Rapport om medicinläget

Då var det dags att uppdatera er om medicinläget. Jodå, jag håller sedan några månader fast vid kombinationen Strattera (på morgonen) och Equasym (snabbvarianten två gånger om dagen). Har fortfarande kvar Equasym-tabletter – de som inte längre säljs i Sverige. När de tar slut ska jag börja ta Metamina istället, även de av snabbvarianten som går ur efter ett par timmar. Det här betyder att jag får sätta på påminnelselarm två gånger under dagen för att minnas att ta medicinen. Det funkar ganska bra.

Får livet att funka hyfsat med hjälp av ADHD-medicinerna och hjälpmedlet Memo-comai i mobilen. Men jag tycker inte att jag upplever riktigt samma goda effekt som jag fick i början av medicineringen. Det svajar under dagen humörsmässigt. Är ganska stingslig vid hemkomst från arbetet – den tid då man ska måna om familjen, fråga hur folk haft det under dagen, läsa läxor, småprata osv. Jag klarar inte det utan måste stänga av och varva ner genom att sitta framför datorn ett tag. Annars fräser jag värre än värst.

Läste just ett intressant blogginlägg hos Lotta Abrahamsson, som själv har ADHD och aspergers syndrom och föreläser och handleder andra kring hur man kan stödja elever med dessa diagnoser. Lotta beskriver där hur hennes resa med olika mediciner sett ut. Hon konstaterar att det är viktigt att ha en doktor som faktiskt förstår sig på och har erfarenhet av både diagnos och mediciner. Och jag utläser också att det gäller att ha tålamod innan man hittar rätt. Det tar nämligen tid att både hitta rätt kombination av medcinin och att ställa in den. Lotta skriver också om det hon kallar reboundeffekt från medicinen. Inlägget hittar du här. Och mina (många) inlägg och trassliga erfarenheter av ADHD-mediciner hittar du här.

Två veckor med Strattera

Tänkte att jag skulle avrapportera lite om mitt medicinläge. Ni som följt med ett tag vet att jag tyvärr fick tråkiga biverkningar av ADHD-medicineringen med centralstimulantia/metylfendiat (klicka på ADHD-medicin under ”Mina ämnen” och läs mer). Sista försöket gjorde jag i oktober och fick sluta efter bara någon vecka, trots att jag tog en barndos. Ungefär en på 100 brukar få högt blodtryck, ökad hjärtfrekvens, hjärtklappning, och ändringar i hjärtrytmen av metylfendiatpreparat och jag är en av dem. Centralstimulantia funkade annars oerhört bra på min ADHD. Jag blev befriad från mycket av det som inte går att styra över när man har ADHD, vilket gjorde att jag fullständigt deppade ihop när doktorn sa åt mig att omedelbart sluta äta medicinen. Sedan dess har jag deppat och får inte livet att fungera på ett bra sätt. Ja, alltså vardagen fungerar. Jag tvättar, lagar mat osv, som andra vuxna gör. Jag gör sakerna, men är inte riktigt där. Har samtidigt fullt upp med mig själv och min inre röra.

Metylfendiat (Concerta, Equsym eller Ritalin) rekommenderas ju som förstahandpreparat vid ADHD av Läkemedelsverket, eftersom det är dokumenterat effektivt. Det icke-narkotikaklassade preparatet atomoxetin (Strattera) är andrahandsvalet när man behandlar ADHD. Det är en medicin som tidigare användes för att behandla depressioner och har i studier inte kunnat tillskrivas lika goda resultat när det gäller att påverka ADHD-symptomen.

Därför testar jag sedan två veckor tillbaka Strattera, där jag precis som man gör med centralstimulantia nämligen ökar tablettdosen varje vecka för att titrera upp till lagom stor dos. Strattera sägs påverka noradrenalinet, till skillnad från metylfendiat som  höjer koncentrationen av både dopamin och noradrenalin i synapsöverföringen i centrala nervsystemet. Tanken är att denna tidigare depressionsmedicin ska skärpa förmågan att vara uppmärksam på en sak i taget och även minska hyperaktiviteten genom att höja vakenhetsgraden i hjärnan.

Mina egna reflektioner efter två veckor är att jag inte märker någon som helst effekt på mina ADHD-symptom: uppmärksamhetsproblemen, hyperaktiviteten, impulsiviteten och inte minst humörssvängningarna. Jag känner mig precis som tidigare. Nåt gör medicinen med vakenhetsgraden, för jag sover sämre. Vaknar flera gånger på natten och har svårt att somna om. Och jajamänsan, det är en biverkning liksom att jag upplever att pulsen plötsligt ökar, aptiten har minskat och magen blivit trög. Jag har också upplevt klassiska värmevallningar. Nu ska det bli spännande att se vad nästa blodtrycksmätning säger. Jag har på känn att trycket har ökat det med.

Vet att det kan ta tid att komma upp i rätt dos och verkligen märka skillnad med en medicin som inte är så snabbverkande som metylfendiat. Det är därför många ger upp och lägger av i förtid, dvs innan effekten av atomoxetin hunnit slå till. Otillräcklig effekt är faktiskt den vanligaste orsaken till att ADHD-patienter slutar ta Strattera. Ungefär 25 procent brukar avsluta behandlingen med atomoxetin av det skälet. Med metylfendiat märker man ju på första tabletten att det har effekt på den 8-filiga motorvägen i huvudet som försvinner, att impulsiviteten minskar markant, tålamodet ökar och ilskan försvinner all världens väg. Problemet för mig är att mer dopamin är precis det jag behöver för att bli normaltrevlig och social, istället för en pms-häxa, och det kan ju Strattera tyvärr inte göra något åt.

Tja, vad gör man…..

(Så här funkar Strattera.)

I livet utan medicin

Ja, vad ska man säga? Livet lunkar vidare, utan ADHD-medicin. Tillbaka till ruta ett – men ändå inte. Sammanfattningsvis kan jag i alla fall säga att det tog drygt en vecka efter att jag tog sista Concerta-tabletten, innan blodtrycket började bete sig mer normalt (men fortfarande högt). Tråkig och farlig biverkning av en medicin. Hjärtat har också rusat helt oväntat – med tryck i bröstet – vilket jag uppfattar som en utsättningsfenomen. Läskigt och ledde till ytterligare ett sjukhusbesök. Har försökt läsa på på internet, men hittar inget att läsa om hur folk brukar reagera när man tar bort centralstimulerande läkemedel som innehåller just metylfendiathydroklorid.

Som befarat har mitt usla tålamod och dåliga humör återkommit. Ingen bra kombination. Liksom en låg stresströskel (fast inte riktigt lika illa som det var i våras, för nu är jag ganska så utvilad). Sedan verkar det som om finmotoriken flytt sin kos. Så kanske det var innan med – minns inte riktigt. Tappar och spiller, så det står härliga till. Är också tröttare, som sig bör kanske, nu när hösten är här och man ska upp i ottan för att komma iväg till skola och jobb. Men konstigt nog är jag vid gott mod, än så länge. Tror att mina avslappningsövningar lagt grunden för detta. Vi får se var detta tar vägen.

Läs gärna vad andra skriver, t.ex Mamman om att sluta äta ADHD-medicin pga biverkningar eller hur det gick för Caroline som började äta Concerta år 2007. Trollhare alias Immanuel Brändemo berättar också om sina erfarenheter av Concerta liksom Judith.

Avbryter medicineringen

Här sitter jag och kan inte annat vara än dyster. Jag som trodde att detta gick ganska bra och kände mig på G äntligen. Har idag fått sträng tillsägelse att omedelbums sluta med med den ADHD-medicin (innehållande metylfendiat) jag äter sedan ett par veckor tillbaka. Hade ett skyhögt blodtryck, när mottagningssköterskan som ska hålla koll på hur metylfendiatmedicinen påverkar mig, kollade i förmiddags. Blev skickad till akuten direkt. Där har tagits puls, EKG (som var O.K) och trycket sjönk visserligen vid vila, även om undertrycket låg lite för högt. Detta ska nu följas upp, sägs det. Är det medicinen som ligger bakom, tro? Den kan ju ha sådana effekter. En av 100 brukar få det som biverkning.

Så jag känner mig minst sagt omruskad. Hade inte detta på känn. Visst har jag haft lite ont i huvudet senaste tiden, men har kopplat detta till alla väderomslag nu när hösten gör sig påmind. Jag har nämligen en mycket väderkänslig knopp. Det som gör mig bedrövad är också att det dessutom dröjer ett tag till att jag kan få träffa min doktor på Psykiatrimottagningen. Där är det fullspikat i tidsbokningen tyvärr. För då blir det till att ta ställning till vad som är plan B eller om jag kan återuppta metylfendiatmedicineringen tillsammans med blodtrycksmedicin. Vet att det finns de som gör det. Känner du någon som gör det: berätta gärna. 

Ska nu förbereda familjen på att häxan surtant strax kommer att uppenbara sig igen.Vi som trodde vi skulle slippa fräsandet och väsandet. Vill helst inte tänka på det och inte heller på röran i huvudet, som garanterat kommer att komma tillbaka. Jag bävar och säger som Tage Erlander: huka er i bänkarna – för nu laddar hon om.