Igår följde Studio Ett upp Ekots rapportering om ADHD-medicinering. Där uttalar sig Hans Forssberg, professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet och även föreståndare för Stockholm Brain Institute samt psykologen Lars Lundström, som är en känd medicinkritiker och ofta skriver debattartiklar och insändare i ämnet.
Relevant i inslaget är att det saknas långtidsstudier på de centralstimulerande ADHD-medicinerna och att hjärnan med tiden behöver ”mer” medicin för att få samma effekt. Det här är kända faktorer (inget nytt under solen), liksom biverkningarna av medicinerna som många av oss tampas och får leva med i utbyte mot andra goda effekter som ger oss möjligheter. Och visst behöver det läggas mer pedagogiska resurser på bokstavsbarnen i skolan – inte bara ge medicin. Detta är ju heller inget nytt. Medicinen fixar inte allt men jag konstaterar, precis som tidigare, att utan ADHD-medicin som stöd hade KBT inte funkat för mig för att lära mig hur ADHD funkar hos mig, olika beteendetekniker, avslappning m.m. Och det beror inte på att jag är dum i huvudet utan rastlös, impulsiv, humörssvängig och har ett taskigt arbetsminne.
Läs mer och lyssna på programmet här.
Lars Lundström har tigare bl.a debatterat ADHD-medicinering i Svenska Dagladet beträffande ADHD-projektet inom kriminalvården. Och fått svar på tal. Det här skrev Lars i samband med Almedalsveckan. Och här kan du läsa Lars senaste inlägg i ADHD-debatten. Hans egen doktorsavhandling, från 2004, handlar om dyslexi: ”Reading Difficulties and the Twofold Character of language: How to understand dyslexia”. Den är framlagd vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet.
Om det här med att medicinen och tillvänjningen, dvs att doshöjning krävs med tiden för att få samma effekt, kan du titta på i TV4:s inslag (som är cirka 25 minuter långt – detta tas upp efter c:a 8 minuter) med Lars-Erik Spothon som har ADHD och ADHD-specialisten Kai Bruno.
Igår var det en hel del prat om ADHD på radion. Ekot rapporterade att ADHD-medicineringen ökar kraftigt i Sverige och varför. Bl.a är detta en effekt av att allt fler utreds och att medicinering är en av de profylaktiska åtgärder som erbjuds efter en diagnos. På Gotland förskrivs mest ADHD-medicin och detta beror på att man utreder fler än andra landsting/kommuner. (Det senare kan du läsa mer om här.)
Ytterligare en sak kom upp, nämligen bristen på nationella riktlinjer (vårdprogram) – något jag tjatat mycket om i min blogg. Detta är helt galet och gör att vård och behandling av ADHD ser väldigt olika ut i landet – detta är delvis en rättvisefråga, men handlar också om att arbeta efter beprövad erfarenhet och på vetenskaplig grund (ge evidensbaserad vård). Heder åt Stockholms läns landsting som 2010 tog fram ett regionalt vårdprogram för ADHD.
Det finns tyvärr kliniker i landet som inte bryr sig om att utreda innan medicin sätts in, utan ställer diagnos lite på en höft utifrån samtal med patienten. Medicinen löser inte hela ADHD-problematiken. Det behövs andra stödinsatser och framför allt varseblivning. Här kan du läsa/lyssna till Eko-inslaget som är speglar läget på ett helt korrekt sätt.
Idag berättar DN om att det blir allt mindre knark på svenska fängelser. Det här är en trend vi är ensamma om i Norden. Orsaken till att knarket nästan har försvunnit beror till stor del säkerhetsarbetet på anstalterna. Kriminalvården har enligt DN satsat på mer yttre skydd och noggrannare bevakning, mer kontroller (urinprover på intagna), nya elstängsel utanför de höga murarna gör det omöjligt för någon att kasta in droger eller andra varor till fångarna. Kumla – som har den högsta säkerhetsklassningen i landet - har också knarkhundar som nosar på de intagna och allt gods in till anstalten röntgas. Dessutom erbjuds fångarna också mer behandling mot sitt missbruk.
Enligt en undersökning från 2006 var över hälften av dem som dömdes till fängelse narkotikamissbrukare. I en av de två artiklarna får man möta livstidsdömde Peter, 50 år och tidigare amfetaminmissbrukare. (Här kan du läsa om Peter.) Han sitter inne för mord på Kumlaanstalten. Peter har haft stora problem med att kontrollera sin ilska och aggressivitet, har fått diagnosen ADHD och får kognitiv beteendeterapi. Om han får någon medicinsk behandling (läs ADHD-medicin) framgår inte. Min egen erfarenhet är att utan ADHD-medicin är det svårt att få resultat med KBT om man har ADHD. Är man synnerligen impulsiv i sitt handlande och dessutom har ett dåligt arbetsminne är det svårt att göra som man lärt sig och ens minnas vad det är man lär sig och hur man ska göra istället. Det här är kärnan i ADHD-beteendet.
Det är väl känt att många intagna med drogproblem har ADHD. Missbruk (självmedicinering) är en vanlig del av vår bokstavsdiagnos och missbruk brukar leda till brottlighet. Jag har tidigare skrivit om Kriminalvårdsprojektet i Norrtälje – ett samarbete mellan Kriminalvården och Stockholms läns landsting som handlar om att erbjuda utredning och behandling till fångar som varit intresserade. Syftet med studien är att undersöka om medicinsk behandling i kombination med ett behandlingsprogram minskar ADHD-symtomen och den upplevda livskvalitet och funktionsförmåga hos de intagna som deltar. Dessutom finns det ett ytterligare ADHD-projekt inom Kriminalvården kallat Håga-projektet.
Sedan förra året får också fångarna på de tre anstalterna: Färingsö, Storboda och Norrtälje stöd och råd när det gäller kognitiva hjälpmedel av personal från Hjälpmedelsinstitutet (HI). Det handlar om allt från bolltäcken till timstock. Samarbetet mellan Kriminalvården och Hjälpmedelsinstitutet är en del av ett treårigt regeringsuppdrag att öka kunskapen om hjälpmedel till personer med psykiska funktionshinder. Bl.a ADHD. Samarbetet med Kriminalvården går genom Integrerat team för opiatberoende kriminalvårdsklienter (ITOK), en verksamhet där Stockholms Frivård, Kriminalvården Region Stockholm och Beroendecentrum Stockholm ingår. Om projektet kunde man höra på årets Almedalsvecka.
Bra satsade skattepengar, tycker jag.
Här kan du läsa mer om Kriminalvårdens statistik när det gäller droger bland intagna.
Måste kort passa på att tipsa om en blogg jag snubblade över, men inte riktigt hunnit läsa. Anledningen? Jo, det är ont om vuxna grabbar som skriver om sin ADHD. Så därför. Just nu bloggar han om sin medicinstart med Strattera. Klicka här.
Å så måste jag tipsa om Hanna Fridéns sommarsnack på Nyheterna 24. Där berättar hon om hur det var att vara 13 år och få en aspergerdiagnos och att det faktiskt inte betyder slutet på livet.
Senaste kommentarer