Hem > leva med adhd > Inte per automatik med ADHD

Inte per automatik med ADHD

Vi som har ADHD har svårt att automatisera. Det är något jag lärt mig och har haft en del aha-upplevelser kring den sista tiden. Har man ADHD kan man inte som de flesta andra efter mycket liten träning och utan någon som helst eftertanke galant klara av att utföra inlärda handlingar helt automatiskt. Nä, för oss tar det betydligt längre tid att komma därhän. Vi måste öva länge och flitigt innan rutinartade handlingar som ska ske i en viss ordning, sitter som en utantillinlärd multiplikationstabell. Det beror på att vi har svårt att koncentrera oss och har dåligt arbetsminne. De två sakerna hänger tyvärr ihop med varann.

Människor med ADHD har nästan alltid problem med automatisering. Vi är inte uthålliga när det gäller att utföra uppgifter som kräver upprepningar eller en steg-för-steg-approach. Om vi ska klara sådant, måste vi hela tiden tänka exakt på vad vi gör. Och det är ju de automatiserade rutinerna och vanorna som ger oss människor kontroll och ordning och reda i vardagen. Därför känns vardagen för många ADHD-personer som ett enda kaos.

För mig är det inte svårt att fixa disk och tvätt, utan jag märker mina svårigheter speciellt i tekniska sammanhang. När det handlar om att skruva ihop och montera saker eller utföra en serie (för mig komplicerade) handgrepp som rör datorn eller något av datorns program. Ta internetbetalningar t.ex. Att betala med kort på nätet och göra säkerhetsmanövrar, tar fullkomligt knäcken på mig. Alla moment måste ske i en viss ordning, steg för steg. Man måste vänta klart till sidor laddats färdigt – är man för snabb med knappen loggas man ut från internetbanken och får börja processen från början igen.

Forskning säger att ADHD-personer har generaliseringssvårigheter som bidrar till att vi upplever situationer och uppgifter som nya varje gång. Som om vi aldrig gjort det förut. Så här är det ofta för mig. Saker och ting kan kännas helt nya för mig, fast jag vet att det inte är första gången jag gör det jag ska göra. Trots det blir jag osäker. Det är som om jag inte riktigt var där när det hände förra gången. Det är lögn att klara av och komma ihåg hela det speciella handlingsmönstret om jag inte gör det varje dag eller helst flera gånger per dag. Får ofta fråga någon om råd eller hjälp: ”var det så här man gjorde?”.

Jag har alltid vetat att jag inte är korkad – snarare kvicktänkt och försigkommen. Ligger alltid steget före alla andra. Men i vissa lägen, går det bara inte att komma ihåg hur man gör, vad nästa steg är. Och nu är det hela alltså uppenbarat för mig: jag saknar förmåga till automatisering. Skönt att kunna ”förlåta” sig själv. Känner att jag inte längre behöver dölja min för mig tidigare obegripliga oförmåga och spela kompetent.

Advertisements
  1. 10 april 2010 kl. 20:38

    Men oj vad jag känner igen mig i det där med datorn. Jag är absolut inte oteknisk egentligen utan ofta i jobbet förr så brukade dom alltid komma till mig för även om jag inte hade en aning om vad jag gjorde eller hur jag gjorde förra gången så lyckades jag nästan alltid klura ut till slut ändå och fixade.

    Samma med datorn… det jag gör varje dag är ok men det jag bara gör ibland… någon rensning och uppdaterade inställningar…. då är det helt borta. Jag har gjort det massor av gånger men inte dagligen som du skriver som med disken……och då sliter jag mitt hår och är nära på att hiva ut datorn genom fönstret för tålamodet är ju det jag har så lite av. Det ska funka och det NU. Du kan beskriva så himla bra hur jag är!

    Tack för du är här och även tittar till mig ibland och ger uppmuntrande ord. Behöver jag verkligen. Kram

    • 10 april 2010 kl. 20:49

      Judith: visst är det lite häftigt när man äntligen fattar. Kram tillbaka till dig – vi behöver dig här i bloggvärlden!

  2. Ji
    11 april 2010 kl. 7:36

    Hej Genrep, va kul att du är tillbaka.

    Jag har inte så problem med automatisering. Iallafall inte på jobbet, vilket känns som mitt enda liv just nu 🙂 Men däremot, det här med att prioritera; att inte engagera sig i saker som kommer min väg, som inte är lika viktiga som andra saker. Att veta vilket case som är viktigt och inte så viktigt.

    Mitt jobb är en hel räcka prioriteringar, pga överbelastning. Vilket jag har oerhört svårt för, pga detta, och för att jag vill göra allting =rätt. Haha 🙂

    Jag har berättat för en del av mina kollegor mitt problem, och ibland frågar jag de, det känns som en liten ljusning för mig, att ta emot hjälp och våga visa mig sårbar

    För det är som du säger, jag är också högpresterande, intelligent, och avancerad på min arbetsplats, och så har jag stora problem med något så enkelt som att jag inte vet i vilken ordning jag ska göra saker, och vilken mängd energi jag ska lägga ner.

    Ha det bäst!

    • 11 april 2010 kl. 8:47

      Ji: Vi liknar varann på pricken du och jag – det måste jag säga. Jag är också mån om att göra/prioritera rätt och att ha förstått önskemålen/tolkat rätt. Sedan kommer det trixiga: rätt energi på rätt prioritering. Och att hålla fast vid och inte avvika från det fokuset/målet – dvs att hjärnan inte ger sig ut på äventyr i en annan riktning, för att man blir uttråkad eller för att ribban är satt lite för högt. Eller att man prioriterat flera mål/projekt samtidigt och splittrat far runt i turbofart.

      Skönt att du vågar visa dig sårbar. Det betyder ju att du inser att du har ett funktionshinder som gör att du måste prestera mycket mer än de andra hela tiden för att nå jobbmålen. Är man en person med höga krav på sig själv, utan att inse att man faktiskt inte har riktigt samma förutsättningar att fixa saker många saker samtidigt, kan det bara gå på ett sätt: total utmattning (förr eller senare). Det är som att tävla i 100 meter häck på tid, där man är ensam om att ha sportkläder som väger bly.

      Må gott!

  3. 13 april 2010 kl. 9:00

    Så sant…jag har inget att tillägga. Men tack för ditt braiga inlägg och Kram 🙂

  4. 14 april 2010 kl. 21:33

    Jag undrar om någon av er här har fler exempel på situationer som det med it-banken? Jag försöker tänka om det gäller mig men kommer inte på andra situationer än datorn.

  1. 23 maj 2010 kl. 21:59

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: