Hem > leva med adhd > ADHD – en jämlik diagnos?

ADHD – en jämlik diagnos?

I gårdagens Aftonblad kunde man läsa att ny forskning visar att i princip lika många flickor som pojkar har ADHD. Bland annat i en ännu inte publicerad studie från Centrum för klinisk forskning i Västerås, som utförts på 15- och 17-åringar. Man kan fråga sig om dessa ”nya” fakta är intressanta? Är ADHD en genusfråga?

Kanske inte. Men kanske kan det äntligen slå hål på myten om att det ”bara” är pojkar som har ADHD. Kanske kan det också vara till en hjälp, när tjejer och kvinnor söker sig till vården pga av olika symptom, att vården har rätt glasögon på sig så att de ska väga in symptombild och beteenden utifrån ett: kanske-en-ADHD-diagnos.

Annars brukar det ju vara så att diagnoser och sjukdomar som främst drabbar män får mer forskningspengar än typiska kvinnosjukdomar. Ta t.ex MS (multipel skleros) som är en typisk kvinnosjukdom och hjärtkärlsjukdomar som hittills betraktats som en typisk manssjukdom. Vilka sjukdomstyper tror du får mest resurser i vården och mest forskningsanslag? Så utifrån denna verklighet är det inte sannolikt att bara för att allt fler tjejer och kvinnor faktiskt visat sig drabbas av ADHD lika mycket som killar och män, göra saker och ting bättre. (Slår mig just att detta kanske är stoff för Alexandra Charles och 1,6 miljonersklubben som verkar för hälsan hos kvinnor i alla åldrar och framhäver vikten av att inte ignorera de biologiska, fysiologiska och farmakologiska skillnader mellan könen i diagnos, behandling, vård och förebyggande hälsovård.)

Men en bra sak kan komma ut ur det här: att diagnoskriterierna för ADHD ändras (precis som Aftonbladets artikelförfattare Anna Sofia Andersson skriver). För det verkar som om våra ADHD-symptom skiljer sig åt mellan könen. Ungefär som det är vid hjärtinfarkt. Kvinnor har inte samma typiska symptom som män när de drabbas av hjärtinfarkt vilket gör att de får fel diagnos och behandling – med risk för ökad dödlighet. Tjejer som har ADHD verkar t.ex vara mindre hyperaktiva och utåtagerar mindre än killar. Det påstås att ADHD-tjejernas problem oftare är uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheterna. Hur det än är med detta, hoppas jag att forskarna tittar närmare på detta. För mer forskning behövs.

Artikeln i Aftonbladet pekar på att av de personer som för närvarande utreds i Stockholm för neuropsykiatriska diagnoser, så har hälften varit patienter inom psykiatrin tidigare. Ett vanligt scenario och något jag påpekat i flera inlägg tidigare. Många går omkring odiagnosticerade eller ännu värre feldiagnosticerade och därför med helt fel behandling och terapi. Därför fortsätter de att söka hjälp. Många av dem med depressionssymptom, utmattning, ångesttillstånd. Det är det här som kallas för samsjuklighet. Obehandlad ADHD kan faktiskt leda till psykisk sjukdom som t.ex schizofreni.

Här hittar du artikeln: ”En diagnos som räddar liv” i Aftonbladet. Så här tycker ADHD-drabbade och könsöverskridande Trollhare om artikeln och om det här med ADHD och kön. Eller varför inte läsa det här skrämmande och insiktslösa inlägget av Unni Drougge i samma fråga.

Uppdaterat: länk till P1:s program Vetandets värld om resultatet av en ny avhandling som slår fast att flickor är klart fel- och underdiagnosticerade när det NPF.

Annonser
  1. 17 februari 2010 kl. 0:25

    Men utan behandling eller terapi kan man bli ändå, diagnosen är knappast en garanti för något mer än en diagnos har jag märkt.

    • 17 februari 2010 kl. 8:23

      Tristessa: Det är tråkigt att du har de erfarenheterna och jag är säker på att du inte är ensam. Men det borde vara så att den som fått en diagnos, oavsett vilken typ det handlar om: astma, fibromyalgi eller ADHD, ska få adekvat och jämlik vård. Därför behövs ett vårdprogram också för ADHD. Vi är en svag patientgrupp. Funktionshindrade och speciellt psykiskt funktionshindrade (npf:are) behandlas styvmoderligt av vården, tyvärr. Mer kunskap och uppmärksamhet behövs verkligen kring vår situation och funktionshinder. Och i år är det ju valår….

  2. p-o
    20 februari 2010 kl. 10:20

    Det finns nog goda skäl att anta att den som lever ut sin stress drabbas mindre än den som ”lever in sin stress” Många kvinnor verkar snarare leva in sin stress än att leva ut den vilket innebär att den stannar i kroppen, något som på lång sikt antagligen får en rad konsekvenser, vilka kan vara anledningen till att kvinnor blir överrepresenterade i diagnoser som tex borderline.

    Något som sammantaget kan visa att den som lever in sin stress vid ADHD riskerar värre konsekvenser av sin ADHD än den som lever ut sin stress.

  3. 21 februari 2010 kl. 11:03

    p-o: drabbas mindre av vad (- din första mening)? Undrar lite om du kommenterat på rätt ställe, eftersom jag inte gjort något inlägg om borderline eller stress. Får man borderline av stress menar du?

    Att stress gör folk sjuka (hjärtkärlsjukdom, diabetes, depression m.m) är det ju inget konstigt med och att vi alla hanterar stress olika är rätt. Men jag trodde nog att kvinnor var bättre på att ta hand om sig själva än män som knäpper igen. Anledningen till att kvinnor är mer stressade är väl att vi inte är jämlika än. Vi fortsätter att vara familjens projektledare och hushållsassistenter, samtidigt som vi gör karriär osv. Det här handlar både om ett personlighetsdrag, förväntningar och uppfostran. Och att inte lyssna på kroppens signaler, tror jag.

    I ADHD tycker jag att stressen är inbyggd. Jag menar, vad kan man annat bli med alla intryck, ljud, osv som ska tolkas, sorteras och filtreras -oavsett om man är man eller kvinna.

  4. 21 februari 2010 kl. 15:41

    Eftersom så många med ADHD-diagnos kommer från ganska dysfunktionella familjer och uppväxtförhållanden så Ja, jag tror man kan få Boarderline av stress. Jag tänker så här… ”Vad är gemensam för en dysfunktionell uppväxtmiljö oavsett om det handlar om missbruk, psykiskt sjuka föräldrar, frånvarande föräldrar, all form av misshandel osv….? Det gemensamma är klimatet; barnet växer upp i ett stressat klimat. Barn är sköra; barn med medfödd ”skörhet” eller funktionshinder är skörare…

    Ett barn som svälter (på mat/näring) kan regregera i sin utveckling- ”lågbegåvad”- ett barn som svälter på trygghet och stabilitet och som får Stress som en grund att bygga sig själv på…kanske får en form av ”stresshjärna”, som blottar det som redan är skört….
    Hoppas du hänger med hur jag menar…*ler* Snurigt värre ibland.
    Men jissus!!! ”Leva ut sin stress….?” Galet!

    Stress är den farligaste faktorn i alla former av sjukdomar eller funktionshinder, än mer för de som redan har en form av psykisk ohälsa eller neurologiska problem. Inte för att tala om vad stressen gör med vår biologiska kropp; höjninga av Kortisol som ger problem med njurar, lever, hjärta osv osv…. om stressen inte hanteras.

    Det första jag fick göra hos mig coach var att skapa en Timbank. Under en tid gick livet ut på skapa tid…sortera vad som är viktigt, nödvändigt och inte slänga upp alla dörrar på vid gavel. Då faller man. Har man en uppmärksamhetsproblematik- blir den än värre osv…. Stressar du en som ska lära sig gå med benproteser, snubblar han….

    Boarderline är vi alla lite till mans, mer eller mindre. Finns inte en människa som inte har en störning i sin person, med eller utan diagnos. mer eller mindre. Orsak eller verkan osv…. Bortsett från att jag kanske är min största fiende- så är stressfaktorn likvärdig som min fende.

    Intressanta inlägg du alltid har Genrep!
    Kram

  5. antigone38
    21 februari 2010 kl. 15:46

    …..en sak som ofta slår mig är:
    Är överaktivitet/hyperaktivitet alltid sammankopplat med att den ska vara fysisk? Den är ju en individuell definition också. Män har testesteron som i sig är utåtagerande- så måste det alltid vara så då att det är vi kvinnor som är inåtagerande? Märkligt tycker jag.

    Kram igen!

    • 21 februari 2010 kl. 19:25

      Antigone/bejbi:
      När det gäller det här med att leva ut sin stress, fattar jag inte riktigt heller vad P-O menar. Jag har själv inte läst någon vetenskaplig studie om skillnaderna i ADHD mellan killar och tjejer. Skulle vilja göra det. Som alltid får man svar utifrån hur man frågar och undersöker. Jag uppfattar hyperaktiviteten som fysisk. Vi försöker ju röra på oss och hålla oss vakna: kompensera för en ovaken hjärna. Det är ju där noradrenalinet kommer in. Hur det sedan funkar ihop med en biologisk hjärna (om man tror att könet sitter i hjärnans struktur) och könshormon har jag ingen aning om eller alternativt könshormon/inlärt könsbeteende. Man skulle gärna vilja veta vad dom tror forskarna.

  6. 22 februari 2010 kl. 9:17

    Det här är så svårt tycker jag…

    Jag hade svårt att se ADHD’n i min son (han har en rejäl släng av AS också) tills jag läste boken ”Flickor med ADHD”. Där fanns hans ADHD.

    Är det så säkert att det är könsbundna symptom?
    Eller är det helt enkelt beroende på personlighet..? Eller kanske något helt annat som vi inte vet än?

    Vänliga fjällhälsningar

  7. Thomas
    23 februari 2010 kl. 8:22

    hm…i ca 15-20 år har jag gått och gett luft åt min oförståelse inför psykiatrins synsätt på just detta !!!! om man är kille och är utåtagerande på olika sätt så var uttrycket dampbarn !!!! tjejer med uttåtagerande beteenden blev stämplade som borderline och sedemera manodepp då psykiatrin på sitt vis ledde dom ditt i mitt tycke…

    själv fatta jag skit av den biten…då jag ofta pratat med tjejer med samma blick i ögonen som mej och samma problem kom jag alltid fram till att vi har samma problem !!!!

    jag har mött många tjejer som skärt sig och det har vart en stor smärtsamm sorg för mej att se detta för dom har på sitt sätt i mitt tycke förmedlat en önskan om hjälp ( nu finns det dom som fastnar i det beteenden på annat sätt )… men hörde aldrig annat än att dom hade borderlinediagnos samt efter det fick dom manodep som ytterligare diagnos och det har i mitt tycke med könsroller att göra !!!!

    själv har jag milt sagt vart utåtagerande då b.l.a jag gjort 22 operationer och uppskattnings vis ca 13 är direkt kopplade till min ADHD…borderline enligt psykindustrin visst !!! men dom har aldrig fått möjligheten att utreda mej….

    vissa psykiatriker har jag bränt på detta rakt in i huve på dom och ganska taggit aviserat min önskan om att få ett svar på detta !!!! vissa har spontant slagit ner ögonen i marken och det är bekräftelse nog för mej för då vet jag att dom med tänker så…att dom inte gjort något åt det tidigare får jag släppa för annars går min inre reaktor igång å de vill ja inte vara med om…

    andra har tagit det som en personlig kränkning och rent tvångsmässigt börjat lägga sin egenskapde skit över mej…bekräftelse det med… har svårt att handskas med denna biten i bland för jag anser att psykindustrin bär en del ansvar här efter att ha lagt sin så kallade vetskap till dessa diagram diagnoser !!! önskar dom kunde stå för det rakt av…

    många är dom vänner jag haft å mött i mitt liv som ej lever i dag då dom aldrig kunde identifiera sig med dessa diagnoser och tyvärr agerade impulsmässigt utifrån vad dom blev tillsagda att dom var…det var ju det dom troligtvis ofta gick å tänkte på som inte stämde för dom … sen skedde en impusl handling utifrån det med i blnad förödande konsekvenser…

    bara luftar en del av mina reflektioner…take it fore what it is worth … take care

    • 23 februari 2010 kl. 15:47

      Thomas:
      vet inte riktigt hur jag ska bemöta denna långa kommentar. Har vissa aversioner visavi psykiatrin, men inte de erfarenheter du beskriver. Min konklusion är precis som tidigare att det behövs mer resurser och kompetens inom vården. Vad är din lösning – kortfattat?

  8. Thomas
    24 februari 2010 kl. 7:51

    kortfattat !!!

    att psykiatrikåren slutar och använder olika diagnoser och fokuserar på vad människor säger till dom i stället… i mitt tycke är deras axel system utrangerat för ingen människa kan känna igen sig i en diagnos som inte är dom själv…

    att deras beteenden visar åt en diagnos är en sak men det som är avc värde är vad som skapar dom !!! man föds knappast inte med en diagnos ur deras axel system så jag tycker dom kan skapa tillit till människor och sen lytssna på vad man har att säga !!! då lär dom sig hur det är…

    take care

  9. p-o
    11 mars 2010 kl. 14:37

    Hej igen!
    Ber om ursäkt om jag uttrycker mig otydligt. En del skiljer mellan att externalisera resp internalisera sina problem, eller som jag skrev att leva in eller leva ut sin stress.

    Kvinnor med ADHD tenderar att ha större grad av oro stress vid screening jämfört med män. Sedan kan man ju alltid spekulera i vad det beror på, men det är oavsett orsak ett faktum som belyser vikten av att behandla flickor i tid och inte strunta i dem bara för att de lastar sig själva för problemen som uppstår.

    Helt korrekt så har du inte skrivit något om stress och borderline. Jag tog upp det av anledningen att det är ytterligare en anledning att se unga flickors behov även om deras skrik på hjälp ser annorlunda ut och kommer senare. För att få jämlikhet i behandlingen måste också diagnosmanualerna ta upp flickors speciella problem som kan verka mindre men på sikt ge allvarligare utfall.

    http://www.help4adhd.org/documents/WWK19.pdf
    tycker CHADD tar upp det ganska bra, vet också att Svenny Kopp har skrivit om senare konsekvenser hos kvinnor med ADHD.

  10. 02 maj 2010 kl. 13:33

    Hmmm…. jag håller med i så mycket och det där med stressen som P-O tar upp tycker jag stämmer på mig. Jag har nog vänt min stress mer inåt om jag fortsätter uttrycka som han. Jag har en stressnivå som hela tiden är skyhög även när jag är lugn och alltid haft en ständig oro och ångest och känt mig stressad över allt i stort sett. En ständig gnagande oro. Och det skapar ju psykisk sjukdom och jag har ju även fått just diagnosen Borderline (fast dom envisas med att numera kalla det Emotionell Instabil Personlighetsstörning!)

    Och det där med som antigone38 frågade om, om hyrperaktiviteteten alltid var fysiskt kan ju vara i stor varierande grad. Det behöver ju inte vara att man alltid måste vara uppe och hoppa och springa utan kan ju vara så ”lite” som att sitta och vippa med fötterna och pilla med händerna osv. och då blir det hyper/överaktiva inte lika synligt och tydligt för andra.
    Jag har aldrig direkt själv ens tänkt på det förrän nu… och visst har väl en del i omgivningen reagerat men jag har inte tänkt på det själv. Jag är ju sådan!

    Själv fastnar jag ju ofta vid datorn men jag är aldrig still i mina fötter. Fingrarna skriver ju på tangenterna och fötterna vippar och skruvas…. Men still sitter jag i timmar med fullt fokus på det på datorn som just nu upptar intresset för stunden.

    Och som P-O skriver så är det så viktigt med att se skillnaderna mellan könen för det är stora skillnader på alla dessa NPF diagnoser. Samma med Asperger, Touretts osv. Skiljer sig mellan könen men all forskning har legat på mannen så att få läkare och psykologer att förstå och ta till sig det är oerhört svårt. Man får ju liksom inte veta mer än dom! Det är oerhört svårt att vara kvinna och vara inom psykvården!
    Kolla bara den här videon om en liten 8-årig flicka med Asperger. Den är hjärtskärande och faktiskt så känner jag igen mig själv…. som att se mig själv… men jag har ingen diagnos fått… än kanske jag ska tillägga men jag verkar kanske inte uppfylla alla dom kriterier som finns för Asperger…. på pojkar!!!
    http://abcnews.go.com/Nightline/story?id=4177353&page=1

  11. 03 maj 2010 kl. 10:32

    Innerligt tack för länken Judith!

    Jag såg min son…

    Vänliga fjällhälsningar

  12. Ordmärkare
    29 februari 2016 kl. 9:03

    Hur kan du skriva att MS är en typisk kvinnosjukdom, precis lika vanlig är den bland männen fast då ofast mycket mer aggressiv i förloppet. Hjärt och kärlsjukdomar är inte alls typiskt för BARA män, min mormorsmor dog av just detta, min mamma och mormor fick båda problem inom en vecka samma år av just hjärt och kärlsjukdommar dom är kivnnor! -.- Förutfattade idioti från kvacksalvar läkarböcker behöver inte folk använda sig av för det stämmer inte alls för fem öre. Alla människor är inte likadana alla är olika både på insidan och utsidan. Tänk utanför ramen på boken. Suckar tungt. Annars framstår du lika dum som läkare som inte tror på att Fibromyalgi finns ens en gång.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: