratar också om lösningarna. T.ex arbetsminnesträning, medicinering som riktar in sig på att påverka dopaminreceptorerna och strategier att hantera barn med ADHD. Han nämner bl.a utbildningsprogrammet COPE (Community Parent Education Program) och Teach ADHD.

Under Hjärnans dag 2008 höll Torkel Klingberg ett föredrag med liknande innehåll som i boken. Filmer från detta tillfälle har lagts ut på Youtube. Här är den första av flera avsnitt.

Funderingar kring ADHD-medicin

Tänkte försöka närma mig ämnesområdet ADHD-medicinering – ett mycket brännbart ämne. Debattvågorna brukar gå höga. Folk verkar antingen vara för eller väldigt mycket emot. Vissa har t.o.m vigt sina liv till att propagera emot medicinering, framför allt när det gäller barn med ADHD. En del ifrågasätter också diagnosen ADHD.

Själv är jag nybörjare på området och kan bara tala utifrån egna erfarenheter som högfungerande ADHD-person. Kan inget om kemi och molekyler. Till en viss del kan jag förstå den oro som föräldrar har inför att ge ett amfetaminliknande preparat till sitt barn, om än i mycket låg dos.  Man kan fundera över hur det påverkar barnets utveckling och personlighet. (Men visst påverkar även att vara obehandlad ens utveckling.) Samma funderingar har jag när det gäller p-piller och unga tjejer som är i en utvecklingsfas – inte riktigt färdiga. De påverkade mitt humör och sätt att vara väldeliga i sena tonåren. Jag la av ganska omgående.

Nu till mig och mina erfarenheter av ADHD-medicin. Under senvåren förstod jag att jag, som fick min diagnos för cirka tio månader sedan, att jag helt enkelt inte kan fungera utan någon form av medicinskt stöd. Gröt i huvudet, ingen röd tråd alls, fruktansvärt lättstressad och glömsk, trött, spänd, frustrerad, ångestfylld. Jag hade hamnat i en återvändsgränd. Fungerade inte hemma eller på jobbet. Har försökt med KBT och avslappningsövningar.

Min doktor har från första stund föreslagit metylfendiatmediciner som t.ex Concerta, Ritalin m.fl. Men jag har förhållit mig avvaktande, velat ta reda på mer om min funktionsstörning och behandlingsmöjligheter. Som de flesta andra vill jag inte ta medicin i onödan, dvs om jag absolut inte behöver. Biverkningslistan för metylfendiatpreparat är lång och ingen rolig läsning. Samma är det vad gäller andrahandspreparatet Strattera. Inga långtidsstudier finns att tillgå – men man har sett att speciellt metylfendiat har effekt och också ger oss drägligare liv. (Strattera ger sämre resultat på vuxna med ADHD.)

I första hand bestämde jag mig för att prova KBT, ändra livsföring och minimera alla måsten (t.ex har jag skaffat städhjälp), börjat med yoga, testat Omega 3-tabletter, dra ner på kaffe och socker osv. Men jag har sprungit på alldeles för fort i livet och nu blev det faktiskt tvärstopp.

Nu tar jag ADHD-medicin. Jag har accepterat att det måste bli så. Det blev något av en waov-känsla redan efter första tabletten. Plötsligt började signalsubstanserna i hjärnan flöda på ett mer normalt sätt. Jag blev mer skärpt, hade ork att lyssna utan en massa plottriga tankar som störde och tog mig med någon annanstans, kunde själv hålla en röd tråd i det egna pratet, blev märkbart gladare och positivare (jag som annars lätt blir grinig, är kritisk och ofta har negativa förväntningar – faktiskt en del av ADHD-problematiken pga av låga dopaminnivåer). Baksidan just nu är att jag blir lite uppvarvad och babblig som tusan.

Har fått byta sort på vägen eftersom jag fick biverkningar av den första i form av högt blodtryck, hjärtklappning, blev för pigg för sova ordentligt och därför dödstrött. Nu testar jag en ny mer snabbverkande sort och lägre dos, som antagligen kommer att höjas successivt (hjärnan måste vänja sig) tills önskad effekt uppnås: ett inre lugn, en jämnare aktivitetsnivå, större fokus, få lättare att sortera alla intryck, dämpa impulsiviteten osv. För att få en effekt som håller hela dagen, måste jag förutom morgontablett också ta en vid lunch.  Vi får se hur det går.

För dig som inte vet vad som ligger bakom biologiska störningar som ADHD och hur medicinen påverkar hjärnan, har jag lagt in en länk till ett läkemedelsbolag som förklarar detta med dopaminet och noradrenalinet . (Klicka på filmlänken på sidan.) Säkert kan detta irritera någon. Du kan också läsa mer hos Nyfiken Vital. Annars blir det här inlägget hur långt som helst. Dessutom får du en länk till en sida, där Ulph Wahlbom översatt den amerikanske ADHD-coachen Bob Seays berättelse om när han till slut insåg att medicin också var något för honom. Jag känner igen mig.