Hem > media, psykisk sjukdom > I väntrummet hos Psykiatrin

I väntrummet hos Psykiatrin

vantrumFör några dagar sedan satt jag i väntrummet på Psykiatriska klinikens öppenvårdsmottagning. Det var bara jag och en tjej i 20-års åldern som satt där. Hon antagligen för första gången – jag för åttonde. Brukar roa mig med att försöka fundera ut vad de andra som befinner sig i samma rum har bekymmer med. Ätstörningar eller andra självskadebeteenden, ADHD (som jag själv), depression osv. Ganska svårt att säga faktiskt. Det står ju inte stämplat i pannan. Har faktiskt själv råkat ut för att mottagningens receptionist, som tar emot, undrat om jag är där i yrkesmässiga sammanhang. Bara för att jag haft korrekt kontorsklädsel på. Märkligt. 

De jag stöter på i ”mitt” väntrum befinner sig inte i en akut kris vad det verkar. För dem finns en särskild akutmottagning – en sådan som författaren Ann Heberlein beskriver i sin bok ”Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva”. Den börjar så här: ”I väntrummet på S:t Lars är vi jämlika. Människor, varken mer eller mindre. I psykakutens milt välkomnande ljus finns inga titlar.” 

Väntrumssituationen hos Psykiatrin är lite speciell. En del är nervösa inför sitt kanske första möte med psykvården. Andra uppgivna eftersom man kanske inte alls är överens med sin doktor om behandling, diagnos eller prognos. Och kanske också över vårdens otillgänglighet när det är brist på psykiatriker. Man kanske bara får träffa sin doktor var tredje månad och då finns det mycket uppdämda behov att hantera.

I väntrummet förväntas vi fördriva tiden på samma sätt som hos frissan eller tandläkaren. Genom att läsa tidningar. Och utbudet skiljer sig inte särskilt från andra ställen, vilket är udda. Där finns Allers och Året Runt med sina matiga framsidor, glansiga livsstilsmagasin som Drömhem & trädgård med bilder på lyxigt inredda hem och sommarhus, liksom Laura och  Amelia som talar till oss kvinnor om allt från celleluliter och rynkor till hur vi ska få bättre sex.

Tänk er in i situationen. Patienter med ätstörningar erbjuds tidningar som fullkomligt dignar av recept. Kvinnor som minst av allt tänker på sin sexuella attraktionsförmåga eller hy, utan att klara av en vardag i taget, knockoutas av glada tillrop från ytliga damtidningar om hur man enkelt får till det i livet eller hittar den rätte. ”Gör så här:  1-2-3”. Och de som kanske utförsäkrats ur vårt sociala skyddsnät och befinner sig i ekonomiskt nedförslut får en glimt av ouppnåelig flärd, egendom och framgång och kanske också en bekräftelse på sitt misslyckade liv.

Ja, jag vet. En del människor älskar att koppla av genom att läsa veckotidningar. De blir inte alls provocerade. Men jag får sannerligen svårare och svårare att öppna t.ex damtidningar. De pratar inte till mig och de kan inte lära mig något. Speciellt inte om vad en kvinna är. Och speciellt inte i Psykiatriska mottagningens väntrum.

Advertisements
  1. 01 september 2009 kl. 12:04

    I vårt väntrum, i min stad på öppenvårdspsyk finns det inte en endaste veckotidning! Bara broschyrer om medicin från olika företag. Självhjälpsbroschyrer. Patientinformation. Visitkort från olika hjälpgrupper o.s.v

    Den enda tidning som låg där sist jag satt i väntrummet var ett Datormagasin (?) Jag öppnade den då jag är intresserad av datorer, men fattade NADA!

    Enda anledningen att tidningen låg där var att den var ett ”demo” ex, en gratistidning..

    Dina reflektioner är spännande och tänkvärda genrep!

    Må gott

  2. 01 september 2009 kl. 12:09

    Nä…jag håller med. I ditt tänk alltså. Ibland kan jag känna att jag skulle behöva ett meditationsrum, där jag kan gå in i tystnaden och bara vara för mig själv inför mötet.

    Men många som är där behöver kanske just den där formen av distraktion en stund innan de ska träff läkare eller psykolog. Vi är ju alla olika.

  3. genrep
    01 september 2009 kl. 13:22

    mamman:
    Tack för det. Lite självhjälps-broschyrer går nog också att hitta även i ”mitt” väntrum. Vet inte vad man ska förvänta sig – om de har någon policy vad gäller utbud. Men det känns klent.

  4. genrep
    01 september 2009 kl. 13:24

    Birgitta:
    Förstår precis vad du menar. Försöker också samla ihop mig innan jag träffar il dottore. Andas in – andas ut.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: