Hem > leva med adhd > Gräver i minnenas arkiv

Gräver i minnenas arkiv

barnskriverInspirerad av Victoria som just nu gräver i minnenas arkiv, har jag börjat göra detsamma. Hennes funderingar började med Starlet och Carolyn Keanes Kitty-böcker vidare till Mitt Livs Novell och brevvänner från förr. Jag köpte också tidningen Starlet – trots min mammas protester om att det var lättviktig lektyr. Dessutom Wahlströms ungdomsböcker i form av t.ex Kitty, Lotta-, och Femböckerna.

Ni som är gamla nog minns säkert att man på vår tid (dvs på 70-talet) pennfajtades med jämnåriga ute i landet. Tidningar som Fantomen, Kamratposten, Min Häst, svenska MAD, Seriemagasinet innehöll alltid annonser där tjejer på 11 vårar som älskar hästar eller killar på 12 bast med intresse för klistermärken, sökte likasinnade att brevväxla med. Lite som dagens kontaktannonser, skulle man kunna säga.

Man inser hur urmodigt det låter. Men det här var ju innan internet, mail, chat och blogg var uppfunnet. Själv brevväxlade jag med Conny i blekingska Sölvesborg, Gunilla i lappländska Kiruna och ytterligare en Gunilla i halländska Hyltebruk. För att inte glömma Miyouko i Japan. Undrar vad som hände med dem? Måste säga att brevväxlandet funkade ungefär som det här med bloggeriet. Inspirationen infinner sig i vågor. Hade samma problem när det gäller att skriva dagbok. Inte mycket blev skrivet i perioder.

Likafullt är det kul att läsa det som faktiskt skrevs. Breven liksom dagböckerna finns kvar på vinden. När jag läser igenom mina alster kommer jag precis ihåg de händelser jag beskriver liksom de olika känslor jag hade. Det handlade om att känna sig orättvist behandlad av vuxna, konkurrensen om kompisar, att vara förälskad, funderingar kring idoler och sitt utseende, känslor av utanförskap, mobbning osv. Skrivandet var en ventil, precis som här.

Mellanstadiet och högstadiet var ingen höjdarperiod i livet för mig. Efter lågstadiet hamnade jag i en bråkig klass som gjorde sitt yttersta för att terrorisera lärare. En grupp tuffa tjejer styrde och ställde i klassen. Att gå till skolan var en plåga även om jag hade det lätt för mig. Känns som om de åren gått helt förlorade. Det enda vettiga jag fått ut av den tiden är kunskapen att jag aldrig kommer att låta den yngre generationen ha det som jag hade det i skolan. Vuxna som blundade för misshandlande lärare, mobbning, skolans brist på trygghet, kunskapsöverföring, respekt m.m. (Vissa av er kanske minns tidsdokument som tv-serien Lära för livet. Precis så som den beskriver, var det.) Tror inte att jag skrev detaljerat om just det till mina brevvänner. Det blev mer kortfattade haranger och kanske mot slutet också en del plattityder. Brevväxlandet rann helt enkelt ut i sanden.

Annonser
  1. 04 oktober 2009 kl. 16:55

    Ja, det där att gräva har jag också börjat med. Skrev om det för ett litet tag sedan om att jag bara börjat skriva ut och samla ihop bara allt jag skrivit i bloggen dessa 2 åren. Men samtidigt då jag skriver i mitt 4e steg som handlar om den grundliga självinventeringen så är det ju en jätte resa bak i livet. Tufft som attan. Men välbehövligt.

  2. genrep
    04 oktober 2009 kl. 17:45

    Judith:
    Att det är tufft – det kan jag tänka mig. Jag har nog inte ett fullt så tungt bagage att hantera. En del jobbigt, javisst. Men också en hel del nostalgi, som framkallar varma kom-ihåg-känslor. Kanske är det också så att det är sånt man helst minns.

  3. 06 oktober 2009 kl. 21:32

    Detta inlägg kunde delvis vara skrivet av mig! Jag hade 43 brevvänner när jag var 10-12 år, sen blev de färre men jag skrev brev varje dag! Har aldrig gjort något halvdant utan fullt ös! Debbie från England, Molla från Norrköping var ett par av de jag brevväxlade eller pennfajtades med. Jag har läst alla de böcker o tidningar du räknade upp, lärde mig läsa i 4-årsåldern och har plöjt böcker sen dess. Köpte böcker på antikvariat när jag var 8-12 år…
    Vilken nostalgi det var att läsa ditt inlägg…

  4. genrep
    07 oktober 2009 kl. 7:22

    SmulAnn:
    Nostalgi är härligt.

    Waow. Kunde du läsa redan i 4-årsåldern? Jag knäckte läskoden som många andra precis när jag började 1:an. Och 43-brevvänner: hur fixar man det och håller reda på vad alla skriver/tänker? Det måste verkligen ha varit ditt livselixir att skriva brev.

    Hur går det förresten med utredningsfunderingarna? Har du kommit någon vart? La ut en länk i min förra kommentar i efterhand, som du kanske inte sett.

  5. 07 oktober 2009 kl. 8:51

    Att läsa och skriva var mitt allt när jag var liten, desto svårare hade jag med matte :-(. Började skolan när jag var 6 år för dagispersonalen tyckte inte att de hade vettig sysselsättning åt mig, jag läste för de äldre barnen. Men matte gav mig stora problem i skolan, det gick så långt att jag i 2:an fick ont i huvudet varje gång vi skulle ha mattelektion för jag förstod inte! Jag har haft lätt för att lära utantill och hade i stort sett fotografiskt minne som barn (inte nu längre för hjärnan är full av annan skit) men att förstå sånt som matte, fysik, kemi var omöjligt. Men jag kunde lära mig hur mycket som helst utantill.
    Ja jag funderar fortfarande på detta med utredning och det lutar åt att jag tar det privata alternativet i Stockholm eftersom jag inte prioriteras här i vårt landsting. Det finns ju sen psykologer med KBT utbildning man kan vända sig till häromkring men ingen som gör själva utredningen.

  6. 17 oktober 2009 kl. 19:38

    Hahaha! Jag tror minsann vi är ungefär lika gamla! Minns både Starlet, Mitt livs novell och alla brevkompisar. Det är för mig ett mysterium hur jag kunde hålla koll på över 20 brevkompisar när jag idag inte ens skulle hålla koll på en!! Men minns, det gör jag definitivt. 😀

  7. genrep
    18 oktober 2009 kl. 10:10

    Annorlunda:
    Det var sannerligen andra tider då. Vi använder vår tid annorlunda idag. Betänk den tid vi använder framför TV och internet. Stängde vi av apparaterna hann och orkade vi nog skriva en del brev.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: