Hem > leva med adhd, psykisk sjukdom > Hela strumpor och akademiska poäng ger bättre vård

Hela strumpor och akademiska poäng ger bättre vård

kostympar”Vill man få bra vård bör man ha hela nylonstrumpor för att bli tagen på allvar”. Orden är Ann Heberleins. Idag var det hennes tur att vara skribent i Dagens Nyheters artikelserie ”Arma själar” om den svenska psykvården (i pappersupplagans kulturdel). Och jag kan inte annat än hålla med. Hon skriver också att hon lärt sig vikten av att vara artig och välformulerad.

Har fått precis samma känsla. Den som kan tala för sig, har akademiska poäng, anställning, god familjesituation osv – de är psykvårdens vinnare. Om man nu kan tala om vinnare. De allra flesta av oss känner oss som förlorare. Men man möts av en större respekt, skärpa och noggrannhet, det tycker jag. Samtidigt får jag för mig att man uppfattas som jobbig för att man ställer krav: helt enkelt vill få något ut av besöken. Jag brukar säga att jag är intresserad av en psykiatriker som kan leverera, dvs ta mig framåt och hitta lösningar. Inte bara sitta och känna efter och jamsa med. Eller värre: bara tycka synd om.

Det här med klädselns betydelse har jag skrivit om tidigare, att jag blivit tillfrågad om jag befinner på psykiatrimottagningen i tjänsten. Vid mitt första besök där fick jag ett sjukintyg som beskrev min hållning, kroppsform och klädstil i mycket positiva ordalag. Man undrar varför. Men betydelse har det helt klart, precis som Ann Heberlein skriver.

Ann Heberlein är inte bara författare och etikforskare utan också en erfaren psykpatient. Det är inte jag. Den bild hon målar upp i dagens DN är skrämmande. Hon skriver om skam, maktfullkomliga överläkare, kränkande behandling, övervåld, överkörda och övermedicinerade patienter, friska läkare på flykt från den skuta som är på väg att sjunka. Man blir matt.

Jag tycker mycket om att lyssna på Ann Heberlein och läsa vad hon skriver. Nu ser jag fram mot att orka läsa boken: Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar. Den handlar tydligen om människor som vägrar att ta ansvar, som alltid tycks hitta någon, eller något, att skylla på.

Här finns en länk till starten av ”Arma själar”. Del 5 kommer nog att finnas ute på nätet imorgon. Mer reaktioner på psykvården hittar du hos Psykbryt och Psykiatrins Robin Hood.

Advertisements
  1. Jenny
    12 november 2009 kl. 9:13

    När jag läst min journal har jag sett att min klädsel dokumenterats både var och varannan gång jag var där. Fast jag SÅG förjävlig ut, inga nylonisar där inte. Nu ser jag nog mer akademisk ut, kontorsklädd och ibland till och med smink (fast nej, inte innan jag ska dit – det brukar inte vara lönt…!). Det sjuka är att man tar det som ett hälsotecken – för mig är smink och klädsel snarast en ”rustning” jag klär på mig som skydd. En mask, helt enkelt.

    Och det akademiska språket kan vara bra för att bli tagen på allvar. Fast jag brukar få höra att jag är för högfungerande för att få hjälp. Sanningen är snarare att ingen hjälp FINNS för de högfungerande eftersom de behöver en ANNAN slags hjälp än de som inte klarar att ta sig ur huset – eller vad det nu kan vara.

  2. genrep
    12 november 2009 kl. 19:32

    Jenny:
    välkommen hit. Du har alldeles rätt: välklädd kan ge sken av att allt står rätt till (men man kan ju vara bordelineare eller manisk för det). Att kunna prata för sig på ett anpassat och intellektuellt vis, kan självklart ha nån nackdel: man är högfungerade och tros klara sig utan hjälp. Förhoppningsvis lyssnar farbror eller tant doktorn också på vad man faktiskt säger.

    Förhoppningsvis en nyanserad och korrekt beskrivning av hur man känner sig. Vana patienter inom psykvården lägger nog till sig med psykvårdens språk efter ett tag – ungefär som kriminella i domstol. De brukar prata i polisiära termer om hur det t.ex tillgriper något eller intar en viss substans. Ha det gott

  3. 08 december 2009 kl. 0:53

    Då stämmer det inte med vad hon skrev i boken ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” där var bemötandet det samma oavsett klädsel, utbildning etc. Jag fick intrycket att hon tyckte bemötandet var bra.

  4. genrep
    08 december 2009 kl. 13:42

    Tristessa:
    välkommen hit. När det gäller det faktum du nämner, så måste jag erkänna att det är förbryllande. Måste nog läsa den på nytt delvis. Tål att läsas om.

  5. 14 december 2009 kl. 6:04

    Tack att jag får vara här!
    Jag tror hon är ganska förbryllande. Jag får inte ”ihop henne till en” och det kanske är så det är?

  1. 11 november 2009 kl. 13:04

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: