Hem > leva med adhd > Klappetiklapp – ADHD-hjärtat slår

Klappetiklapp – ADHD-hjärtat slår

Man är väl en lättpåverkad typ. Efter dryga tio veckor och (sedan några veckor) med måldos av Strattera har vilopulsen hoppat upp till 80-90 slag per minut. Känner pulsen i halsen – nästan som det var med centralstimulantia (CS). Men trycket är under kontroll. Övertrycket har åkt upp lite, men inget oroväckande. Motar Olle i grind med yoga och avslappningsövningar (typ snabbmeditation).

Strattera har funkat bra när det gäller att stärka arbetsminnet och koncentrationen. Alltid något. Man är inte lika splittrad och kan fokusera på det som folk säger till en utan att på samma sätt känna av den flerfiliga rusande motorvägen i huvudet av tanketrådar och associationer. Viss effekt har medicinen hittills, men inte på humöret och impulsiviteten. Har fortfarande tendenser att falla folk in i talet, så de inte kan komma till punkt. Försöker också högt gissa vad de ska säga och lämnar olika snabba förslag, innan de hinner klämma fram mer än några ord. Ack min hjärna – varför så snabb och oborstad!? Har jag ADHD eller 🙂

Ett framsteg dock (eller hur man nu vill se det – för det har konsekvenser). Orkar inte gå runt och kontrollera mitt beteende hela tiden och framför allt ha skuldkänslor över de ADHD-fel jag gör. Det förgör mig. Folk (innefattar tyvärr familjen) måste stå ut med att jag är sån här. I alla fall ett tag framåt. För jag har kommit överens med doktorn om att göra det sista ultimata försöket att prova CS (igen) och nu med en hjärtläkare som faktiskt är med och sköter puls och tryck. Ja, det vill säga motmedicinerar biverkningarna. (Ni som läst tidigare vet att jag egentligen inte ”tål” sådan medicin.) Och nu blir det depottablett som gäller. Alltså medicin som har en jämn verkan över dygnet.  Hoppas det kan funka, för jag vill banne mig ha livskvalitet. Det är jobbigt att gå runt och försöka kontrollera och behärska sig. Jag orkar helt enkelt inte.

Håll tummarna nu!

Annonser
  1. pärlbesatt
    23 februari 2010 kl. 18:54

    Iofs helt väntat att Strattera funkar som det gör för dig, iom att den verkar på noradrenalin men inte på dopamin (eller iaf väldigt mycket mindre på dopamin) om jag minns det rätt. Dvs, koncentration och fokus höjs, men det som har med dopaminhalter påverkas inte eller kan t o m påverkas negativt. Nåt med att om man höjer en som upplevs det som att andra signalsubstanshalter sänks.

    Jag blev visserligen mer koncentrerad av Strattera, men också mycket mer ångestig och ledsen, vilket också är väntat, eller inte så konstigt som biverkning, snarare. Slutade ganska snart (tre fyra månader tror jag).

    Metamina har varit det avgjort bästa för mig.

    Och så kanske det kan glädja dig att höra att jag refererade hit när en medicinreporter (!) på DN skrev tossigheter om ADHD häromdagen… 😉

    • 23 februari 2010 kl. 22:53

      pärlbesatt:
      välkommen hit. Härligt att Metamina funkar för dig. Detta med att Strattera inte påverkar dopaminnivåerna är jag fantastiskt medveten om. Strattera är ju därför andrahandsvalet att behandla ADHD med när centralstimulantia (Concerta, Ritalin, Equasym, Metamina) inte går att använda av olika randiga och rutiga skäl.

      Tror att jag vet vilken artikel om ADHD i DN du refererar till (- med kopplingar till bipolär sjukdom?). Den var väldigt förenklad och trampade mest luft. Gammal skåpmat som stöpts om utan något intresse från journalisten.

  2. pärlbesatt
    23 februari 2010 kl. 19:01

    Nåt med att om man höjer en så upplevs det som att andra signalsubstanshalter sänks, skulle det naturligtvis stå.

  3. 23 februari 2010 kl. 22:16

    åh, livskvalitét hade varit något. jag har en bristande (läs: ickefungerande) medicinering. har självmordstankar och självskadetankar dagligen och ångestattacker flera gånger i veckan för att det är så tungt att leva. imorse vaknade jag med näsblod.

    Att ha så hög vilopuls låter inte bra, den brukar väl ligga runt 60-70? I helgen gav en vän med ADD mig en tablett Ritalina 20mg för min starka ångest, och det hjälpte mig väldigt mycket. Äntligen fick jag lite lugn i huvudet, kroppen kunde slappna av lite grann. Mindre panik/ångestkänslor och inga (!!!) katastrof-tankar. Har du själv använt den medicinen? Skulle du vilja dela med dig av det positiva/negativa med den? Biverkningar etc?

    Kram

    • 23 februari 2010 kl. 22:47

      Tjelsi:
      Tråkigt att du mår som du mår. Vet att du kämpar på med gruppterapin. Mitt svar på din medicinfråga är enkel. (Vill inte avfärda dig, men måste vara ärlig.) ADHD-medicin i form av centralstimulantia (t.ex Ritalin) ska behandla ADHD (och inget annat) om man nu har fått den diagnosen. Självmedicinerande är riskabelt och inget jag rekommenderar. Samsjukligheten vid ADHD är vanlig. Dvs man kan ha ångesttillstånd, depression, ätstörningar, självskadebeteenden, psykiska störningar, sömnsvårigheter utanpå. Ja, t.o.m schizofreni. Och bakom dessa sjukdomar/tillstånd kan ADHD finnas. Kan vara bra att veta. Prata med din doktor om detta. Ibland kan man behöva leda dem på rätt spår eller i alla fall ge en till infallsvinkel. Att en Ritalin-tablett gav en positiv upplevelse kan vara en indikation eller också bara en tillfällighet. Återkom gärna med medicin-frågor längre fram.

  4. Ji
    24 februari 2010 kl. 20:46

    Alltså när jag läser hos dig så märker jag att det är så ‘fel’, att vi ska liksom förvränga oss för att passa ‘in’. Jag vet att jag liksom du, säkert uppfattas som lite annorlunda ‘emot strömmen’, säger vad jag tycker och tänker (med dålig tajming för vad som anses rätt/fel) dålig strateg (tyvärr).

    Men också en alldeles superbra person i det jag gör, jag levererar på toppnivå, och den största stress för mig är inte att leverera, utan att jag måste anpassa mig till andras lägre tempo. Det är den absolut största stressfaktorn för mig. Om jag ändå vore ensam på företaget. Så kan jag tänka ibland, hur mycket enklare det skulle bli, om jag hade bara ansvar för mina egna rapporter, och inte var tvungen att anpassa mig. Kanske därför de med ADHD är hejdundrande entreprenörer?

    Jag blir alltid glad när jag läser hos dig, för du verkar ha så mycket gemensamt med det jag går igenom. Just det här med att ytligt verka helt normal, men samtidigt ha massor med svårigheter på arbetsplatsen.

    Jag övar mig på att samtidigt som jag ska behålla min energi, men samtidigt ska jag acceptera när jag blir lite spretig 🙂 Kram, från Ji (nickar igenkännande)

    • 25 februari 2010 kl. 8:42

      Ji:
      precis som du tycker jag att det är lättast att jobba själv och inte i grupp. Så fungerar ju tyvärr inte de flesta jobben. Man är beroende av andras prestationer och att de också kan hålla deadline. Speciellt om man själv är den som är sist i kedjan, där det märks om man inte levererar.

      När det gäller det där med tid och ADHD har vi en annan tidsuppfattning. Vi känner inte tiden (i kroppen) på samma sätt. Vi har svårare att bedöma tidsåtgång för olika saker. Kanske för att vi fastnar så mycket på vägen och krånglar till det också. Vi tar ju oss sällan raka vägen från punkt A till punkt B, utan i krokar och utflykter på vägen.

      Jag har kommit fram till (när det gäller mig själv) att anledningen till att jag kört på i raketfart är att jag på nåt sätt vetat att ”så här långt räcker min bensin” i timmar räknat. Därför har jag speedat på, tagit spjärn mot adrenalinet och sprungit fram till mål jonglerandes en massa bollar samtidigt – och sedan kraschat (dag efter dag). Känner du igen det?

  5. 24 februari 2010 kl. 23:46

    Brukar din puls vara mycket lägre? Visste inte att 80 var ”fel” el är du sjukt vältränad? Undrar för jag är aldrig så låg i pulsen direkt.

    Tjelsi – du skriver som ett citat ur en bok, jag tror det var från denna ”Nu förstår jag mig själv : en berättelse om ADHD”. Om det var rätt bok och person jag minns det från, så beskrev hon samma känsla som du här nyss med att ta medicinen.

    • 25 februari 2010 kl. 8:34

      Tristessa: vilopulsen (när man ligger ned) ska ligga på mellan c:a 56-70 slag per minut. De som är vältränade har låg puls.

  6. 26 februari 2010 kl. 9:03

    Jo verkligen, har skrivit brev och grejer till mina föräldrar för att diskutera om det här verkligen kan stämma.

    • 26 februari 2010 kl. 16:17

      Tjelsi: Vet att du beskriver att du har flera diagnoser på din blogg. Bipolaritet och ADD/ADHD har t.ex starka kopplingar. Jag vet att det kan vara svårt att veta vad som är vad (diagnos hit och dit) och vad som är människa. Man är ju den man är och har levt med sig själv och är van vid det som pågår i huvudet. För mig var det så att det blev tyst (ja, inte heltyst, men jag kunde tänka en tanke i taget och tänka rakt) när jag jag tagit min första Concerta-tablett (liknar Ritalin). Då förstod jag hur andra har det i huvudet och att jag definitivt var annorlunda, utan att ha fattat. Men vem frågar andra hur det ser ut/låter i huvudet på dem? Man tror ju att det är som det ska vara: ett sus av tankar och associationer om vart annat.

  7. 26 februari 2010 kl. 18:16

    Jag håller tummarna till 100%.
    Ni har aldrig pratat om Metamina? För Metamina är känt för att vara betydligt bättre när man har problem med hjärtat bla. Överhuvudtaget ger, min erfarenhet (och många andras), att Concerta och Ritalin ger värre problem med biverkningar än vad då Metamina gör och särskilt för oss som har sådan känslighet. Jag har biverkningar också av låg dos Metamina men inte alls lika som tidigare och detta står jag ut med. Förutom eksemet men om jag minns rätt så hade det redan börjat innan jag började med Metamina så det kommer inte därifrån tror jag och mitt hår sitter kvar!!! 😉

    http://adhd-npf.com/metamina/

    http://adhd-npf.com/wp-content/uploads/2009/03/metamina1.pdf

    Håller varenda tumme i alla fall för dig.

    • 26 februari 2010 kl. 18:20

      Judith: kul att ha dig här igen. Och tack för tummarna. Vet att du skrivit om Metamina och mindre biverkningar tidigare. Den doktor jag har som medicinexpert delar inte riktigt den åsikten. Han kanske inte har tillräcklig klinisk erfarenhet av Metamina. Eller så är det individuellt. Tack för tipset.

  8. Ji
    27 februari 2010 kl. 9:07

    Genrep: Ja jag känner igen kraschen varje dag, eller för mig varje lördag, och helg. Men jag ”vet” inte hur länge mina krafter ska räcka, har inte den insikten. Jag vet bara att så fort jag kliver in genom dörren på jobbet, så är det FULL FART som gäller, och det är inget val, det är som automatiskt. Jag kan inte jobba på något annat sätt än 110%, då somnar jag 😉

    Den här bloggen är oerhört befriande för mig, för allt du skriver kämpar jag med varje dag, och ju mindre jag är med människor som jag känner ‘igen’ mig i, ju mer känner jag mig konstig. Så därför är jag så tacksam att jag hittat din blogg.

    Jag klarar av att gå arbetslös, eller var sjukskriven, det är i det ”vanliga” samhället jag har stora svårigheter som jag maskerar väl. Jag vill hitta ett arbete där det är mer ”högt” i tak hur människor som vara, agera. Kontra att det är jag som inte vågar vara mig själv (och stå för det) till 100%. Oerhörd stress är det på arbetsmarknaden iallafall.
    Jag tror jag aldrig kan bli den som ”tar det lugnt”, men jag måste vara i en miljö där min energi riktas åt rätt håll, inte där jag stressas av andras tillkortakommanden.

    Genrep tack att du finns 🙂

    • 27 februari 2010 kl. 10:55

      Ji:
      Tack för värmande ord! Saker och ting tar tid. Du är ju bara i början av din resa att förstå hur ADHD:n påverkar dig och vad du kan göra för att försöka ta kommandot.

  9. pärlbesatt
    27 februari 2010 kl. 19:02

    Metamina funkade inte för mig, jag var nog otydlig. Det funkade mindre dåligt än annat, med mindre vidrig rebound-ångest. Men ändå för mycket ångest för att det skulle vara värt besväret. Då är jag hellre au naturel, med vanliga ångestnivån, det är jag liksom van vid… :/

  10. Ji
    01 mars 2010 kl. 20:26

    Vill bara säga hej innan jag loggar ur, och säga att din blogg är jättebra för mig. Insikts-Booost 🙂

    • 01 mars 2010 kl. 21:40

      Ji: Det gör mig glad. (Gräv där du står.) High5.

  11. 01 april 2010 kl. 21:53

    Hey. Jag började med Strattera igår, efter ett relativt misslyckat försök med Ritalin en månad förra året. Av Ritalin blev jag visserligen väldigt fokuserad, men det var som om hela kroppen speedade upp. Hade en vilopuls runt 100 slag/min redan på morgonen, sjukt obehagligt. Nu de två första dagarna med Strattera har jag mest haft en skarp huvudvärk på ena sidan och en väldig yrsel, men huvudvärk och yrsel har jag hört ska vara vanlig symptom vid insättningen? Mest orolig för att Strattera också ska ge problem med höjd puls, har märkt av det lite nu, dock inte lika extremt som med Ritalin. Där tog det förvisso några veckor innan det började också om jag minns rätt.

    Hade en fråga till dig dock, finns det nån ADHD-medicin som är mer känd än andra för att INTE ge höjd puls/mycket biverkningar i allmänhet…?

    • 02 april 2010 kl. 14:33

      Angelica:
      Välkommen hit!
      Sedan jag skrev det här har min medicin ställts om. Har fått lägga ner tanken på att kunna äta centralstimulantia (t.ex Ritalin, Concerta m.fl) i depottablett (dvs långtidsverkande, man tar en gång per dag). Antar att du också ätit Ritalin som depotmedicin. Centralstimulerande metylfendiat i depot funkar inte alls för mig. Pulsen snabbar på och jag får ett tokhögt blodtryck. Jag kombinerar nu Strattera (inte riktigt full dos) och mycket låg dos av kortidsverkande centralstimulantia samt låg dos pulssänkande medicin och hittills funkar det fint.

      De flesta mediciner (inte bara ADHD-mediciner) har obekväma bieffekter. Speciellt sådana som manipulerar hjärna och psyke. Strattera ger inte på långa vägar samma biverkningar som centralstimulantia på hjärta, puls och tryck. Det handlar ju om två helt olika sorters mediciner. Det är min erfarenhet. Huvudvärk hade också jag i början med Strattera och svårt att somna. Vaknade dessutom jättetidigt om morgnarna, men pigg.

      Viss pulsförhöjning kan man få även med Strattera. Det går att lösa enkelt gm pulssänkande blodtrycksmedicin. Bra att kolla trycket och pulsen under resans gång med Strattera. Du kanske (precis som jag) är en medicinkänslig person. Då gäller det att starta på mycket låg dos (10 mg av Strattera) och långsamt/försiktigt höja dosen, så att hjärnan och kroppen kan vänja sig så sakteliga. Maxdosen ska motsvara gånger 1,2 av kropsvikten. Lycka till!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: