Hem > leva med adhd > Gunilla har också aspergers

Gunilla har också aspergers

Idag, i Expressens nya artikelserie, har det blivit Gunilla Brattbergs tur att berätta hur det är att leva med Aspergers syndrom. En viktig sak hon förmedlar om det här med att få en diagnos, är att kunskapen om hur man är funtad gör att man får lov att följa ”sin natur” och samtidigt slippa be om ursäkt: man kan och får sortera bort de värsta påfrestningarna. I hennes fall t.ex att slippa försöka ha trevligt på fester. Man behöver helt enkelt inte gå dit. Jag håller med. Livet har för mig blivit mycket enklare genom att jag nu vet vad jag inte ska och behöver utsätta mig för och att jag behöver vila för att orka. Jag ska slöa på helgerna – det är ett som är säkert för att återhämta mig kroppsligen och själsligen.

Det jag fastnar för och känner igen i artikeln är det här med att känna sig mer ensam tillsammans med andra, än när jag bara är med mig själv. Jag känner också igen det här med att bli helt upptagen av att lösa ett problem. Man fastnar och måste bara få löpa linan ut och kan inte fokusera på något annat. Ja, faktiskt. Låter konstigt kanske, eftersom min huvuddiagnos är ADHD, vilket innebär att man är otroligt splittrad i tankegången och hela tiden dras till nya intressanta uppgifter och skeenden och har svårt att avsluta/göra klart. Det här är det som är udda med mig som ADHD-person. Men nu vet jag ju att aspergers ligger på lut inom mig med.

Jag har redan hunnit läsa några böcker av Gunilla Brattberg, i jakten på svaren om mig själv. Och det kan stundtals bli en ganska tung läsning, tycker jag. Även om Gunilla i Expressens artikel säger att ”mitt funktionshinder är egentligen inget problem för mig”, så tror jag inte att detta är sant alls. Vi är ju inte ensamma på denna planet, utan vi måste ju träffa andra i olika sammanhang för att försörja oss, få bot när vi är sjuka, skaffa mat osv. Då måste vi träffa och hantera människor. Hantera deras minspel, känslor, underliggande behov, deras farhågor, fördomar, dumheter osv. Det är inte helt lätt, ska jag säga.

Jag har nämnt Gunilla i några tidigare inlägg. Bl.a det här.

Advertisements
  1. 13 februari 2011 kl. 0:00

    Tack för att du delar med dig!

    • 14 februari 2011 kl. 18:15

      Ludmilla: tack själv. Läste hos dig att du tagit bort venporten. Grattis – det betyder väl att du är på väg tillbaka.

  2. 14 februari 2011 kl. 23:28

    sv Jag vet inte om jag får vänta YTTERLIGARE ett år eller inte… det är oklart.

  3. Mia
    25 februari 2011 kl. 22:51

    Intressant läsning. Jag läser mest om barn med NPF men stöter på det i mitt jobb så jag försöker förstå!!! Kramar Mia

  4. 02 mars 2011 kl. 13:51

    Tänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
    Klicka här för att anmäla dig:
    http://domkallarmighannes.blogspot.com/2011/03/dagens-blogg.html

    • 03 mars 2011 kl. 20:05

      Välkommen hit Joanna och tack för tipset.

  5. mamman
    06 mars 2011 kl. 19:18

    har läst mycket av Gunilla Brattberg och jag bara fullkomligen älskar hennes förklaringar och formuleringar! Hennes bok ”Guide i helvetet” hjälpte mej oerhört mycket, när jag behövde förstå min Asperger.

    Jag har ju som du ADHD som huvuddiagnos men är mest Aspig 🙂

    Kram

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: