Hem > familjeliv, leva med adhd > Borttappat – igen

Borttappat – igen

nycklar1Nyss hände det igen. I panik har jag rusat runt med bultande hjärta (och hjärna) och letat efter min oumbärliga tiddagbok: där alla möten och tider jag har att passa finns inskrivna. Och som vanligt hittade jag den, efter att ha letat och känt mig gråtfärdig. Detta är jag i ett nötskal. Och helt irrationellt – tack jag vet. Är det inte tiddagboken är det plånbok, bil- eller husnycklar. Dessa brukar jag i regel hitta längst ned i handväskan efter att i frustration och under olika typer av panikartade tillrop skakat ut allting på golvet. Detta scenario utspelar sig några gånger i veckan.

Mannen tycker att detta är enerverande. Han känner igen ritualen och kan inte förstå paniken. ”Varför inte bara vara lugn och metodisk?” Det som är jobbigast för honom och andra runtomkring är att jag piskar upp stämningen. Inte minst med mitt domedagsbeteende: jag kommer aldrig att hitta det jag tappat bort och nu går det åt skogen. För att försöka göra det uthärdligt för de närmaste har vi kommit överens om att jag ska börja med att säga: ”den/det är borta, men jag kommer att hitta den strax”, som ett slags positiv affirmation. Vet inte om det kommer att hjälpa – vi får se. Men värt ett försök. Försöker också att memorera var jag lägger saker och att lägga dem på ett och samma ställe jämnt. Men det blir fort fullt av av saker att hålla reda på i huvudet. Ibland känns det som att ha en begynnande alzheimer. Får ofta gå tillbaka och kolla om jag verkligen låst ytterdörren, vilket jag så klart har. Petitesser kan tyckas. Men det är himla irriterande.

Vi ADHD:are har ju bevisligen problem med arbetsminnet, eller korttidsminnet som det också heter. Det som hjälper oss att minnas vad vi ska koncentrera oss på. T.ex telefonnumret vi just slog upp eller en instruktion som vi är på väg att utföra. Arbetsminnet hjälper oss också att hålla fast vid ett bestämt mål – helt enkelt komma fram till ett genomförande. Har ännu inte fått professionell hjälp med att minnesträna. Vi får väl se hur det blir med den saken. Det finns så många andra därute som har det värre och på grund av att de glömmer får ett väldigt kaosartat liv. Tappar man plånböcker och nycklar på riktigt stupisju (och inte som jag: tror att man tappat) blir det väldigt besvärligt och dyrt i längden.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: