Hem > hjärnan och minnet, leva med adhd > Funderingar kring ADHD-medicin

Funderingar kring ADHD-medicin

neuronTänkte försöka närma mig ämnesområdet ADHD-medicinering – ett mycket brännbart ämne. Debattvågorna brukar gå höga. Folk verkar antingen vara för eller väldigt mycket emot. Vissa har t.o.m vigt sina liv till att propagera emot medicinering, framför allt när det gäller barn med ADHD. En del ifrågasätter också diagnosen ADHD.

Själv är jag nybörjare på området och kan bara tala utifrån egna erfarenheter som högfungerande ADHD-person. Kan inget om kemi och molekyler. Till en viss del kan jag förstå den oro som föräldrar har inför att ge ett amfetaminliknande preparat till sitt barn, om än i mycket låg dos.  Man kan fundera över hur det påverkar barnets utveckling och personlighet. (Men visst påverkar även att vara obehandlad ens utveckling.) Samma funderingar har jag när det gäller p-piller och unga tjejer som är i en utvecklingsfas – inte riktigt färdiga. De påverkade mitt humör och sätt att vara väldeliga i sena tonåren. Jag la av ganska omgående.

Nu till mig och mina erfarenheter av ADHD-medicin. Under senvåren förstod jag att jag, som fick min diagnos för cirka tio månader sedan, att jag helt enkelt inte kan fungera utan någon form av medicinskt stöd. Gröt i huvudet, ingen röd tråd alls, fruktansvärt lättstressad och glömsk, trött, spänd, frustrerad, ångestfylld. Jag hade hamnat i en återvändsgränd. Fungerade inte hemma eller på jobbet. Har försökt med KBT och avslappningsövningar.

Min doktor har från första stund föreslagit metylfendiatmediciner som t.ex Concerta, Ritalin m.fl. Men jag har förhållit mig avvaktande, velat ta reda på mer om min funktionsstörning och behandlingsmöjligheter. Som de flesta andra vill jag inte ta medicin i onödan, dvs om jag absolut inte behöver. Biverkningslistan för metylfendiatpreparat är lång och ingen rolig läsning. Samma är det vad gäller andrahandspreparatet Strattera. Inga långtidsstudier finns att tillgå – men man har sett att speciellt metylfendiat har effekt och också ger oss drägligare liv. (Strattera ger sämre resultat på vuxna med ADHD.)

I första hand bestämde jag mig för att prova KBT, ändra livsföring och minimera alla måsten (t.ex har jag skaffat städhjälp), börjat med yoga, testat Omega 3-tabletter, dra ner på kaffe och socker osv. Men jag har sprungit på alldeles för fort i livet och nu blev det faktiskt tvärstopp.

Nu tar jag ADHD-medicin. Jag har accepterat att det måste bli så. Det blev något av en waov-känsla redan efter första tabletten. Plötsligt började signalsubstanserna i hjärnan flöda på ett mer normalt sätt. Jag blev mer skärpt, hade ork att lyssna utan en massa plottriga tankar som störde och tog mig med någon annanstans, kunde själv hålla en röd tråd i det egna pratet, blev märkbart gladare och positivare (jag som annars lätt blir grinig, är kritisk och ofta har negativa förväntningar – faktiskt en del av ADHD-problematiken pga av låga dopaminnivåer). Baksidan just nu är att jag blir lite uppvarvad och babblig som tusan.

Har fått byta sort på vägen eftersom jag fick biverkningar av den första i form av högt blodtryck, hjärtklappning, blev för pigg för sova ordentligt och därför dödstrött. Nu testar jag en ny mer snabbverkande sort och lägre dos, som antagligen kommer att höjas successivt (hjärnan måste vänja sig) tills önskad effekt uppnås: ett inre lugn, en jämnare aktivitetsnivå, större fokus, få lättare att sortera alla intryck, dämpa impulsiviteten osv. För att få en effekt som håller hela dagen, måste jag förutom morgontablett också ta en vid lunch.  Vi får se hur det går.

För dig som inte vet vad som ligger bakom biologiska störningar som ADHD och hur medicinen påverkar hjärnan, har jag lagt in en länk till ett läkemedelsbolag som förklarar detta med dopaminet och noradrenalinet . (Klicka på filmlänken på sidan.) Säkert kan detta irritera någon. Du kan också läsa mer hos Nyfiken Vital. Annars blir det här inlägget hur långt som helst. Dessutom får du en länk till en sida, där Ulph Wahlbom översatt den amerikanske ADHD-coachen Bob Seays berättelse om när han till slut insåg att medicin också var något för honom. Jag känner igen mig.

Annonser
  1. 05 juli 2009 kl. 13:24

    Jag var länge emot att börja med medicin men insåg till slut också att jag inte fixar mitt liv utan behöver hjälpa. har också försökt med fiskleverolja och Johannesört osv. men inget har hjälpt. KBT har inte gett mig ett smack för jag klarar inte göra uppgifterna.

    För mig är det här med ADHD medicin en ny vändning i livet nu tror jag.
    Så låg dos ännu men då effekten sitter i känner jag att det är helt rätt för mig. Jag fixar inte mitt liv annars.
    Jag vill leva!

  2. genrep
    05 juli 2009 kl. 14:31

    Samma här. Nu har man ju nästan kommit halvägs i livet och det är verkligen dags för förändring. Är försiktigt positiv till medicinen. Tar en dag i taget.

  3. 09 juli 2009 kl. 8:26

    Vill tacka för intressanta länkar och bra inlägg!

    • Hanne
      25 juli 2009 kl. 19:51

      Hej tycker likadant har läst din blogg
      rolig läsning och bra tips..

      skriv gärna om området eller vad som helst
      Mvh hankor

  4. genrep
    10 juli 2009 kl. 7:15

    Tack för respons. Försöker ha inställningen att andra kanske kan ha nytta av sådant jag tänkt och ramlat på, på internet.

    Det här med medicin eller inte är ingen enkel sak. Jag känner mig fortfarande kluven. Kanske för att jag är en s.k ”strong reaktor”.

  5. p-o
    12 juli 2009 kl. 17:26

    Visst är det där med medicin inte alls någon given sak och många verkar ha alldeles för starka åsikter med för lite kunskap i botten.

    Den starka reaktorn brukar ju också komma på en del strålande resultat. Vi har försökt invitera några av de starkast skrikande figurerna om det där kring beroenden och medicin, när det mesta jag sett kring medicineringen är att den skapar Oberoende, vilket faktiskt är rakt motsatt sak.

    Likförbannat tjatar en del om beroende.
    http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/01/26/tummen-upp-for-omstridda-a/index.xml
    Skulle vara bra med en sansad debatt som verkligen i praktiken grunddefinierar några av frågorna kring vad som är beroende och inte och vad som är en narkotisk effekt och inte, såväl vad som är ett missbruk.

  6. metalrose
    23 november 2009 kl. 16:59

    Jag fick min ADHD diagnos för nästan 1 år sen och som far till 5 barn varav 2 har fått samma diagnos så känner jag mej fortfarande så vilsen och oduglig…..vad ska jag göra?

  7. genrep
    23 november 2009 kl. 17:15

    metalrose:
    Välkommen hit. Kan bara säga: hjälp, vilken bra fråga. Vi är nog många som tampas med att känna oss vilsna, fast på olika vis. Har du sökt kontakt med andra med ADHD-problematik eller någon terapeut/doktor?

  8. metalrose
    23 november 2009 kl. 17:24

    Jo jag har ju gjort min s.k utredning på NPU här i staden, men att ha gått hela mitt liv, 43 år och mått som man gjort och helt plötsligt tar allt en ny vändning…..jag vet inte hur jag ska förlika mej med mitt nya liv och jobba vidare på det…samtal m.m hjälper ju inte vidare mycket om du själv inte förlikat dej och accepterat att din situation är annorlunda nu….jag saknar själv acceptans…eller vad man säger……=(

    • genrep
      23 november 2009 kl. 17:41

      metalrose:
      känner igen detta delvis. Har också svårt att acceptera det ”nya”. Jag är ju jag – samma person. Men kunskapen om att personligheten är en diagnos är ny. Vad gör man med den? Antingen är det en fas som du kommer igenom, eller så får du nog tampas med att du inte kan acceptera din ADHD. Fattar jag rätt?

  9. 23 november 2009 kl. 17:53

    Tack för svar….jo, men på samma vis är det så otroligt skönt att äntligen ha ett namn på nått som inte fanns namn på när jag var liten. Många aha – upplevelser när det gäller barnen har man fått och får dagligen och det är underbart. Ja kanske får jag tampas vidare och leva som jag lär, det värsta är att gamla vänner vänt sig bort och även myndighetspersoner talar över huvudet på en till min fru precis som om man inget fattar…….ja kära nån, vad ska man säga…..

  10. Gertrud
    01 juni 2010 kl. 17:53

    Hur får man läkaren att skriva ut medecinen ? Var kan man genast få en ADHD utredning?

    • 01 juni 2010 kl. 21:48

      Gertrud: välkommen hit. Jag blir lite ställd av din första fråga: ”hur får man läkare att skriva ut medicinen?” Det får man så klart inte. Läkare ordinerar mediciner de tycker har effekt och funkar på olika tillstånd eller sjukdomar. Man måste alltså ha nåt för att få nåt.

      Fråga två: vänd dig till vårdcentralen, med dina misstankar om ADHD (om det är så). De remitterar vidare till psykiatrin. Är man under 18 år kan man vända sig till BUP direkt (tror jag). Det kan ta mycket länge innan du får komma för bedömning och sedan vänta ytterligare på utredning inom den vanliga vården. Har du råd kan du betala ur egen ficka och utreda privat.

  11. per
    17 juni 2010 kl. 21:14

    har fått min sista puselbit åxå klar. varför mitt liv har vart som det varit . fråga: äter concerta nu men undrar när den får efekt är det efter en dag,vecka ,månad eller vad

    • 18 juni 2010 kl. 6:24

      per: tycker egentligen att du ska prata med din doktor om detta. Medicinen du tar simulerar dopamin och noradrenalin – det som vi anses sakna. De flesta känner av att medicinen ger effekt direkt. T.ex att det blir lättare att lyssna på andra, utan det störande bruset av tankegångar som tränger sig på. Men beroende på metabolism kan detta variera. Jag gissar att du äter depotvarianten (den långsammare) som släpper ut lite medicin i taget. Då kan man behöva komma upp i dos för att märka något, men det tar också tid för hjärnan att ställa om till det nya. faktum är att det kan vara andra snarare än man själv som först märker skillnad. Räkna alltså med några månaders inställningsperiod. Och notera gärna effekter du märker och eventuella biverkningar du själv upplever, under resans gång och rapportera dem vid återbesök hos läkaren.

  12. per
    19 juni 2010 kl. 15:38

    tack så hjärtligt för ditt svar . min docktor har säkert berättat för mig men jag har inte varit lyhörd . har såna höga förvätningar och vill så gärna bli klar i knoppen ……per

    • 19 juni 2010 kl. 19:16

      per: det är vanligt att vi med adhd, när vi äntligen prövar medicin, har otroligt höga förväntningar. Det är också bakgrunden till att man slutar med medicinen i förtid, för att effekten inte kommer bums och magiskt förvandlar ens liv. Det är lite som att förledas av reklam. Alla blir inte hjälpta fullt ut, en del klarar inte av att tolerera biverkningarna (där får man väga för och emot). Jag rekommenderar att låta det gå mer än bara några veckor, innan man hoppar av medicinförsök och att man är öppen för att pröva andra mediciner, om det första inte är ens melodi. Det kan ta tid att komma rätt. Och tålamod är vi inget vidare bra på.

  13. Karin
    27 november 2010 kl. 10:33

    Hej,
    Jag är så glad att jag hittade din sida om vuxen med adhd. Jag fick min diagnos för ca 3 månader sedan och det är med blandade känslor som jag förhåller mig till den, som de flesta andra tror jag. Dels mycket lättad att det faktiskt inte är ”fel” på mig utan att jag faktiskt har en diagnos.

    Undrar om du vill avslöja vilken medicin du tar? Jag har börjat med concerta men få hjärtklappning och mår pyton, värst att inte kunna äta och att ha ångest som jag lyckats bli av med med hjälp av sertralin. Känner att jag gärna provar något annat, bara jag kan plugga och klara min utbildning vill så gärna kunna arbeta och vara normalare i samhället. Du förstår nog vad jag menar! Tusen tack för en underbart information och välgjord sida! Hit kommer jag att återkomma ofta!

    • 30 november 2010 kl. 19:57

      Karin: välkommen hit och tack för de fina orden. Jag har haft en ganska knölig resa när det gäller mediciner. Jag är väldigt medicinkänslig och har haft mycket biverkningar. Till sist var jag på väg att deppa ihop fullständigt. Nu funkar det någorlunda med hjälp av en kombination av olika preparat. Mitt sista inlägg om det kan du läsa r. Om du vill läsa hela medicinresan klicka på ordet ADHD-medicin till höger.

  14. fredrika1
    27 november 2010 kl. 23:12

    Jag vill tacka dig för din blogg! Har precis fått diagnosen o är glad att jag hittade hit. Kommer att få prova medicin inom det snaraste.

    • 30 november 2010 kl. 20:00

      fredrika1: välkommen hit. Bra att du vågar pröva medicin. Jag höll emot i det längsta, mycket pga kontrollbehov och rädslor. Men för mig hade livet inte funkat längre utan medicin. Den ger mig ett bra stöd och gör mig faktiskt friare.

      • fredrika1
        02 december 2010 kl. 13:56

        Det låter bra det.

  15. Petra
    02 juli 2011 kl. 20:33

    Bra sida. Min son har ADHD och får nu Concerta 36mg. Men jag kan faktiskt inte ”se” effekterna av denna som jag hoppats på. Han är arg och oregerlig och blir galen vid minsta misslyckande. Han vrider och vänder på allt man säger och verkar vilja misstolka situationer. Värre nu än innan han började med medicinen. Det han säger själv är att han kan koncentrera sig lite bättre på lektionerna i skolan, och det är ju bra. Men känner mig ändå inte nöjd. Ev. kanske han ska höja dosen. men blodtrycket är på gränsen till för högt. vad ska jag göra? // Petra

    • 03 juli 2011 kl. 10:11

      Petra: välkommen hit. Det tar tid för hjärnan att ställa in sig på en medicin. Man behöver vänta in effekten. Och medicinen löser inte alla problem. Den är ett verktyg. Sedan behövs andra strategier för att styra upp beteenden vi har. Det ska bli lättare att lyssna, att inte agera på impuls osv. Men som du vet finns det bieffekter.

      På biverkningslistan brukar bl.a stå humörsvängningar eller personlighetsförändringar, känna sig aggressiv, upphetsad, orolig, deprimerad, irriterad och uppvisa ett onormalt beteende (vanliga). Mindre vanligt är att känna sig aggressiv, upphetsad, orolig, deprimerad, irriterad och uppvisa ett onormalt beteende enligt FASS.

      Prata med läkaren – för det är de som kan mediciner. Försök ha tålamod. Och skriv ned allt du och sonen upplever. Jag fick mycket högt blodtryck av Concerta (depot) och fick lägga av. Det kan ta tid att hitta fram till rätt medicincoctail. Trots medicinbyte äter jag blodtrycksmedicin, om än i låg dos.

      Du får läsa vidare under kategorin ADHD-medicin. Det är ganska länge sedan jag skrev detta inlägg.

  16. Petra
    03 juli 2011 kl. 23:52

    Ok. Tack för tipset. Ska göra som du säger, skriva ned allt som vi märker och ha tålamod. Tyvärr så har man ju förhoppningar om medicinen. Eftersom lärare, skolsköterka, anhöriga, ja alla undrar om han ska börja med mediciner. Men jag har tänkt precis som du säger. Det löser inte allt….. Måste bara tipsa om alternativ behandling som vi har sett effekter av. Sonen gjorde en mineralanalys med efterföljande mineralbalansering. Tycker att det blivit lite lättare för honom att förhandla och bla. är han lite lugnare. Han har även åtit eye Q under denna tid. I analyen såg man att han hade låga värden av magnesium, zink bla. Nu dar eye Q varit slut under en lång tid. Men han bad om dem själv idag fakliskt. För mig säger det en hel del. // Mvh. Petra

  17. Olle
    26 juli 2012 kl. 12:32

    Om du blir babblig och nästan upprymd så är det för stark effekt. Antar att du just satte in Ritalin? Metylfenidat sägs va svår att få jämn över dagen. Jag är själv inställd på att gå över till Metamina sen. Jämnare, finare, mindre kraschande……

  18. 01 augusti 2012 kl. 22:22

    olle: välkommen hit. som du säkert sett har du kommenterat ett inlägg från 2009. det har gått ett tag sedan dess och mycket har hänt. min medicinering funkar så bra den kan. jag har skaffat mig lång erfarenhet vid det här laget – och det tar tid (inte bara att få rätt med mediciner utan även ett förhållningssätt i livet). läs gärna mer.

  19. 08 augusti 2012 kl. 13:14

    Som någorlunda nydiagnosticerad lär jag mig mer och mer – inte av läkare utan av er som bloggar och diskuterar den egna medicineringen/diagnosen. Jag är helt fascinerad. Nu när jag har semester kan jag dessutom vara i mitt normal-mode, utan att vara tokstressad dygnet runt och vänta på att rasa rakt in i kaklet. Så jag kopierar in alla texter till egna dokument där jag sen läser, läser, läser, markerar och känner igen nästan varenda stavelse.

    Som nydiagnosticerad är man ju rätt sårbar, såväl av den närmsta kretsens kommentarer som av samhällstrendens tyckanden, och dessutom av den egna okunskapen.

    Tidigare hade jag tankar på att starta en egen bokstavsblogg, men tills dess läser jag och förkovrar mig och är evinnerligt tacksam för dina och alla andra bloggares mödosamma arbete för att öka förståelse och kunskap. Tusen tack. 🙂

  20. 11 augusti 2012 kl. 12:39

    elisabeth: välkommen hit och lycka till framåt.

  21. 08 juli 2013 kl. 23:08

    Jag har vetat om min diagnos i ett par år nu, (är 23) går igenom en jobbig period då jag känner att jag inte klarar av någonting.. Det har snackats om medicinering.. känner verkligen att det skulle vara något för mig.. blir bara så sjukt nervös när jag får höra om alla prover som ska tas, blir fylld med ångest och skräck bara jag tänker på det. har fobi för både blod och nålar .. men jag vill så gärna.. blir så ledsen när jag tänker på det :/ hur ofta måste man lämna blod när man ingått sin medecinering? (fattar givetvis syftet med varför man ska lämna blod)

  22. 12 juli 2013 kl. 13:24

    Livecilla: prata med din vårdgivare. Det ser nog lite olika ut i landet när det gäller uppföljningsrutinerna och vilken medicin det handlar om.

  1. 21 oktober 2011 kl. 14:27

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: