Hem > leva med adhd > Nytt år, men samma ADHD-vardag

Nytt år, men samma ADHD-vardag

Slut på ledigheten – tillbaka till vardagen. Inga nyårslöften och ändå så mycket att ta itu med. Känner mig rätt flyktbenägen. Man får helt enkelt orka lite i taget.

Som vanligt när man är ledig och mer intensivt umgås med familjen, blir jag påmind om att jag är den svaga länken. Är otroligt inflexibel och beroende av ordning och struktur. Klarar inte av ändrade planer, hur små de än må vara. Mannen har börjat förstå det och ändå inte. Får påminna om detta alltid då och då. Problemet är väl att för honom (och de flesta andra, antar jag) betyder ledighet: ”vi får väl se vad vi ska hitta på idag” och att få ha plötsliga infall och hitta på kuliga saker. Eller bara lata sig och inte stirra på klockan för mat och sovtider (i motsats till hans yrkesliv, där allt handlar om planering, många bollar i luften och fokus på samtliga detaljer).  Så not-vad-jag-behöver. Jag behöver struktur och veta vad jag ska göra för att bli någorlunda harmonisk och trygg. Jag behöver också hjälp med att inte behöva styra upp familjens göranden ensam. För det börjar jag göra, när det blir även små luckor i planeringen. Då tar den lilla ADHD-motorn kommando över mig och får mig att gå igång alldeles väldigt. God och välgenomtänkt planering gör mig fri, medan det för andra normala människor är tvärtom.

Och så har vi detta med att jag är så lättirriterad, parat med mycket litet tålamod. Mer än någonsin. Känner mig kritisk, missnöjd, ogin, och otrevlig. Är arg och fräser över allt och inget. Och det är omöjligt att få stopp på det. Jag kan inte styra det alls. Så är det att ha ADHD. Detta plågar mig mer än någonting annat: att vara så orationellt arg. Föreställ er vad det gör med kärleken.

Advertisements
Kategorier:leva med adhd Taggar:, ,
  1. 03 januari 2010 kl. 14:34

    åhhhhh, den där ilskan som man inte kan kontrollera. Den är FRUKTANSVÄRD. Kan mycket väl förstå den är jobbig i en relation. Men det är också jävligt jobbigt att ingen relation heller ha och någon som i det där kaoset ibland kan ge en kram.

    Fan, det är pest eller kolera.

  2. 04 januari 2010 kl. 16:40

    Att bli sådär arg, det är så jobbigt, jag har varit sån i hela mitt liv, nu kontrollerar jag mig mycket bättre men ibland rinner det över nåt kopiöst. Jag har ju tvingats träna mitt tålamod på fyra barn varav två med diagnos så jag har blivit tvungen att ta itu med min egen ilska och inte låta den rinna över jämt. Men det är ingen lek…
    kram

  3. 06 januari 2010 kl. 19:31

    Oj, vad jag känner igen mig. När jag är ledig blir det bara kaos av allt ihop. Lägg sen till ett galet temperament som jag inte alls kan kontrollera. Jag har inte riktigt tänkt på det, men det du skriver att vältänkt planering gör mig fri, stämmer även på mig. Samtidigt HATAR jag fulltecknade dagar. När det är så längtar jag till att få en dag när jag kan sova länge, sitta i pyjamasen halva dagen och bara ha det gott. Väldigt förvirrande för mig, och antagligen mina närmaste också…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: