Hem > leva med adhd > Nytt på webben om ADHD

Nytt på webben om ADHD

sjukvardspersonalWebbsiten Netdoktor, som specialiserat sig på hälsoupplysning och medicinsk information på nätet, har precis lanserat sina nya sidor om ADHD. Korta fakta varvas med lättsammare artiklar och nyheter i ämnet. Har inte hunnit läsa igenom materialet, så ni får inget betyg av mig. Netdoktorn verkar ha har satsat på ett övergripande informationsmaterial, liksom att försöka förkroppsliga vårt neuropsykiatriska funktionshinder genom att presentera levande exempel från verkligheten.

ADHD-krönikör hos netdoktorn är Sofia Mirjamsdotter som är journalist och också bloggar under namnet The Real Mymlan. Hon fick sin ADHD-diagnos för två år sedan. I sin senaste netdoktorkrönika skriver hon om rätten att vara avvikande.

Under nyhetssidan hittade jag en intervju med en annan bloggande damptant, nämligen Lene Rasch alias Tant Rasch. Hon berättar om hur det är att ha ADHD: om att ha stora problem med att klara av enkla vardagssysslor, bristfällig motorik, perception och koll på tid och rum. Man får också veta hur vägen fram till diagnos såg ut: från stress och utbrändhet till utredning, diagnos och behandling i fyrtioårsåldern.

När jag läser om Lene, inser jag hur mycket mindre hindrad än henne jag egentligen är av min ADHD (åtminstone på ytan). Jag har inte problem med att ha hålla reda på min ekonomi eller att betala räkningar. Mitt hem är inte kaosartat stökigt. Det saknar det berg av disk, som Lene berättar om. Snarare är det så att jag inte kan koppla bort stök och disk, utan måste ta itu med det omdelbart eftersom det stressar mig omåttligt. Vårt gemensamma problem är bl.a den låga stresströskeln, att vara otroligt lätta att både sätta igång och distrahera liksom att vi ständigt är på språng (vilket ofelbart leder till trötthet). Resultatet av ADHD:n blir liksom olika.

Det här tycker jag är både intressant och viktigt. Det kan yttra sig lite olika även om de gemensamma nämnare finns i ADHD:ns grundbultar: uppmärksamhetsproblematiken, svårigheten att vara lagom aktiv och att styra impulser. Det hänger antagligen ihop med både vår bakgrund, erfarenheter, personliga svagheter och styrkor liksom vilka strategier vi byggt upp eller lärt oss för att klara av sådant som är besvärligt. Inte minst är det väl så att vi påverkas av hur stor den biologiska störningen i hjärnan är – dvs hur defekt överföringssystemet av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin faktiskt är. Så måste det vara. 

Det som gör mig glad är att både Sofia och Lene absolut inte skäms för sig själva. Snarare upplever jag att de känns starka som individer, har en avslappnad inställning till sitt neuropsykiatriska funktionshinder och accepterar att det blir fel ibland, ”men vad gör det”. Stärkande läsning! Och som Sofia är inne på: vad är egentligen att vara normal? Det kan man fråga sig.

Advertisements
  1. Rosie-Marie Uhlin
    17 september 2009 kl. 9:24

    skulle vilja att ni fick igång en diskution om;;
    mammor/pappor med adhd som har BARN med lika diagnos alltså ADHD,
    Jag sitter i den sittsen och har letat och letat men NÄ NÄ inget om hur vi MAMMOR med diagnos måste KÄMPA och bli tokig mm för att våra/vårat barn också har adhd..
    Det blir KAOS ojojoj…
    Tack

  2. genrep
    17 september 2009 kl. 10:26

    Rosie-Marie
    Förstår din frustration och du är så klart inte ensam om att uppleva kaos. Men när du skriver ”ni” blir jag fundersam över vilka ”vi” som ska göra det. Diskussioner och forum pågår ju på alla håll och kanter – men kanske inte just på min blogg. Tycker att det skrivits en hel del på sistone om problemen med att ha en npf-diagnos och att vara förälder. Bl.a har Tant Rasch lagt upp länk till program om Jenny Ström som är förälder med ADHD. Själv är jag ensam i min närmaste familj om att ha diagnosen.

    Som vanligt när man vill få stöd och råd eller påverka, är det lättast att göra det ihop med andra som brinner för samma sak och på ett mer organiserat vis. T.ex i en intresse- och stödförening som Attention. Eller varför inte skriva ett eget inlägg på Damptanternas debattsida? På den ursprungliga Damptantsbloggen hittar man vägen till fler bloggande kvinnor med barn och npf-vardag. Hoppas du kan ta dig vidare där.

  3. farsanmittilivet
    17 september 2009 kl. 11:14

    Finns ju en risk att jag kommer att blogga mer om adhd i framtiden. Har en som med diagnos och funderar själv på vad jag har.

  4. genrep
    17 september 2009 kl. 15:44

    farsanmittilivet:
    Du har andra erfarenheter än jag när det gäller detta med att vara förälder till ett barn med ADHD. Det är kanske sådana berättelser, eller tips och råd om hur man får det att funka (eller åtminstone överleva), som Rosie-Marie efterlyser.

    När det gäller detta ämne finns det en hel del kvinnor som skriver. (Männen lyser med sin frånvaro.) T.ex Mamman (själv med ADHD/AS ensamstående med fyra barn- varav det yngsta med ADHD) eller Noll-Koll-Carlsson (mamma till flera barn med npf-funktionshinder).

    • Rosie-Marie Uhlin
      07 oktober 2009 kl. 11:09

      Tack!! Farsanmittilivet…

      Du försod vad det var jag ville..
      För det är ”faaan” inte lätt att ha adhd.
      Och sen familj var av ett av barnen har adhd inte dom andra,,inte maken häller.
      Så jag är så forvirrad och behöver råd hjälp vad som hällst….
      Observera;;; Finns pappor i min sitts också det vet jag,så jag har inte glömt er pappor som finns..
      Rosie-Marie

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: