Hem > leva med adhd > Ilskan nyttig?

Ilskan nyttig?

Nu kan vi äntligen andas ut, vi som har problem med humöret och blir ilskna (läs har ADHD). Jag hoppas att ni förstår att jag är ironisk nu. Råkade läsa rubriken: ”Ilska är bra för dig” i Aftonbladet på webben idag. Där kan man läsa: ”Våga bli arg– det är bra för din mentala hälsa och du blir– tro det eller ej– gladare.” Jo, ja tackar ja. För att kunna bli god och glad måste man bli tvärarg först. Så bra. Då slipper den här vanligtvis adrenalinstinna damptanten ha dåligt samvete.

Haré jobbigt med ilskan just nu systrar och bröder. Trötthet är definitivt en bra adrenalinboost. Adrenalin är just nu, som så många gånger förr, min kompis i livet för att orka när jag är trött. Och det hjälper inte att sova. Behöver jobba mindre och njuta mer (inte för att jag riktigt förstår hur man gör). Njutning är något i stort sett okänt för mig. Är alldeles för mycket aspie för att få något sådant att gå ihop. Hur gör man?

Annonser
Kategorier:leva med adhd Taggar:, ,
  1. pärlbesatt
    04 juni 2010 kl. 15:56

    Vad märkligt, är vi tillbaks till att ilska är bra för en? Det sas ju förut, men sen har psykologer och andra sagt tvärsom, att affekter som släpps fram och odlas blir förstärkta, och att ilska som får utlopp inte alls behöver vara bra. Modenycker är mattsamt.

    Hoppas det kassa humöret vänder!

    • 04 juni 2010 kl. 22:35

      pärlbesatt: vänder? Nä snarare en del av vardagen med ADHD – raska humörssvängningar. Det är det enda jag känner till. Visst är det så att tillbakahållen ilska aldrig är bra, för till sist blir det så full att bägaren rinner över väldigt mycket (istället för lite i taget). Jag har alltid tyckt att s.k latinskt temperament har varit en fördel som levnadssätt. Inget att haka upp sig över. Övergående. Men inte alltid lätt att hantera för omgivningen.

  2. 05 juni 2010 kl. 22:50

    Mais oui, visst är det härligt att vistas i länderna runt Medelhavet till exempel. Där tycks en stor del av befolkningen ha en sådan där ”ärlig och härlig” adhd.

    I trafiken är man engagerad med handen på tutan om den inte är knuten och riktad mot den som gör fel i trafiken. Inget konstigt med det. Den som i en affär eller i ett sällskap försöker luras får höra det, det diskuteras och sen är det bra med det. Att diskutera och ifrågasätta är normalt, inte något galet. Bueno!

    Men med för- och nackdelar.

  3. mamman
    06 juni 2010 kl. 10:35

    Att ge utlopp för sin ilska om den är befogad, är ju nyttigt, men om det gör en gladare vet jag inte. Bara lite lättare i kroppen kanske..?

    Jag håller min ilska inombords, hell jag håller alla mina känslor inombords tyvärr..det har med den medicin jag äter och jag är just bara likgiltig i sinnet..

    Kram på dej!

  4. 10 juni 2010 kl. 9:17

    Hur har du det nu? Själv börjar jag klättra uppåt efter den senaste konflikten och efterföljande ångest. Har tänkt lära mig konflikthantering av ett proffs, men jag vet inte om det kommer att räck. Ibland rinner det över helt enkelt, trots att jag försöker använda mina strategier.

    Jag har förresten ett duktighetstrick som jag använder emellanåt: Jag tänker att jag är duktig när jag tar hand om mig själv och säger till mig själv att jag är duktig när jag tar en långpromenad eller läser en bok. Försöker ställa om hjärnan så att mina ideal blir mer hållbara i längden. Det gör att jag kan vila mer i mig själv om jag tänker att jag duger även då jag är ”onyttig”.

    Men så tror jag egentligen att du redan gör?

    • 10 juni 2010 kl. 17:45

      La vie et moi: för mig handlar det inte alls om att vara på kollisionskurs och att ha konflikter – vara bråkig. Det är ren och skär ilska som rinner till när jag blir stressad. En reaktion som innefattar snäs och fräs snarast. Eller att jag reagerar för snabbt och för mycket.

  5. 10 juni 2010 kl. 22:53

    Jag försöker inte heller vara bråkig… Jag blir bara så fruktansvärt arg på orättvisor, okunskap och systemfel att jag inte kan hålla det inom mig alla gånger. På sistone har jag undvikit stress i största möjliga mån och det hjälper mycket. Men jag misstänker att självkontrollen tar på krafterna.

    • 11 juni 2010 kl. 20:46

      La vie et moi: ganska så typiskt för adhd:are skulle jag vilja säga, att kunna fastna i något slags ”rättshaveristpersonlighet” (hoppas du förstår vad jag menar). Det är svårt att värja sig från att inte ”se” saker och att strunta i att ta åt sig eller reagera, att ordna till det som är ”fel” i strukturer eller system. Att ordna och lägga saker på plats ger trygghet: man vet var skåpet står och vad lådorna innehåller. Kaoset i knoppen försvinner.

  6. pärlbesatt
    11 juni 2010 kl. 20:27

    Jag som både har och levt med andras latinska temperament är inte rätt person att prata om det är bra eller ej. Det är liksom min standard mode, och jag vet inte om det är mest bokstäver eller mest det faktiska latinska påbråt. Svårt att säga när båda är ärftligt och så vanligt förekommande i släkten.. 😉

    • 11 juni 2010 kl. 20:40

      pärlbesatt: svårt att undkomma sitt öde då så klart 🙂

  7. 11 juni 2010 kl. 23:01

    Genrep, jag förstår vad du menar och jag är enormt tacksam för alla de pusselbitar jag får. Snart vet jag ”allt” som jag måste jobba med. Jag undrar också om de trevliga rätthaverikompanjoner jag har, de som också vill förbättra en hel del tillsammans med mig har adhd av något slag. Likheterna oss emellan är avslöjande stora, men jag har aldrig sett på dem på det viset.

    Jag la förresten in ditt svar i min blogg för att inte glömma bort det. Hoppas att det är ok med dig.

    • 12 juni 2010 kl. 8:48

      La vie et moi: vill bara tillägga att jag tror att ordna/fixa-draget också är ett aspergersdrag.

  8. 12 juni 2010 kl. 22:18

    Ja, jag har också misstänkt att jag har sådana drag. Jag kommer kanske också landa i en dubbel diagnos. Kanske finns det mer att hitta. Ändå har jag så länge sett ”normal” ut och min stackars man har mycket svårt att se att han är gift med någon med npf. ”Du är ju normal, tycker jag”, säger han.

    • 13 juni 2010 kl. 9:25

      La vie et moi: Jag skriver det jag skrivit tidigare: det är detta som kan vara så förbryllande med oss: oerhört kompetenta på vissa områden och totalt handikappade och icke-fungerande på andra (t.ex när det gäller det sociala samspelet).

  9. 13 juni 2010 kl. 20:52

    Hmmm…. har varit så himla mycket arg men inte har det blivit så mycket bättre då.
    Men det är faktiskt lite lugnare med ilskan nu med medicin men fortfarande kan den otyglad komma och jag känner igen det där med rättvisa sov för jag har alltid haft ett starkt rättspatos och många har sagt det också om mig. Det blir ju lite det där Besserwisser stuket.

    • 14 juni 2010 kl. 16:14

      Judith: märker inte också du att det är som att medicinens effekt avtar, allt eftersom man använder den. Den hjälper t.ex inte mot ett otyglat humör, efter ett tag – jag som trodde gladhumöret kommit för att stanna. Och det hjälper inte att höja dosen. Då blir jag oerhört mycket ”på” och snarare mer lättirriterad.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: