Hem > leva med adhd, media > Inte högt i tak hos adhdkvinnor.se

Inte högt i tak hos adhdkvinnor.se

plutmunBilden av oss ADHD-kvinnor eller damptanter som grupp, och speciellt mediebilden av oss, är tydligen också ett brännbart ämne. Lina/Antigone uppmärksammade mig precis på att hon nu stängs av från ADHD-kvinnor.se:s forum. Hon hade där skrivit en ärlig presentation av sig själv med personliga tyckanden om det tillrättalagda och ensidiga sätt ADHD-kvinnor generellt börjat framställas på i media. De här åsikterna passar tydligen inte den agenda som ADHD-kvinnor.se har. De känner sig uppenbarligen kritiserade. Detta mail skickade Kajsa Söderstrand, en av de ansvariga för webbplatsen till Lina/Antigone.

”… du får inte skriva som du gör på forumet Det här är vår sida och vi har en bestämt syfte och agenda. Redigera, helst ta bort och skriv om annars gör jag det och stänger av díg. Vi har inte den tonen  på vår sida inte mot nån.

du får kritisera oss hur mycket du vill på din blogg men inte här på det sättet. Har jag inte hört av dig inom 24 timmar så raderar jag både dig och ditt konto”.

Har läst vad Lina/Antigone skrivit och tycker inget av det är hårresande eller ”olämpligt” (eller enligt webbplatsens språk: stötande eller nonsens) – om än dyster läsning. Jag har också försökt hitta något om vilken målsättning och agenda ADHD-kvinnor.se har på deras webbplats ”för slarvmajor”. Hittar faktiskt bara följande formulering: ”Målet är att skapa debatt och en plattform att föra debatten på som är oberoende.” Det här låter ju jättebra och debatt borde ju betyda att ordet är fritt, eller?

Så här skriver Lina angående avstängningen på sin blogg: ”ADHDkvinnor.se gör precis som det som ADHD personer möter och kämpar emot dagligen – de knuffar ut den som inte passar in- ….dvs ”sånna” som jag….”

ADHD-kvinnor.se startades och drivs av Kajsa Söderstrand och Marianne Berglund. (Kajsa och Marianne kunde man nyligen se på TV, i Fråga doktorn, som jag nyligen skrev ett inlägg om.) I samband med starten skrev de ett debattinlägg i Svenska dagbladet, där de formulerar sig så här om att starten av webbplatsen: de vill väcka uppmärksamhet och ställa krav. Återfinner tyvärr inte den berömvärda kravlista i sju punkter (på ADHD-kvinnor.se), som Kajsa och Marianne  lämnar i debattinlägget och som absolut skulle underlätta livet för oss med ADHD.

Nu vill jag återkomma till det jag började prata om i detta inlägg, nämligen bilden av oss. Lina/Antigone är vrång över den tillrättalagda och vinklade bilden av de gulliga tankspridda slarvmajorna. Hon är arg över att ingen pratar om vilka sorgliga konsekvenser ADHD hos mammor kan ha och som hon själv upplever att den egna ADHD:n fört med sig för hennes barn.

Jag förstår fullständigt. Det är nödvändigt att prata öppet om det och ge en bred och diffrentierad bild. Vi ADHD-kvinnor delar det neuropsykiatriska funktionshindret och symptomen som gör det svårt för oss att vara och funka som andra. Men, och detta tycker jag är viktigt, det ser också olika ut i olika familjer. Detta har jag tjatat om många gånger. ADHD:n ger inte samma hemska konsekvenser för alla även om riskerna för missbruk, samsjuklighet, ekonomiskt obestånd, arbetslöshet, förtidspension och utanförskap är stora. Det är därför det är så viktigt att vård och strategier för behandling och hjälp finns och blir jämlik i alla landsting och kommuner.

Att vi pratar om vad ADHD är och de personliga konsekvenserna (eller nyttan) av den är absolut nödvändigt. Det gör jag här, även om jag inte är redo att kliva ur garderoben än. Riskerna med att ge en bild av oss som väldigt duktiga och kapabla, motverkar sitt eget syfte. Då lär vi inte få hjälp alls. Vi kämpar och det krävs en himla massa energi och strategier bakom att framstå som duktig och normal. En sak måste jag understryka som slutkläm: jag känner mig inte attraherad av att ingå i ett kollektiv där jag tvingas gå med på att beskrivas på ett speciellt vis, för att få vara med.

(Uppdaterat 23 november:) Läs vad andra på ADHD-kvinnor.se och Fröken F skriver om i detta ämne.

Annonser
  1. 14 november 2009 kl. 11:38

    Åh vilket fint och nyanserat inlägg du gjort!!’
    Jag får massor av kommentarer och mail av kvinnor i ”min” sits, med liknande grundproblem precis som du skriver- samma funktionshinder…men botten av mkt tragedi.
    Dessa kvinnor vill inte ”outas” i min blogg, men de stärker mig…jag känner för dem…även för dig, som inte är redo för titta ut *ler*

    MEN, jag dömer inte…jag har en speciell person i mitt hjärta som inte vet ngt- inte har min blogg…jag vill prata m honom mellan fyra ögon- för även jag är rädd…

    Jag älskar våra (mina) ADHD-styrkor- en av dem är ju att ”se utöver ramarna”…och drivet/motorn att fokusera på det som motiverar oss/mig.
    Vad som är Lina och vad som är ”ADHD” vet jag inte, bryr mig inte heller…som min psyk Peter sa:
    ”Man kan aldrig medicinera bort Lin, det vore ju jävligt”…*ler*

    Mina styrkor och driv har satt igång mkt i veckan- bra saker- BUP, Tonårsteam, resursteam, skolläkarmöten (ett på B skola, och ett på Josefinas skola)…träffar för stöd på INM (integrerad Närsjukvård där jag går)….

    Som min läkare Björn ”musketör” sa igår:
    ”vilken annan kvinna hade lagt ner för länge sen…”
    Vad eller vem ska vi tacka för min framfart?
    Jo min ”känslohjärna” (Amygdala) som tänder igång Noradrenalinet…tillsammans med min inhavda kunskap om var man vändeer sig till mynsigheter…bristen på ”rädsla” gör att jag kan storma BUP för tid…och tack vare Concertan behålla lugn och större fokus.

    OJ, ja!!! Våra styrkor är famtastiska och kan flytta berg om vi vill….

    MEN, för min del…allt det där andra…hur ska man kunna förändra livet för sina barn om man inte ser konsekvenserna?

    Du är fantastisk!

    Kram

  2. genrep
    14 november 2009 kl. 11:46

    Lina/Antigone:
    Tack. Tyckte detta var intressant att lyfta: hur man måste man vara för att få vara med.

    Förstår att du fått mycket positiv energi nu när medicinerna kickat in och funkar – känner igen känslan. Risken med ny energi kan vara att man förtar sig. Livet är en balansgång, även med ADHD-piller i kroppen. Ta hand om dig.

  3. miiaw
    14 november 2009 kl. 12:11

    Hejsan, jag hittade hit från Linas blogg och måste också säga att det va sjukt bra skrivet!

    • genrep
      14 november 2009 kl. 12:19

      miiaw: Tack och välkommen hit!

  4. ma
    14 november 2009 kl. 17:10

    Tacksam för ditt kanonbra inlägg i debatten!
    Önskan om att nå ut med info till allmänheten är stor. Kunskap betr adhd , dess funktionshinder o framför allt dess konsekvenser både på skolor, arbetsplatser etc är under all kritik.Ni är på god väg – fortsätt så och lycka till.
    Kram

  5. genrep
    14 november 2009 kl. 17:26

    ma/singoalla: välkommen hit. Ja, visst brister det när det gäller bra och vettig information. Om vi alla drar vårt strå till stacken så kanske ….

  6. 14 november 2009 kl. 21:36

    Så, nu är man avstängd

    Kram

    • genrep
      14 november 2009 kl. 22:11

      Lina/Antigone:
      Egentligen borde du skriva ett debattinlägg i Svenska Dagbladet eller tipsa en journalist där. Hela historien väcker många frågor.

  7. 15 november 2009 kl. 9:52

    Genrep:
    Jag har….;-)

  8. 15 november 2009 kl. 18:47

    Jag var inne och läste och kan inte för mitt liv begripa vad som var provocerande med inlägget/presentationen.
    Att vara lite glömsk och virrig kan vara charmigt måhända men det är som sagt konsekvenserna av glömmandet och virrigheten som inte är lika gulligt! Dessutom tycker jag att ångest, låg självkänsla, misslyckanden, frustration, kaos m.m. som diagnoserna också innebär, är de jobbigaste bitarna. Att må dåligt för att man inte har kapaciteten! Som ”alla andra” besitter! Sen är det så att en del med diagnos övervinner svårigheterna med att glömskan och det andra för man lyckas skaffa sig strategier…men de blir kanske på bekostnad av att man får ett enormt kontrollbehov för INTE glömma, komma sent, missa olika saker m.m. Ett stort kontrollbehov innebär att man aldrig kan slappna av och det är jobbigt i sig.

  9. genrep
    15 november 2009 kl. 20:20

    SmulAnn:
    Eller hur! Du och jag delar verkligen detta sista du skriver – detta med att man utvecklat ett kontrollbehov som gör att man alltid är på spänn. För vi måste ju hålla ordning och kontroll annars blir det ostrukturerat och man missar nåt. Och detta kan nästa vara lika illa för omgivningen som en mamma som totalt glömmer. Anspänningen och stressen smittar familjen, som inte blir gladare dom. Detta kan vara svårt att förstå – måste upplevas.

  10. antigone38
    15 november 2009 kl. 20:45

    Håller med SmulAnna och Genrep…visst vet man vad man ska och bör göra för hålla sig i shack, själv larmar jag ju mobilen tre ggr om dagen eftersomm jag bara kan få plats med 5 larm, så blir sista larmet ”larma om”.

    Min vän Lina som oxå har ADHD (ensam m tre barn) brukar säga…”Åh, jag orkar verkligen inte mer nu…”
    Och så är det. Energin det går åt att hålla KOLL på att hålla KOLL tar ju så enormt mycket.

    Själv är jag just nu och läser enormt mycket om vad stressen faktiskt bidrar med för vår kropp.
    Hur vi ut egentligen i kroppen efter ett vuxenliv i stänidg beredskap…
    Vet ju att noradrenalinet medför stress, som utsöndrar Kortisol som i sin tur kan medföra både diabetes, hjärtproblem och njurproblem.
    Sånt där gör mig orolig också.

    Jag har för övrigt svårt m strukturera…för med 2 tonåringar som ständigt ändrar sig, lever med toppar och dalar- och alltid ”ngt” omkring sig, så är min struktur att försöka ta dagen som den verkar bli.
    Kvällarna däremot; packa dagissaker/lägga framkläder….men minsta lilla man missar…så…POFF!
    Irrar man omkring på morgonen dagen efter…

    kram!

  11. 15 november 2009 kl. 22:06

    Åååh, jag blir så trött på dumma människor. 😦 Jag kan inte för mitt liv förstå hur adhdkvinnor.se tänkte. Om de nu så gärna vill kontrollera vad som publiceras på deras sida och att allt följer deras syfte och vision så lägg då för bövelen inte ut ett forum!!

    Samtidigt känner jag en sniff av storhetsvansinne från adhdkvinnor.se. Bara för att man kunde fixa sig en hemsida betyder det ju inte att man sitter på alla svar… Dessutom känns det som att vi med adhd (vare sig vi är kvinnor eller inte) tvingas stå upp och försvara oss mot tillräckligt många motståndare till ”olik-tänkare”.

    • genrep
      16 november 2009 kl. 7:52

      Annorlunda:
      Håller med. Om man erbjuder ett forum verkar det synnerligen märkligt att så snävt styra upp och totalt kontrollera vad som får sägas. Det ger ingen fri och levande debatt.

  12. 15 november 2009 kl. 22:43

    Jag hittade till antigone38´s blogg för jag fick så konstiga mail från adhdkvinnor.se och undrade rent ut sagt va fan det var frågan om. dom har nästan sp..mat min maillåda dom senaste dagarna. Så jag gick ju genast in och kollade på bloggen och läste presentationen och jag fattar inte ett dugg vad dom tycker skulle vara för fel med den. tvärtom, den beskriver ju väldigt bra hur man kan känna/känna igen sig, så var är dom ute efter på adhdkvinnor.se? kvinnor som bara passar in i deras perfekta mönster el vad? jag har ingen lust att skriva kommentarer om att jag glömde vattna blommor etc etc. det kan jag i så fall göra på min blogg för att nu hårdra det hela. ska väl ärligt säga att jag inte varit så väldans aktiv medlem på det forumet heller och tänker definitivt hädanefter inte vara det heller. ska bara vänta på ett svar sen är det ajöss o goodbye för min del. Rosie

  13. 16 november 2009 kl. 13:41

    Nu har jag även fått svar del 2 finns att läsa på min blogg, Marianne som ni kan se blånekar mig rakt i ansiktet att dom inte skickar presentationer via mail från adhdkvinnors mail ja vad ska man säga är ej längre medlem

    • genrep
      16 november 2009 kl. 17:45

      Rosie: Såg du att Linas/Antigones blogg finns som länk under medlemmarnas länktips (till vänster) och rubriken: ”Att våga visa de mest tabubelagda konsekvenserna”?

  14. 16 november 2009 kl. 13:43

    Och förresten kan vi ju starta eget forum för kvinnor om vi vill det via ning om någon skulle känna för det 🙂 http://www.ning.com/main/createyourown?source=resurs&xn_token=7p5hqS4BxihlpfjgUW8LgAbr2oOnw4SOmAkRCKdkZ31hmMTNeJ8IpGPxRESShug3tPsYoC-LRhQ_

    • genrep
      16 november 2009 kl. 17:40

      Rosie:
      egentligen tycker jag att kära damptanternas sida, som inte är så aktiv i nuläget borde pigga på sig och kanske fixa ett forum hos sig. De är ju redan etablerade som grupp. Men då måste man kontakta Tan Vass, för hon administrerar där.

  15. antigone38
    16 november 2009 kl. 18:01

    Genrep:
    Ja intressant att min länk ligger kvar.
    De lade ut den samma kväll som Fråga DOktorn var på tv 1, men då hade jag en annan presentation än den jag ändrade till i min blogg…som jag har nu.
    Gjorde jag dagen efter…sen klippte jag inte den i min pres på deras site.

    • genrep
      16 november 2009 kl. 18:19

      Lina/Antigone:
      Lycka till med att reda ut och konfrontera. Jag har inte mer att tillägga, känner jag.

  16. Maud
    19 november 2009 kl. 10:02

    Hela debatten känns konstig tycker jag. Urkorkad egentligen. Lämna forumet och starta/hitta något annat där alla är välkomna! Ingen annan kan ju bestämma hur en enskild person känner eller upplever saker. Jag som mamma till ”diagnosbarn” får så vackert lära mig hela tiden. Det är inte jag som vet, jag kan bara lyssna och lära!

    • genrep
      19 november 2009 kl. 17:41

      Maud:
      välkommen hit. Ja, alltihop är ganska märkligt. Jag får en känsla av att det handlar om rädslor som ligger bakom detta. Hoppas Lina m.fl kan få ett vettigt svar på sina frågor.

  17. ma
    23 november 2009 kl. 0:17

    Stå på er – det behövs! kram

  18. 05 december 2009 kl. 20:37

    Ooj oj oj då!
    På vissa ställen verkar det gå livat till. Undrar om jag förstått alla turer, eller om det finns mer under ytan som inte kommer fram.

    • genrep
      08 december 2009 kl. 13:56

      Rakel: välkommen hit. Det finns alltid saker under ytan. Jag undrar lite över varför vi har så olika drivkrafter och syn på saker, vi människor. Bra eller dåligt – det ska gudarna vet.

  1. 14 november 2009 kl. 12:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: