Diagnoskultur – inget okej begrepp

Skolverket har publicerat en artikel om resultatet av att placera elever med ADHD (eller andra funktionshinder) i särskilda undervisningsgrupper. Bra att ämnet studeras och lyfts, men är det bara jag som reagerar på begrepp som ”den diagnostiska kulturen”. (Det är ungefär samma sorts begrepp som ”jakten efter diagnoser”, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg).

Vad tusan menar de? Att det är ett försök att distansera och avskärma sig från diagnoser och forskningen om diagnoser förstår jag – att den inte är rumsren och ”commes il faut”. Gillar inte att folk slänger sig med den här typen av begrepp, utan att precisera vad som menas. Det är inte O.K.

Så här låter det i ingresstexten: ”Barn som inte når målen sätts allt oftare i särskilda undervisningsgrupper. Barnens svårigheter förklaras med en rad olika neuropsykiatriska diagnoser som AD/HD och Aspergers syndrom. Den diagnostiska kulturen har fått fäste i skolans värld.”
Här kan du läsa hela artikeln.

Om ni undrar varför det inte är så mycket aktivitet här på bloggen, är det för att orken tryter. När jag jobbat en hel dag finns det inte så mycket tid och ork över. På helgerna är det mycket fokus på familjelivet och att vila för att ladda upp inför kommande vecka. Men jag kan säga att jag ofta tänker på vad jag skulle vilja blogga om.

Annika om arbetsminne och undervisning

Läs gärna Annikas inlägg om arbetsminne och hjärnforskning (hos Tidsenliga lärverktyg). Hon reflekterar kring hjärnforskaren Torkel Klingbergs bok: ”Den lärande hjärnan”. Annika arbetar vid Elevhälsan i Umeå där hon hjälper elever och pedagoger att se möjligheter med teknik i lärandesituationer.

Lästips om skolans syn på elever

Måste tipsa om en intressant artikel i Lärarförbundets tidning. Claes Nilholm, professor i pedagogik med inriktningen specialpedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, har kartlagt skolans syn på varför elever har svårigheter i skolan. Och inte minst vems problem och ansvar det är.

Några citat från artikeln:

”Det finns en lång tradition av särlösningar och en vilja att skilja ut det som upplevs som annorlunda i skolan. Men synsättet har inte mycket stöd i styrdokumenten.”

”Rektorerna förlägger skolmisslyckandena till brister hos de enskilda eleverna och deras hemförhållanden, till förhållanden som de själva inte kan påverka. Även få lärare ansåg att det var skolan eller sättet att organisera undervisningen som var orsaken till elevers misslyckanden. De ansåg i nästan lika hög grad som rektorerna att problemen låg hos eleverna.”

Läs artikeln här

Och här har vi svaret på vilka anpassningar skolan kan göra t.ex vid nationella prov. Om man utgår ifrån kollektivets svagaste länk blir det bra för alla.

Scientologidagis – nej tack

Läste i dagens DN att utbildningsförvaltningen i Stockholm gjort en oanmäld inspektion av den scientologiinspirerade förskolan Lövgården i Sätra under hösten. Det visade sig att förskolan saknade utbildad personal, att personal som anställs inte kontrolleras mot brottsregistret och att det saknas pedagogiskt material m.m. Det betyder att här skulle alltså dömda sexbrottslingar kunna finnas anställda? Eller att personal med rätt (läs scientologisk) världsbild är prioriterat att rekrytera snarare än att de som faktisk har förskollärarkompetens?

Dessutom får inte föräldrarna, enligt utbildningsförvaltningens inspektör, tillräcklig information om förskolan Lövgårdens pedagogik (!), dvs Applied Scholastics uppfunnen av Ron L Hubbard – scientologikyrkans skapare och förgrundsgestalt. Man ska alltså som förälder passa sig för att utan omsvep tacka ja till den förskola som ligger närmast var man bor, utan ta reda på mer om vad de sysslar med. Plötsligt är man kanske omgiven av sektmedlemmar och ens barn invaggas sakta men säkert i deras tankesätt.

Artikeln uppmärksammade mig på att scientologirörelsens ideella förening Albatross driver hela fem förskolor i Stockholms södra förorter. Skrämmande – på samma sätt som skolor med ensidig politisk eller religiös inriktning, tycker jag. T.ex Plymouthbrödernas Laboraskolan i Långaryd, som också kritiserats av Skolinspektionen för att den inte levde upp till skollagens krav på bl.a saklighet och allsidighet. En annan friskola med religiös inriktning som kritiserats av Skolinspektionen är Gryningeskolan i Botkyrka.

Det är skrämmande att vi i ett demokratiskt land som Sverige tillåter friskolor med klart missriktad och manipulativ ideologisk/sekteristisk inriktning som varande basen för kunskapsinhämtningen och formandet av unga människor. Jag tror bestämt att det hindrar yttrande- och tankefrihet. Och inte minst möjligheten att vara annorlunda. När det gäller scientologerna bör man veta att de inte accepterar att det finns några bokstavsdiagnoser överhuvudtaget. Då kan det bli svårt att få rätt hjälp och stöd. Tror man att uppfostran hemma är problemet med ADHD-barn, kan det verkligen bli ödesdigert för det barnets utveckling och framtid. Undrar just om Albatrossens förskolor anställer resurspersoner – eller behövs de kanske inte?

I somras rapporterade Sveriges Radio Ekot, tack och lov, att regeringen i ett lagförslag kommer att dra en tydligare gräns för vad som blir tillåtet och inte när det gäller konfessionella inslag för religiösa friskolor. Frågan är vad man gör med de skolor som inte faller under etiketten konfessionell. Vissa tillber Gud, medan andra tillber Hubbard.

Läs också vad Trollhare, skriver om scientologiförskolorna.

Om du vill veta mer om när ideologi och pedagogik kan anses vara sekteristisk, kan du göra det här. Läs också scientologiavhopparen Catarina Pamnells berättelse. Eller varför inte bloggen Scientologisekten som är allt annat än sitt namn.