Archive

Archive for the ‘psykisk sjukdom’ Category

Intressant om att leva med bipolär sjukdom

31 maj 2015 1 kommentar

Just nu går det ett program på SVT med Ann Heberlein, själv med diagnosen bipolär, som i tre program möter andra med samma sjukdom som berättar hur det är. Har sett första delen och vi får väl se om hon tar upp detta med samsjukligheten med annat som jag tidigare bloggat om. Till exempel ADHD och bordeline. Om inte är det konstigt. I så fall finns det allt för få läkare som har insikten, även om patienterna ofta har den själva, även om det kan vara svårt att vet vad som är hönan och vad som är ägget. Till programmet

För några år sedan skrev jag om samsjukligheten mellan ADHD och bipolär sjukdom.
Då gav jag exempel på andra ”bipolära”, bland annat Agneta Werner som på senare tid insett att hon i grunden är borderlineperson, men också uppvisar sjukdomskriterier för bipolär sjukdom. Viktiga insikter för att hantera sin sjukdom, personlighet och vardag.

Agneta Werner har det för övrigt varit en artikel om i Svenska Dagbladet. Där beskrivs hon efter åratals pendlande in och ut i psykiatriska slutenvården hittat ett sätt att hålla koll på sin bipolära sjukdom: att föra känslodagbok.

Mina tidigare inlägg om Ann Heberlein

Immunförsvaret kan ha koppling

Här kommer länk till intressant artikel i Svenska Dagbladet om kopplingen mellan immunförsvar och neuropsykiatriska diagnoser samt psykisk sjukdom: http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd

Kan man sjukskriva i ett välfärdsland?

05 november 2010 2 kommentarer

Häromdagen kom ämnet upp kring det här med att folk sjukskrivs helt i onödan, i en kaffepaus på jobbet. Jag vet inte om det är så och speciellt inte nu när sjukskrivningsreglerna hårdnat. Kollegan som jag pratade med har jobbat på Försäkringskassan tidigare och har erfarenheter på området som jag inte har. Hon menar att man kan ifrågasätta vad som kan betecknas som sjukt och inte. Hon var bl.a fundersam över att allt fler får diagnosen posttraumatiskt stressyndrom – PTSD, när vi lever i ett välfärdsland som Sverige.

Jag kände inte att jag ville öppna upp mig själv och berätta om mina specifika erfarenheter av sjukskrivning. Ni som läst här länge vet att jag tidigare varit drabbad av utmattningssyndrom, vilket ju är en av de diagnoser som på senare tid ifrågasatts, och är tämligen vanlig bland oss som har ADHD. Jag kan bara konstatera att jag då inte fungerade eller var arbetsför, led av total minnesbrist och i stort sett bara sov.

Det här ämnet om sjuktal och välfärd har debatterats intensivt inte minst i samband med valrörelsen. Jag vet också att en hel rad läkare skriver böcker och föreläser om detta. En är Åsa Kadowaki, psykiatriker och KBT-terapeut, som brukar föreläsa under rubriken: ”Är det sjukdom eller är det livet?” Åsa är även ansvarsläkare vid Försäkringskassanhar och har bl.a skrivit debattboken: ”Svensk sjukvård till vanvett: om patienten bestämmer”. (Titeln är minst sagt provokativ. Vaddå ”om patienten bestämmer”?) Åsa tycker att det sjukskrivs för mycket och i onödan. Hon anser att det kan ha direkt motsatt och negativ effekt att sjukförklara patienter, som  går igenom kriser som egentligen är en del av livet. Hon är initiativtagare till nätverket: Läkare med gränser, som bl.a lyfter frågan om läkares ansvar när det gäller att våga säga nej till sjukskrivning, trots att det är vad patienten vill. Kanske har Åsa rätt och kanske inte. Jag tycker fokus ska ligga på om man är arbetsför eller inte, och inte diagnosen i sig. Dessutom måste sjukförsäkringen anpassas efter att det finns de som har kronisk sjukdom, som gör att det tidvis inte kan arbeta. Man kan inte bli frisk från kronisk sjukdom, trots piller och andra terapeutiska insatser, utan arbetsförmågan varierar under livet. T.ex när man har MS eller psykisk sjukdom.

Några andra som är inne på samma linje när det gäller sjuktal och välfärd är barnläkaren Carl Lindgren och Frank Lindblad, som är barn- och ungdomspsykiater och forskar om barns utsatthet, stress och sårbarhet. Tillsammans har de skrivit boken: ”Välfärdslandets gåta. Varför mår inte barnen lika bra som de har det?” I boken diskuterar de dilemmat att trots att svenska barn har bäst förutsättningar i världen, så mår de ändå sämre än många andra enligt olika studier. (Nämnas kan att Carl Lindgren bl.a arbetat för WHO och SIDA i Bosnien-Hercegovina, Ukraina och Ryssland.)

Frågan är alltså: när är man egentligen sjuk och vad kan anses som normalt och en del av livsekvationen vi måste lösa? (Inte minst mot bakgrund av att Försäkringskassan fick på tafsen när de inte vill sjukskriva gravida kvinnor som har ont i ryggen eller foglossning som gör att de inte klara av att gå till jobbet, eftersom detta är en fråga om diskriminering. Skälet är att män skulle bli sjukskrivna vid samma symptombild.) Menar de att folk är inbillningssjuka eller att man inte är sjukare än man gör sig? Om doktorn säger att man inte är sjuk, stämmer det? Vem har inte hört: ryck upp dig och tänk positivt eller ta en Alvedon om du har ont, utan att det tillfört något positivt i livet. Jag har själv varit med om doktorer som viftat bort symptom, som sedan (när man fått komma till en specialist) visat sig faktiskt vara något allvarligt. Och jag är säkert inte ensam om det.

I Sverige har vi varit himla duktiga på det här med att systematisera, standardisera och hitta lösningar på problem. När vi löst ett har vi gått vidare till nästa. De största hindren mot väldärd är nu undanröjda hos oss. Vi har mål för folkhälsan, kör med förebyggande strategier, har tagit fram både vårdprogram, diagnoskriterier och ställt upp på hela den lista av skall-krav som de mänskliga rättigheterna innebär. Vi har också blivit väldigt bra på att studera och mäta sådant här som sjuktal. Det gör man inte i vissa delar av världen, helt enkelt för att det inte finns några läkare som kan diagnosticera eller behandla. Att kvinnor dör vid hemmaförlossning på Afrikas landsbygd ses som något naturligt – en del av livet just för att det är så vanligt. Något man får acceptera. (Jämför gärna detta med Åsas resonemang.) Det skulle inte vi göra här hos oss, för vi vet att det här inte behöver hända. Det hände förr på den gamla onda tiden (före Lubbe Nordströms tid), som faktiskt inte var så hemskt länge sedan.

Självklart har Åsa och hennes läkarkollegor träffat människor som varit med om hemska saker: olyckor eller krig, som inte tappat sugen eller accepterat att sjukskrivas, när det egentligen skulle behövas. Är man försäkringsläkare träffar man dessutom inte patienten själv utan har bara ett sjukintyg framför sig där en annan doktor mer eller mindre väl formulerat varför man inte har arbetsförmåga. Det är för övrigt ett välkänt fenomen att sjukskrivande läkare tar sig allt för lite tid att beskriva diagnos och arbetsförmåga, eftersom doktorerna hellre vill träffa patienter än skriva intyg. Därför skickar Försäkringskassan ofta brev till doktorerna där de ber dem komplettera för att sjukskrivningen ska kunna gillas. Gissa om detta är frustrerande och pressande för deras patienter?!

Jag är för att hitta vägar till att fungera och kunna vara med och bidra till samhället och inte hamna i en offersituation. Sedan är jag övertygad om att det den maslowska behovsteorin uttrycker påverkar vår sjukhet – vilka omständigheter vi lever i (om vi inte har mat för dagen är vi ganska ointresserade av att t.ex ta en kärleksrelation till nästa nivå), vår bakgrund och livserfarenheter påverkar vår motivation och våra mål – helt enkelt våra överlevnadsmekanismer. Jag är övertygad om att jag, om jag skulle ha hjälparbetat Afrika, skulle bekymra mig mindre för vissa saker och klaga mindre. Visst kan vi fastna i tillstånd och fokusera alldeles för mycket på det som är obehagligt eller hemskt utan att kunna ta oss vidare. Då kan vi behöva en knuff i rätt riktning. Men man kan inte generalisera och dra alla över en kam. Vi är alla olika starka eller svaga.

Ibland är starkt också svagt. Det var oerhört svårt för mig att acceptera att jag faktiskt har ett funktionshinder – är ”svag” (usch jag gillar verkligen inte att känna mig svag), som betyder att jag måste göra anpassningar, sänka kraven på mig själv och inte klarar allt som andra gör. Med hjälp av medicin, KBT, hjälpmedel och arbetsmiljöanpassningar, går det faktiskt ganska bra för mig. Min doktor och min psykolog påminner mig ofta om vilka fantastiska ansträngningar jag gjort och att jag faktiskt klarat att komma tillbaka till arbetslivet, när många andra med samma diagnoser (ADHD och utmattning) inte klarat det. Jag har svårt att se det på samma sätt som dem. Faktum är att jag under sjukskrivningen var fullkomligt panikslagen över tanken på att kanske inte klara att komma tillbaka till arbetslivet och var alldeles för ivrig med att ”börja springa innan jag kunde gå” – ett av mitt livs dilemman. Det var oerhört stressande och riskerade faktiskt att sätta krokben för ”tillfrisknandet”.

Läs gärna vad DN:s ledarskribent Hanne Kjölers skriver i anslutning till Åsa Kardowskis debattbok kom ut och gärna också författaren Johanna Nilssons debattinlägg: Ryck upp dig lilla vrak, i SvD – som visserligen skrevs för ett bra tag sedan, men innehållet är lika aktuellt nu. Läs också Elise Claesons debattinlägg i SvD kring Lindgrens och Lindblads bok om välfärdgåtan. Och här har vi den andra verkligheten. De som är sjuka, men av Försäkringskassan inte anses fylla kriterierna för sjukskrivning. För dem är kramar, varm dryck och filtar inte tillräckligt, Åsa.

Missa inte Inferno på TV

10 oktober 2010 3 kommentarer

Med anledning av den passerade Världsdagen för psykisk hälsa (World Mental Health Day) den 8 oktober – en manifestationsdag startad av WHO – sänder Utbildningsradion (UR) ett program med namnet: Psyket, ikväll söndag kl 20.00 i Kunskapskanalen. Missa inte det om ni är intresserade av ämnet!

Och nästa vecka startar UR:s nya tv-serie: Inferno. Åtta halvtimmesprogram kommer att porträttera människor som vet hur det är att leva med psykisk ohälsa. Programmakarna försöker besvara frågan: hur orkar man leva när livet är som svårast? Varje avsnitt innehåller ett reportage från en psykakut någonstans i Sverige och ett inslag om gänget som gör Radio Totalnormal. Premiärprogrammet sänds på torsdag den 14 oktober kl.21.00 på Kunskapskanalen. Jag kommer att sitta bänkad, var så säker.

Läs mer om världsdagen här

Läs mer på UR-redaktionens Inferno-blogg

Läs mer om Radio Totalnormal här

Psykisk ohälsa ämne på Almedalsveckan

04 juli 2010 1 kommentar

Som många säkert vet startar Almedalsveckan på Gotland idag. Inte ett hotellrum står tomt – för ”alla” är där. Alla som ägnar sig åt påverka andra och vinna dem på sin sida i olika frågor: politiker, intresseorganisationer, företag, föreningar. Veckan är större än någonsin: fler arrangemang, fler journalister, fler deltagare och så har det varit varje år. Hur stort kan det bli? Är risken inte bara att man försvinner i allt det stora om man inte kan skrika högst?

Psykisk ohälsa och funktionshinder är några ämnen som tas upp vid seminarier och frukostmöten på Almedalsveckan. Speciellt kopplat till attitydproblematiken, möjligheten att kunna få ett jobb och vara jämställda med andra utan funktionhinder.

Ett frukostseminarium nu på onsdag arrangeras som en del av kampanjen Hjärnkoll, vilken jag skrivit om tidigare. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) är med som talare och försöker att ändra på attityderna kring psykisk ohälsa. Lite senare samma dag fortsätter Hjärnkolls budskap spridas på ytterligare ett seminarium kallat: Tokig på jobbet och Hjärnkoll. Denna gång ligger fokus på arbetslivet och att påverka arbetsgivares attityder och fördomar till oss som lider av psykisk ohälsa eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder – vilket brukar gå hand i hand.

Den onödiga ohälsan, är namnet på ett seminarium på tisdag om funktionshinder som ett folkhälsoproblem. För c:a ett år sedan presenterade Statens folkhälsoinstitut rapporten ”Onödig ohälsa”. Rapporten visade att personer med funktionsnedsättningar, framförallt med rörelsehinder, har sämre hälsa än andra och att en tredjedel av ohälsan är onödig eftersom den beror på saker som vi vill, men inte kan påverka, i våra liv. Vi som har neuropsykiatriska funktionshinder har samma problem.

Leneh, som är sångerska, låtskrivare m.m, berättar på ett lunchseminarium på tisdag om hur det är att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Om fördelar och nackdelar med att vara annorlunda, strategier och knep för att få det att funka m.m. Seminariet heter: Nu kommer ljuset – att vända svårigheter till styrkor. Är ni på Gotland tycker jag ni ska passa på och besöka ett eller annat seminarium, för det är ju helt gratis och öppet för alla.

Här kan du läsa ett tidigare inlägg där jag tar upp kampanjen Hjärnkoll och här ett annat. Förra året skrev jag detta inlägg, efter Almedalsveckan.

Nu lanseras Hjärnkoll – kampanjen som ska ändra attityder till psykisk ohälsa

16 maj 2010 4 kommentarer

Nu kan vi se resultatet av Handisams attitydprojekt, under ledning av projektledaren Rickard Bracken. Nämligen kampanjen Hjärnkoll. Den ska slå hål på myterna om psykiskt ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, Aspergers syndrom m.fl. (Berättade om detta i ett tidigare inlägg som handlade om psykisk ohälsa.) Dvs att vi inte är farliga, galna, dumma i huvudet, inte kan jobba osv. Bra att frågan lyfts och toppen att så många attitydambassadörer ställer upp och kliver ur garderoben, för att berätta om sin egen erfarenhet av psykisk ohälsa. (Några av dem hittar ni här.)

Kampanjen drivs av Handisam i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH). Satsningen sker på regeringens begäran och pågår under 2010 och 2011. Liknande kampanjer görs i Storbrittannien som kör sin Time to Change och Norge med bl.a Venn no.1 (med målgruppen unga).

Såg en kort kampanjreklamfilm fladdra förbi på TV:n igår kväll – tyvärr inget som imponerade. Gäsp. Otydligt och lamt. Inget som får någon att haja till och tänka: ”usch då, jag har fördomar” eller ”tänk, det trodde jag”.  Ser med spänning fram emot resten av kampanjen – den behövs. Skulle vara skönt att få uppleva att stigmatiseringen kring psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder försvann.

Reklamfilmen kan ses på kampanjesiten. Där kan man också dela med sig av sina egna erfarenheter. Vad tycker du?

Det våras för psykisk ohälsa

21 mars 2010 7 kommentarer

Förundras ni över rubriken på detta inlägg? Häng med så ska jag försöka förklara. Psykisk ohälsa är ett brännbart och omdebatterat ämne. Det här är bra tycker jag eftersom det handlar om en utsatt grupp, som behandlas styvmoderligt av både myndigheter och vårdapparaten. Inte minst har den psykiska ohälsan fått uppmärksamhet sedan de svenska sjukskrivningsreglerna ändrades och gruppen långtidssjukskrivna och psykiskt sjuka uppmärksammades. Jag tycker mig märka att psyksjuka  har börjat morra, visa tänderna och bjäbba tillbaka (efter förmåga) – och det glädjer mig storligen.

DN och Insidan har de senaste året lyft ämnet psykiatrin och psykisk ohälsa genom flera bra artikelserier:  Män gråter inte (om deprimerade män), Är du knäpp eller (om stigmat kring psykisk sjukdom och de attityder psykiskt sjuka möter), Arma själar (om krisen i psykvården). Ann Heberlein (som jag skrivit om några gånger) har varit en av dem som på ett modigt och kanske spektakulärt sätt gett ett ansikte åt bipolär sjukdom, genom att ge ut den självutlämnande boken: Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva. Hon är en av de som inte låter oss glömma bort att psykisk sjukdom är något som faktiskt existerar genom att föreläsa, skriva artiklar, prata i radio och TV om detta. Den kände brittiska skådespelaren, komikern och författtaren Stephen Fry har ju också kommit ut som bipolär för några år sedan. Han är engagerad i arbetet med att stärka bipoläras situation och är bl.a ambassadör för the Bipolar Foundation. SVT sände hans dokumentärfilm Mitt liv som manodepressiv i två delar 2007.

I höst kör UR igång en programserie som handlar om psykisk ohälsa. I anslutning till TV-produktionen har UR:s redaktion öppnat en blogg med namnet Psyk-TV (säga vad man vill om den rubriken – den är nog menad att provocera). Bloggen vänder sig till ”… dig som, med eller utan diagnos, är intresserad av psykisk ohälsa och vill prata med oss om en ny tv-serie i ämnet!”  Så här skriver bloggande  Psykbryt om programserien, och så här tycker Mymlan och Tristessan.

Som ni tidigare läst hos mig, när jag skrev om NPF-Forum 2010, driver Handisam det så kallade attityduppdraget (2010 och 2011) och kampanjen Hjärnkoll under ledning av projektledaren Rickard Bracken. Målet för projektet är att förändra vanliga attityder till personer med psykiska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Under föreläsningen i Uppsala visade Rickard exempel från den brittiska kampanjen kallad Time to change, som startade 2009  och drivs under devisen: ”let’s end mental health discrimination”. Kampanjen fokuserar på att påverka attityderna hos vanligt folk men också hos arbetsgivare. Time to change har flera kända talespersoner. T.ex Stephen Fry, komikern Ruby Wax, skådespelerskan och TV-kändisen Patsy Palmer samt Alastair Campbell, bl.a presschef, talesman och rådgivare åt Tony Blair under hans tid som premiärminister – alla lever de med psykisk sjukdom.

Här är en av de kampanjfilmer som (i samarbete med Comic Relief) sänts på brittisk TV och verkligen visar att folk som är psykiskt sjuka är  helt vanliga människor som lever, bor och arbetar mitt ibland oss. De är någon mamma, pappa, vän, bror, syster, dotter eller son. Få se om Attityduppdraget kan gå i land med något liknande.

Ikväll sänds den första av två delar av en dokumentärfilm som visar vardagen och patienterna på en sluten psykiatrisk avdelning på S:t Görans sjukhus i Stockholm. På avdelningen finns både maniska och deprimerade patienter, några av dem inskrivna enligt LPT – lagen om psykiatrisk tvångsvård. Filmaren Maud Nycander har gjort fler filmer som handlar om psykisk ohälsa. Bl.a Rum för sjuka själar (2006). Den senare kan man se i Kunskapskanalen den 24 mars kl 21.00.

Att psykisk ohälsa som ämne kommit i ropet är ett tillfälle som borde utnyttjas – om man orkar. Vad skönt det skulle vara om vi slapp skämmas över våra defekter, krämpor och stördheter. Det är nog jobbigt att hantera dom, som det är. Tänk att kunna komma till jobbet, konferensen eller festen iklädd en damptantströja eller som Trollhare – en t-shirt med texten: Störd – och stolt. Släpp stördheterna loss – det är vår!

Uppdatering: dokumentären Sluten avdelning har väckt en del reaktioner. Detta inlägg kan läsas hos Pskytriatrins Robin Hood och detta hos Torsten.

%d bloggare gillar detta: