Hem > funktionshinder, leva med adhd > Ordningen är återställd

Ordningen är återställd

stadtantLugnet lägrar sig åter i vårt hus. Gäster och släktingar har packat och återvänt till sitt. Mmmm. Jag njuter. Tid för egna tankar och egen takt. Det är kul att ha folk som hälsar på och det är också skönt när de åker hem. Klarar inte av att rubba mina egna cirklar hur länge som helst.

Har under förmiddagen försökt bli av med den hinna av kladdighet som lagt sig över hemmet. Jag förstår inte varför det alltid blir så, när man har besök oavsett om det är av äldre eller yngre medborgare. Golv, möbler, skåphyllor, handtag, spis och mikrovågsugn – allt är sommarklibbigt. För att inte tala om kylskåpet. Den är en historia för sig. I trängseln av alla matvaror som baxats in där, har det blivit spill och en unken doft sipprar ut då man öppnar dörren. Kan det komma från alla de filmjölks- och juicepaket eller de burkar innehållandes tillbehör till någon middag för länge sedan, som sparats och puttats allt längre in för att i framkant ge plats åt något färskare och mer nyinköpt? Brrr. Bakterierna har högkonjunktur.

 Nu är ”saneringen” och tvätt av sängkläder genomförd och vi kan andas ut. (Eller andas in och slappna av, som psykopompen lärt ut.) Jag är glad och nöjd över att jag och mannen är lika intresserade av ett välstädat, organiserat och fungerande hem, som jag. Vi deltar med samma frenesi med att upprätthålla ordningen och hålla dammråttorna på avstånd. Det är absolut inte kliniskt rent hos oss. Visst ligger det klädpersedlar, papper, tidningar, cd-skivor, spel och böcker skrotandes både här och där. Framför allt bidrar den yngre generationen till bildandet av små högar med grejor.

För egen del, som varandes ADHD-person, blir ett stökigt hem en sådan högpotent stressfaktor för mig att jag bara inte står ut. Jag får fnatt. Blir hyperaktiv, gormar och far runt som ett jehu för att bringa ordning i kaoset jag tycker har uppstått. Men jag har blivit tolerantare med åren och triggas inte alltid lika lätt, även om det har krävts en viss träning för att komma dit. 

Ordning och reda ger mig trygghet – så är det. Det är bara att acceptera. Om rätt sak är på rätt plats ger det mig möjlighet att vara mer avslappnad och flexibel med annat. Det låter hemskt, jag vet. ADHD:n skapar en viss ofrihet. Men vad gör man? Det är väl inte för inte som experterna inom bokstavsfältet (jag menar så klart på neuropsykiatriska funktionshinder) rekommenderar oss själva och vår omgivning att skapa och bidra till en välstrukturerad vardag, ge oss klart uttryckta förväntningar, tydliga gränser och att inte sätta upp för höga eller för många mål samtidigt (dvs en sak i taget). Låter lätt, men är svårt för en som har svårt att reglera sin aktivitetsnivå (det blir alltid för hög fart) och så gärna vill en massa saker, men orken tryter. Utan familj och anhöriga som ställer upp både på vår ordning och en del tokerier men också säger ifrån ibland, skulle det bara inte gå.

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: