Hem > leva med adhd > Två veckor med Strattera

Två veckor med Strattera

Tänkte att jag skulle avrapportera lite om mitt medicinläge. Ni som följt med ett tag vet att jag tyvärr fick tråkiga biverkningar av ADHD-medicineringen med centralstimulantia/metylfendiat (klicka på ADHD-medicin under ”Mina ämnen” och läs mer). Sista försöket gjorde jag i oktober och fick sluta efter bara någon vecka, trots att jag tog en barndos. Ungefär en på 100 brukar få högt blodtryck, ökad hjärtfrekvens, hjärtklappning, och ändringar i hjärtrytmen av metylfendiatpreparat och jag är en av dem. Centralstimulantia funkade annars oerhört bra på min ADHD. Jag blev befriad från mycket av det som inte går att styra över när man har ADHD, vilket gjorde att jag fullständigt deppade ihop när doktorn sa åt mig att omedelbart sluta äta medicinen. Sedan dess har jag deppat och får inte livet att fungera på ett bra sätt. Ja, alltså vardagen fungerar. Jag tvättar, lagar mat osv, som andra vuxna gör. Jag gör sakerna, men är inte riktigt där. Har samtidigt fullt upp med mig själv och min inre röra.

Metylfendiat (Concerta, Equsym eller Ritalin) rekommenderas ju som förstahandpreparat vid ADHD av Läkemedelsverket, eftersom det är dokumenterat effektivt. Det icke-narkotikaklassade preparatet atomoxetin (Strattera) är andrahandsvalet när man behandlar ADHD. Det är en medicin som tidigare användes för att behandla depressioner och har i studier inte kunnat tillskrivas lika goda resultat när det gäller att påverka ADHD-symptomen.

Därför testar jag sedan två veckor tillbaka Strattera, där jag precis som man gör med centralstimulantia nämligen ökar tablettdosen varje vecka för att titrera upp till lagom stor dos. Strattera sägs påverka noradrenalinet, till skillnad från metylfendiat som  höjer koncentrationen av både dopamin och noradrenalin i synapsöverföringen i centrala nervsystemet. Tanken är att denna tidigare depressionsmedicin ska skärpa förmågan att vara uppmärksam på en sak i taget och även minska hyperaktiviteten genom att höja vakenhetsgraden i hjärnan.

Mina egna reflektioner efter två veckor är att jag inte märker någon som helst effekt på mina ADHD-symptom: uppmärksamhetsproblemen, hyperaktiviteten, impulsiviteten och inte minst humörssvängningarna. Jag känner mig precis som tidigare. Nåt gör medicinen med vakenhetsgraden, för jag sover sämre. Vaknar flera gånger på natten och har svårt att somna om. Och jajamänsan, det är en biverkning liksom att jag upplever att pulsen plötsligt ökar, aptiten har minskat och magen blivit trög. Jag har också upplevt klassiska värmevallningar. Nu ska det bli spännande att se vad nästa blodtrycksmätning säger. Jag har på känn att trycket har ökat det med.

Vet att det kan ta tid att komma upp i rätt dos och verkligen märka skillnad med en medicin som inte är så snabbverkande som metylfendiat. Det är därför många ger upp och lägger av i förtid, dvs innan effekten av atomoxetin hunnit slå till. Otillräcklig effekt är faktiskt den vanligaste orsaken till att ADHD-patienter slutar ta Strattera. Ungefär 25 procent brukar avsluta behandlingen med atomoxetin av det skälet. Med metylfendiat märker man ju på första tabletten att det har effekt på den 8-filiga motorvägen i huvudet som försvinner, att impulsiviteten minskar markant, tålamodet ökar och ilskan försvinner all världens väg. Problemet för mig är att mer dopamin är precis det jag behöver för att bli normaltrevlig och social, istället för en pms-häxa, och det kan ju Strattera tyvärr inte göra något åt.

Tja, vad gör man…..

(Så här funkar Strattera.)

Advertisements
  1. 05 januari 2010 kl. 11:11

    Jag har ju som du vet provat Concerta, Ritalin och Medikinet mot min ADHD, men med katastrofala biverkningar. Nu äter jag Cipralex – eller Esertia som apoteket gav mej istället då dom inte hade Cipralex på lager. Har ätit en månad och det enda jag märker förutom en viktminskning på 7 kilo (!) är att vakenheten är bättre! Jag kraschar sällan under dagarna numer, men behöver insomningsmedicin för att kunna somna. Min rastlöshet är tyvärr etter värre och jag har fortfarande oerhört svårt att koncentrera mej på en sak i taget. Benen far som propellrar när jag försöker sitta still.

    Men på det stora hela så är jag relativt ångestfri och det räcker för mej tills vidare. Strattera har jag blivit rekommenderad att ta, likaså sonen, men vi avvaktar lite till. Sonen är utan läkare igen och vi vet inte när det kan bli aktuellt med en läkartid för honom igen. Han mår sämst i huset min lille prins=(
    Må gott vännen..Kram!

    • genrep
      07 januari 2010 kl. 17:20

      mamman:
      Rastlöshet är inte att leka med. Men hellre det än ångest. Befinner mig i något slags avstängt tillstånd. Har någon slags överlevnadsmotor som efter ett tag bär mig framåt mitt i vilket elände som helst. Det är väl kanske en av ADHD:ns få förtjänster.

      Hoppas sonen kan få en ny doktor snart. Kramar tillbaka!

  2. 07 januari 2010 kl. 12:23

    Hoppas på det ska fungera på dig och att du står ut.
    Som du vet äter ju jag Concerta (99mg/dag), märker ingen skillnad när jag tar medicinen (dvs jag fungerar bra som en ‘vanlig’ människa haha…) MEN, märker skillnad när/om jag glömmer den- märker direkt och därför kommer jag också ihåg om jag glömt eller ej.

    Mina biverkningar var skitjobbiga, fruktansvärda, men…jag höll ut och de har klingat av allt mer, kan inte komma på om jag har några direkt nu. Men det tog säkert en 6 veckor innan det lade sig.

    Jag har INTE gått ner i vikt!!! Däremot gått upp 2kg…:-/ Men beror säkert på att jag slutade träna i samband med min medicinstart och mina krascher jag hade. Normalt tränade jag må-fred, ca 1-1,5 timme/dag, och ska börja igen nu på måndag.

    Jag har ju å andra sidan min bipoläritet också, och där misstänker jag att jag behöver höja dosen. MEn så svårt avgöra vad som är vad. Jag har levt under lång tid med stor press- och kanske inte konstigt att jag påverkas av den delen också.

    Håller tummarna för dig så de vitnar…;-)

    Varma kramar!

    • genrep
      07 januari 2010 kl. 17:23

      antiogone/lina:
      Tack för att du tittar in, trots att du har fullt upp själv. Tålamod är ju något personer som vi har ganska ont om. Men jag har inte så mycket att välja på. Känns lite som i väntan på Godot.

  3. 09 januari 2010 kl. 19:07

    ….själv tror jag minsann en del slagit tillbaka på mig….hm…haft konstant huvudvärk, diffus och enbart på ena sidan, lite dimmig….antagligen högt blodtryck så där plötsligt.
    Ska starta min nya träningsperiod på måndag så kanske kan det vända….HOPPAS!
    Kram

    • genrep
      09 januari 2010 kl. 19:12

      antigone/lina:
      Kan bli så. Jag hade en period med metylfendiat som funkade flera veckor i somras, fast med låg dos så klart. Och sedan plopp: jättehögt tryck. Du måste absolut kolla detta. Helst innan du börjar träna. Sedan har du ju haft fullt sjå med så många saker dessutom. Inte konstigt. Försök att simma lugnt, fast det är svårt. Jag läser din blogg och försöker läsa mellan raderna, men det är svårt.

  4. Robert
    13 januari 2010 kl. 1:17

    Hej,
    tack för en bra blogg, vet du något om ev hinder i samhället en ADD-diagnos kan medföra? Vad jag tänker på är jobb, körkort, olika typer av certifikat, vårdnad av barn & liknande. Inte om ADD sätter käpparna i sig, hoppas du förstår vad jag menar.

    Vänligen Robert

    • genrep
      13 januari 2010 kl. 19:00

      Robert:
      bra fråga. Kan inte så mycket om detta, då jag inte hamnat i någon av de situationer du beskriver. Fick ju min diagnos sent i livet. Hade tagit körkort utan problem (klarade uppköringen första gången) och utbildat mig. Vet att det ställs speciella medicinska krav på sökanden vid vissa yrkesutbildningar. T.ex om man vill bli, pilot, flygledare, polis osv. Och det är ju yrken där man måste vara alert och fokuserad. Kunna fatta rätt beslut i stressande situationer, inte agera i impulsivt eller i affekt. Verkar inte vara några perfekta yrken för en person med ADD/ADHD. Vi har ju bl.a svårt att prioritera rätt, saknar tålamod och tappar lätt humöret. Men det finns ju så många andra spännande yrken. Funktionshindret är inte allt. Oftast har vi ju fallenhet för vissa saker, oavsett vem vi är. Problemen tror jag snarare kommer när man är i yrkeslivet. Och då tänker jag på att arbetsgivare kan ha fördomar, när det gäller funktionshindrade. Man ska vara vara, pigg, frisk, lagom snygg, ha huvet på skaft, alltid vara flexibel, fokuserad och på bra humör. Aldrig säga nej till arbetsuppgifter och kunna sitta i kontorslandskap utan att få fnatt :). Vem vill berätta om sina ”fel och brister” vid en anställningsintervju? Att man kan behöva en anpassad miljö och kanske inte är den socialt mest begåvade. Inte många, tror jag. Läs gärna vad ADHD-coachen Bob Seay tycker om yrkesvalen.(Obs: skrivet med glimten i ögat.)

      När man ska ta körkort behöver man körkortstillstånd, som säger att man klarar av att kunna köra bil. Om en ADHD-diagnos finns, krävs intyg från specialistläkare, t.ex psykiatriker. Det vet jag bestämt.

      Det här med att få vårdnad av sina barn vid en skilsmässa kan ju knappast vara ett problem om det inte finns en vårdnadstvist och ens ”motpart” försöker använda en neuropsykiatrisk diagnos emot en, bara för att vara dum. Så kan det ju bli också för en som är blind eller fysiskt handikappad förälder med, gissar jag. Och detta drabbar ju också fullständigt ”normala” människor (ursäkta uttrycket). Eller så är det ju för att ens tidigare partner faktiskt anser att man inte funkar, när det gäller att ta hand om sina barn på egen hand. Tråkigt, men så kan det ju faktiskt vara.

  5. Victoria
    13 januari 2010 kl. 21:35

    Äter Strattera sedan sbart två år. Det var liskom det psykiatern föreslog eftersom förskrivningsrätten fanns då, på våren, för inte ens två år sedan. Första tiden var jag lite yr, speedad, också med sömnavbrott under natten, ovant för mig. Men var pigg när jag vaknade. Och klockan åtta kunde jag redan ha tvättat alla fönster och slängt in första maskinen tvätt. Det blev ju en lätt hyperaktivitet i början. Som jag gärna hade haft kvar efter alla år av att ha sovit bort mitt liv i snitt 15 timmar om dygnet! Efter två månader eller mer stabiliserades det.

    I början gick jag väldigt långsamt upp i dos, väldigt långsamt. Men så snart jag år måldosen på 80 mg fick jag hjärtklappning, högt blodtryck som mamma mätte när jag stapplade hem till henne när jag varit och handlat. Hade knappt klarat mig dit, yr som jag var fll, vinglade, en hemsk upplevelse. Så jag gick ner till 75mg igen. Och allt blev lugnt. äter fortfarande den dosen. Vad jag ännu inte kan göra är att läsa böcker så lätt. Så, om jag nånsin vill plugga igen, risken finns måste jag överväga Concerta.

    Hoppas du står ut iaf två-tre månader och ser hur det blir? Min största vinst efter ett liv av depressionströtthet är att jag äntligen har chans att vara vaken och verka. Vilket också var en svår omställning.

    • genrep
      14 januari 2010 kl. 14:25

      Victoria:
      Härligt att du har positiva erfarenheter av Strattera. Jag sover nu bättre, men pigghetseffekten dagtid har minskat (den jag upplevde de första tio dagarna så markant) trots att jag ökat dosen. Kanske har jag fått något bättre koncentrationsförmåga. Trycket har ökat lite, så vi får se vart det tar vägen när vi höjer till måldos. Har ju haft problem med högt blodtryck med centralstimulantia med, fast värre. Pratar just nu med vården om alternativen, om den här medicinen inte funkar. Sköt om dig!

  6. 17 januari 2010 kl. 16:47

    Jag har precis börjat med Metamina nu men läpparna….. det började direkt precis som med Ritalin. Fasar för om det ska börja med håravfall igen också. Men jag tar ytte pytte dos istället och hoppas att kanske en mycket mycket svag dos till en början sakta kan bli bättre. Jag tar en kvarts tablett bara till och med. Jag liksom du är ju så himla känslig så jag håller mina tummar. Märker på så svag dos ingen större skillnad men dock lite att aggressiviteten lägger sig något. Och den är ju jobbig som den är.

    Jag håller alla tummar för dig och snälla håll en tumme för mig med.

  7. 17 januari 2010 kl. 17:04

    Judith:
    var inne och kikade hos dig och läste just detta. Trist med allergifenomenet. Hoppas att det kan ge sig. Håller verkligen tummarna! Ska bli spännande att höra om det blir något hjärtpick och pulsökning för dig denna gång. Keep me posted! Annars kan jag meddela att Strattera gör saker med mig. Det är positivt, hittills. Ökar dosen och är inne på 40 mg (är ovanligt lättpåverkad och måste börja lågt, inte minst med tanke på detta med blodtrycket. Och jag upplever ju en pulsökning, om än inte i samma omfattning.)

    Tycker att jag blivit mer skärpt, koncentrerad och uthållig. Piggare i knoppen, helt enkelt. Bättre minne. Har dock svårt att ignorera grejer precis lika mycket som tidigare. Att ha distans. Mycket ”vill” fortfarande ha sin uppmärksamhet från mig. Impulsiviteten finns också där, liksom ilskan – fast kanske inte riktigt lika starkt. Svårt att säga. Det tar tid i alla fall – alla medicinskt betingade förändringar – den saken är klar.

  8. Victoria
    19 januari 2010 kl. 14:47

    Bra att du märker positiva förändringar av Stratteran. Det tog ju ett par månader för mig, men jag känner igen det du noterar om förändring. Jag skulle, om jag skulle börja plugga, överväga en amfetaminbaserad medicin. Men som det är precis nu i mitt liv är jag bara så jäkla lycklig över att känna igen mig själv som jag var innan jag kraschade. Det är guld värt att vara mig själv igen, inte depressionshelvetet som förr. Och innan jag kraschade klarade jag mycket, jobbade osv, men utan förmågan att sätta stopp och ta det lugnt. Det är det jag lär mig nu med KBT-terapi.

    • 19 januari 2010 kl. 16:23

      Victoria:
      Jag förstår precis vad du menar. Orken är oerhört viktig, inte minst den mentala. Och min erfarenhet säger mig att det man lär sig under KBT funkar mycket bättre om man står på medicin. Har själv gått i KBT drygt ett år och det är nu jag börjar kunna tillämpa det jag lärt mig. Avslappningsövningar är också ett jätteviktig teknik för oss som blir hyperaktiva och drar igång.

  9. Victoria
    19 januari 2010 kl. 18:23

    Fy fan vad jag älskar dig för det du säger. Du är så klok. Känner dig ju bara via det vi skriver. 🙂
    Håller just på med rehabilitering som innehåller mycket Mindfullnessövningar. Börjar förstå nya saker.
    Precis bloggat om tröttheten, efter att ha pratat i min rehabgrupp och iaf två kvinnor med ADHD-barn misstänker att de själva har ADHD. Att dela ger så mycket.

  10. 19 januari 2010 kl. 18:30

    Victoria:
    Tack för de orden raring! Jag känner mig inte speciellt klok. Oftast tvärtom. Jag börjar också förstå. Äntligen. Gäller bara att leva som man lär.

  11. Victoria
    26 januari 2010 kl. 14:38

    Hur går det?
    Igår fick jag ny info om Strattera jag tänkte berätta. Min nye läkare tyckte den var bra för mig eftersom jag har en gammal depressionspromblematik. Strattera var från början en antidepressiv medicin. Det känns tryggt för mig. Den var lite liknande SSRI-preparatet Efexor som jag mådde ganska bra på ett tag.
    Ville bara informera om det och kolla läget. 🙂

    • 26 januari 2010 kl. 17:56

      Victoria: Ganska bra. Ska göra sista doshöjningen snart. Men den hjälper inte mot allt, på det sätt centralstimulantia gör. Har ju något att jämföra med eftersom jag provat metylfendiat. Vet att det är en gammaldags depressionsmedicin. (Undrar varför den slutade användas?) Jag har aldrig provat SSRI, eftersom doktorn istället ville att jag skulle prova metylfendiat och plopp blev allt i livet så mycket bättre. Och jag menar verkligen allt. Glädjen kom tillbaka, liksom skärpan. Och det hjälpte verkligen mot impulsiviteten och gjorde tålamodet så mycket större. Det tycker jag inte Strattera gör på samma sätt. Tyvärr. Men man kanske får vara glad över att man faktiskt tål åtminstone en medicin.

  12. Victoria
    26 januari 2010 kl. 18:40

    Kanske tur att jag inte provat centralstimulerande? Är bara så nöjd av att känna igen mig själv. Hört om Modiodal? Kolla upp det läkemedlet för ADHD om det skiter sig. Kram.

  13. 29 januari 2010 kl. 1:04

    Min läkare slog ju till med neuroleptika istället, påverkar dopaminet, skall tydligen göra en lugn och fin eller nått. Jag vågar knappt testa med mina erfarenheter av mediciner 😦

  14. 29 januari 2010 kl. 17:07

    Tristessa:
    Det är faktiskt inte så konstigt som det låter. Lamictal (antiepileptika) brukar t.ex vara något doktorn prövar om varken centralstimulantia (t.ex Concerta) eller atomoxetin (Strattera) funkar. Det som funkar på en funkar inte på en annan. Det gäller att få ihop rätt medicinsk coctail. Man måste våga pröva och ha lite tålamod när man väl gör det, tycker jag. Det kan faktiskt ta veckor och månader innan man märker den riktiga effekten. Hjärnan behöver en viss omställningstid.

  15. Mårten
    07 december 2010 kl. 7:29

    Vad jag har förstått så är det Metamina som fungerar, både genom att vara verksam mot själva ADHD:n och genom att den inte ger samma biverkningar i hjärtat och inte heller samma ångest när den går ur kroppen, dels för att den är en annan substans, dels genom att den är varksam även i mindre dos.

    • 09 december 2010 kl. 19:56

      Mårten: välkommen hit. Det stämmer inte riktigt det där. Visst har Metamina hjärtpåverkan även om biverkningslistan säger att följande är sällsynt: hypertoni (dvs högt blodtryck), tachyarrytmier (ojämn hjärtrytm) och palpitationer. All centralstimulantia påverkar hjärtat på olika sätt.

  16. Mårten
    11 december 2010 kl. 2:02

    Men om man kan ha lägre dos på Metamina, så påverkar väl det biverkningarna positivt? Jag känner inte att min Concerta hjälper särskilt mycket, förutom att jag blir piggare på eftermiddagarna, men samtidigt piggare på nätterna. Nu är klockan halv två på natten. Jag brukade somna under TV4-nyheterna tidigare. Och hög puls och ökad nipprighet. Jag är inte döförtjust i Concertan.

    Nu har jag blivit erbjuden Strattera, trots att läkaren tidigare sagt att den inte är särskilt effektfull, förutom mot hyperaktiviteten, och jag har ingen stor hyperaktivitet.

    • 11 december 2010 kl. 10:13

      Mårten: hög puls och nipprighet (översatt: hyperaktivitet) är klassiska bieffekter. För vissa kan detta klinga av, när man haft medicinen ett tag. Jag tål inte Concerta. Därför blev det en kombination av mediciner för mig. Lite av det positiva metylfendiat ger får jag av en mycket låg dos Medikinet 2 ggr per dag och stabiliteten/lugnet av Strattera. För mig funkar det. Strattera har en inställningsperiod på flera veckor, där man ökar dosen successivt, men den liknar inte på något sätt metylfendiatmediciner (som har effekt på ”humöret”). Man blir piggare dvs vaknare av Strattera – det märker man direkt. Vaknar alldeles för tidigt och somnar sent. Detta märks mindre sen.

      Detta är egentligen en sak för din doktor att informera om. Fråga om doktorns erfarenheter hos andra patienter av att kombinera mediciner. Har du tur är det en läkare som kan nåt. Låt oss hoppas det. Lycka till!

      PS: om du läser under bloggrubriken ADHD-medicin, kan du läsa färskare inlägg.

  17. Sebastian
    22 juli 2011 kl. 14:32

    Jag äter Strattera och jag upplever heller ingenting. Jag har KANSKE fått lite bättree närtidsminne men inte mycket bättre koncentratioonsförmåga. Nu kan jag läsa typ tio sidor jämfört med tre innan. Strattera funkar dock som kokain om man överdoserar kroniskt. Funderar på att börja med detta i förhoppning om att känna någon lättnad.

    • 22 juli 2011 kl. 15:30

      Sebastian: välkommen hit. Hur mennar du: fungerar som kokain? Strattera är inte narkotikakassat och inget centralstimulerande preparat.

  18. Pär
    06 oktober 2011 kl. 1:43

    Hej Genrep

    Roligt att läsa en så informativ och tydlig blogg om detta baserad på egna erfarenheter.
    Min dotter har börjat med Strattera för knapp fyra veckor sedan. Hon äter fortfarande Equsym som slutar verka på eftermiddagen.
    Jag har inte märkt så mycket fram tills för några dagar sedan. Då hon började få svårt att sova och få ganska kraftiga humörssvängningar (vredesutbrott). Detta sker ju efter att Equsymet har klingat av på eftermiddagen men var ganska ovanligt innan hon började med Strattera.
    Min fråga till dig är om du haft samma erfarenheter och hur lång tid det tog innan humörssvängningarna minskade och om du behövde justera din medicinering något för att lösa detta?

    Tack för att du delar med dig!

    Mvh
    Pär

  19. 06 oktober 2011 kl. 7:56

    PÄr: jag tror det handlar om s.k rebound och det är nog Equaymet som är boven i dramat när det gäller humörsförändringen på eftermiddagen då medicinen börjar gå ur. Jag tar en korttidsverkande variant av CS-medicinen som räcker c:a 4 timmar per tablett (dvs inte Equasym som nu bara finns som depot). Om detta har jag faktiskt tänkt skriva om. För jag känner delvis igen detta och upplever samtidigt en (akut) stor trötthet när Min CS-medicin går ur. De dagar jag fuskat med att inte ta CS blir det inte så. Så länge kan du läsa lite om detta fenomen hos Lotta Abrahamsson.

    När det gäller sömnproblematiken tror jag att huvuddelen beror på Strattera. Hjärnan blir för pigg för att det ska gå att sova länge – en bieefekt. Det har blivit bättre (och tar många månader att stabilisera), men jag är lättväckt och när jag provat höja dosen av Strattera med 10 mg upplever jag det där igen: svårt att sova – hjärnan är för pigg. Prata med doktorn om detta. Hjärnan är känslig och små dosförändringar kan göra stor skillnad. Att komma upp till maxdos av Strattera tar många veckor. Och hjärnan ska samtidigt vänja sig vid att bli medicinerad, så en inställning tar tid.

    • Pär
      06 oktober 2011 kl. 14:53

      Tack för ditt svar och länken till Lotta.
      Ja du har nog rätt i att det kan hänga ihop med rebound. Equasym har hon ätit i ett år och under senare tid, (innan Strattera) har hon inte haft så mycket rebound. Även om det alltid funnits en tendens till detta när Equsymet klingat av. Men vad jag inte förstår är varför reboundeffekten blivit så mycket större när hon har lagt till Strattera. Har du någon tanke om detta?
      Talade med hennes läkare idag om humörsvängningarna. Fick väl egentligen inga svar om vi ska sluta eller fortsätta med Strattera pga reaktionen. Men jag föreslog att det kanske kunde ha med rebound att göra. Läkaren var osäker men vi kom överens om att fortsätta med Strattera ett tag till och om det inte blir bättre, testa med lite Medikinet på eftermiddagen och se om det gör någon skillnad.

  20. 06 oktober 2011 kl. 18:28

    Pär: förslag (men jag är ingen doktor). Att köra lägre dos korttidsverkande Medikinet/CS-medicin kan vara en bra lösning samtidigt som ni höjer Strattera till ”rätt” dos. För mig är Strattera grundmedicinen. CS är tillägg. Har för mig (kolla gärna) att grunddosen efter långsam tillvänjning är kroppsvikten gånger 1,2 mg.

    Här kan du läsa en annan vuxens funderingar kring Strattera (och där sattes Strattera in med allt för snabb doshöjning).
    .
    Bloggaren Analyzelife berättar också om sömnsvårigheter, vilket är en vanlig biverkning i andra inlägg. Det är inte ovanligt att man skriver ut Melatonin till barn som medicinerar, just för att komma till rätta med sömnproblematiken. Fråga doktorn.

  21. 16 november 2011 kl. 14:37

    Vad är det för biverkningar du har på concertan ? Jag har ätit både ritalin och concerta under många år och det jag kan känna är att jag blir så lustig i skallen på kvällstid ,då det börjar gå ur kroppen . Sätter jag mig ner så får jag absålut inget gjort =( Är det någon som kan känna igen sig ?
    Positivt är ju att jag kan numera sköta ett jobb utan att bli osams med varenda en av mina arbets kamrater och jag kommer också iväg om det är något jag ska passa. Tex: träning
    Jag måste följa mina rutiner varje dag för bryter jag och hoppar över träningen så kan det ta typ 6 mån innan jag hittear dit igen .haha =)
    Ps . jag har också börjat gå upp i vikt med rasande fart , hungrig på natten . =(

  22. 16 november 2011 kl. 14:39

    Förrästen, jag känner igen mycket och jag har precis hittat den här sidan, jätte trevligt .
    Tack =)

  23. Christer Lindblad
    23 november 2014 kl. 20:29

    Min tioåriga dotter tar Strattera efter att rutinmässigt ha fått Concerta. Aptiten är det inte något fel på. Hon kan sova också ordentligt. Det är uppenbart att Strattera påverkar på olika sätt. Det viktigaste för mig var vid bytet, som jag fick säga till om, var att hon nu inte behöver få i sig amfetamin.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: