Hem > leva med adhd > Vårstress

Vårstress

Känner att jag går sönder av alla måsten så här års. Gräset växer och det materiella förfallet måste stoppas. Det är så mycket som ska hända på kort tid och det måste hända precis just nu, inte sen. Vi lever ju med två hus och jag mäktar inte med det. (En privilegierads gnäll – jo, tack jag vet.) Det ena modell sekelskifte, med renoveringsbehov, är sommarstället och där finns rejält med att göra (plus en stor tomt att sköta). Mannen renoverar bit för bit själv. Man hinner det man hinner och det man har råd med att fixa. Och sedan har vi radhuset med pyttetomt, som också behöver ett visst mått av underhåll och skötsel.

Egentligen var detta inte alls meningen, att det skulle bli så här att vi har två hus. Men bostadsbristen på den ort vi flyttade till för åtta år sedan, är stor. Därför fick vi till sist hugga något boende, för att kunna genomföra flytten. Tanken var att det skulle vara en tills vidare-lösning, det här med radhus. Vi ville egentligen ha en lägenhet just på grund av att det blir för mycket ansvar och arbete, annars. Och nu är vi här där vi är. Vägs ände känns det som – i alla fall för mig. Inmålad i ett hörn. (Mer än på ett plan. Ska man börja tänka klassvandring och olycklig: ”vad var det som hände”, är man än mer illa ute.)

All ledighet går just nu åt till att bara göra inte vila, lata och umgås. Har dåligt samvete gentemot den yngre generationen, som till stor del ser föräldrarna i ständigt arbete och med väldigt lite fokus på avslappning och kul. Och det håller bara inte. Barndomen går inte i repris. Och inte jag heller. Jag klarar inte av att fokusera på att ha kul och jobba på hemma samtidigt. Det kan bli bara ett av de två. Måste styra energin och fokus på en sak.

Har inte alls samma ork som för några år sedan. När jag kommer hem från jobbet nu för tiden, är det vila som gäller. Behöver stänga av och vara ifred, t.o.m från familjen. Energinivån är så låg att läxläsning är något mannen tagit över nästan helt. Skulle behöva använda helgerna till återhämtning och energipåfyllning, men på våren är det så svårt. Det ska rustas, fejas, målas, spikas…. Tyngden av ansvar gör mig också handlingsförlamad. Känner bara av piskan – ingen morot.

Advertisements
Kategorier:leva med adhd Taggar:, ,
  1. 23 maj 2010 kl. 16:12

    Usch, så där har jag också haft det efter jobbet. Det gör så ont, så ont att inte klara av allt man vill. Jag brukar skärma av mig framför tv:n och låtsas vara närvarande, men det är inte bra för någon av oss då det blir så.

    Jag har börjat skriva upp allt jag bör göra på post it-lappar, det gjorde jag inte tidigare. Ett av de tips jag anammat efter att ha läst om adhd. Tack för det.

    Jag har precis läst Bitterfittan och läser allt du skriver med en feministisk vinkling. Vad jag menar kan du läsa om i min blogg om du vill, men jag misstänker att det är för gåpåigt.

    Nåväl, jag hoppas att du lägger dina krav på dig själv och alla andra på en lagom-nivå och att du verkligen ser till ditt eget bästa i första hand – inget annat är faktiskt lika viktigt. Bara du!

    • 25 maj 2010 kl. 19:55

      La vie et moi: lagom är svårt när man har ADHD – men jag försöker verkligen. Utmärkt att du har ett feministiskt perspektiv. Det ger mervärde.

  2. Mia
    23 maj 2010 kl. 19:42

    Känner igen det där. Men vi har lagt ribban vid att bara klippa gräs och häck. Allt annat är bonus:-)

    • 23 maj 2010 kl. 20:43

      Mia: häckar och gräsmattor på två ställen. Städning, staket,målning av fasad. Need I say more. Jag vill inte mer! Vill göra i lugn och ro, bit för bit. En adhd-hjärna ser så många lösa trådar och måsten. Måste göras för att kaoset ska minska. Men jag har sänkt ribban massor och ändå … Min man blir galen på mina måsten.

  3. 23 maj 2010 kl. 22:02

    Jag skulle aldrig orka 2 hus. Ta hand om dig. Med varma fjällhälsningar

    • 23 maj 2010 kl. 22:15

      Fjällmor: nä, inte föreställningsvärlden. När jag var barn skaffade mina (arbetarklass-) föräldrar hus via egnahemslån. På så vis hade vi ”råd” med hus och sommarstuga (utan el och vatten). Det kostade på för min mamma – även om vi hade bra somrar i norra Norrland som barn på grund av det. Jag fattar inte hur hon orkade: hon som jobbade. Utan körkort. Högg ved och eldade i spisen för att kunna laga mat. Hämtade vatten från sjön. Sydde våra kläder, saftade, syltade, bakade. Jag är betydligt slöare och slarvigare, men aktiv på andra sätt.

  4. mamman
    24 maj 2010 kl. 13:59

    Vän! Var rädd om dej och avsätt en stund varje dag för dej själv, då alla måsten är tabu!

    Kram

    • 24 maj 2010 kl. 18:45

      mamman: försöker. Tack för att du bryr dig om.

  5. rabalder
    25 maj 2010 kl. 14:22

    Hej,
    Jag känner igen mig i allt det du skriver, så jag bara undrar, blir du inte deprimerad av att alltid känna dig så pressad? Längtar du inte efter ett mindre kravfyllt liv? Behöver du inte egentligen släppa någon av bitarna för att kunna fokucera på det som är viktigast, dig själv och familjen. Ska man ha dåligt samvete för att man känner att man behöver vara sjukskriven för att inte ännu en gång bli deprimerad.(jag menar just med tanke på att att man har ett funktionshinder som gör det svårt att klara av att leva i vårt moderna samhälle med alla ”krav”)

    • 25 maj 2010 kl. 17:47

      rabalder: självklart blir jag deppig. Att vara en prestationsmänniska med höga krav på sig själv (och sin omvärld) har sitt pris. Speciellt om man dessutom har ett funktionshinder som också driver på en (den lilla ADHD-motorn som jag brukar kalla det). I ADHD-diagnosen ingår dessutom svårigheten att kunna prioritera: dvs kunna analysera och förstå vad som är viktigt och mindre viktigt i en lista av grejor som man har att göra. Ofta lägger man mycket tid på ”fel” saker.

      Min deppighet går dock inte vidare till djup depression (snarare vakumkänsla och hanterbar ledsenhet). Och så blir jag utmattad. Mitt sätt att vara (dvs en s.k A-människa) kommer ju någonstans ifrån: miljö, uppfostran, förväntningar. Som barn härmar man ju det man själv ser varje dag: föräldrar. Det här är inget man kan fjärma sig ifrån som barn. Men man kan försöka jobba emot som vuxen och försöka ändra på det som följer med i ryggsäcken.

      Självklart ska man inte ha dåligt samvete när man blir sjukskriven – för då är det ju medicinskt belagt att man faktiskt inte har arbetsförmåga och kanske kan behöva ompröva om jobbet är det jobb man ska ha, i det liv man i övrigt lever. Eller få arbetsgivaren att försöka förändra arbetsmiljön, arbetsuppgifterna osv. Allt hänger ju ihop: familj, jobb, fritid. Det är svårt när man har ADHD att hitta balans i alla tre.

      Som slutkläm kan jag nämna att jag har betydligt mindre krav på mig själv och mina prestationer nu än förr. Och ändå finns det saker man bara måste klara av: föräldraskap och hushållsekonomi t.ex. Man kommer inte undan.

  6. 26 maj 2010 kl. 17:38

    Stress stress stress….anledningen till att jag är där jag är.
    Fina du, var rädd om dig och agera efter dina kloka ord!
    kram

  7. 26 maj 2010 kl. 19:53

    Agencybereau/Lina: Tack vännen. Ta hand om dig och maila gärna.

  8. 02 juni 2010 kl. 8:10

    Det var länge sen jag kommenterade, har inte haft riktig ork! När du skriver kan jag bara instämma till 100% i det! Det är så otroligt hur väl jag känner igen mig i din beskrivning av dig själv och hur du upplever vardagen! Vart tog orken, lusten, energin vägen! brände jag slut på allt förr om åren så nu finns ingenting?!

    Vet snart inte om jag orkar att både arbeta heltid och hålla ihop alla andra sysslor. Nu är jag sjukskriven pga en opererad axel och det var ett välbehövligt avbrott annars hade jag nog sprungit rakt in i väggen!
    Hoppas att vi båda kan hitta en balans i tillvaron så vi får uppleva harmoni! Kram!

    • 02 juni 2010 kl. 16:42

      SmulAnn: instämmer om harmoni. Hoppas, hoppas. Du har en stor familj och många som behöver dig.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: