Archive

Archive for the ‘världsligt’ Category

R.I.P Amy

23 juli 2011 4 kommentarer

Läste precis på Aftonbladet på nätet att Amy Winehouse, en av de artister jag verkligen uppskattat, hittats död efter en misslyckad comeback och rehabförsök. Rest in peace Amy.

Kategorier:världsligt Taggar:,

Genrep summerar 2009

31 december 2009 1 kommentar

Så var det dags att lägga år 2009 till handlingarna. Mycket har hänt på det personliga planet, men jag orkar inte riktigt göra en djuplodad analys av detta år. Texterna i bloggen får tala för sig själva. (Har ju haft lite funderingar om året som gått i ett tidigare inlägg.) Däremot kan man ju försöka sig på att summera 2009 så där lite allmänt. Vad var det som hände egentligen och vad minns man mest? Vill förvarna om att allt som har med sport att göra saknas. Är totalt ointresserad av sport, nämligen. Här är i alla fall 2009, som jag minns det i ett urval. Gott nytt år!

Årets händelse: Barack Obamas installation i Vita huset – den förste afrikanamerikanske presidenten i USA. En i sanning historisk händelse. Tänk att det ska ta så´n tid att förändra världen.

Årets fiasko: klimatmötet i Köpenhamn. Reinfeldt förklarar: ”Det är så här vår värld ser ut.”

Årets svindlare: Bernhard Madoff som legat bakom ett gigantiskt pyramidspel som omsatt totalt 21,2 miljarder dollar dvs 147 miljarder kronor. I somras dömdes han till 150 år i fängelse.

Årets pinsammaste: dåvarande landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson, som på hemlig bandupptagning uppmanar länsstyrelsens handläggare att specialbehandla näringsidkare som är viktiga för regionen. Hon får foten och blir generaldirektör istället.

Årets fånigaste: Laholms kommundirektör Kristiina Kosunen Eriksson som köpte 60 stycken hattar för 18 000 kronor ur kommunens skattefinansierade budget, för att få kommunens chefer att tänka mer kreativt. Undrar just vad de tyckte om det?

Årets politiker: Kristina Axén Olin (M) som hoppat av politiken

Årets myndighet: Försäkringskassan. Jag är ironisk nu. Tror att alla förstår vad jag tänker på. Denna myndighets förtroendekapital måtte vara mycket lågt hos det svenska folket.

Årets generösaste: Wanja Lundby Wedin, LO:s ordförande, som var med och beviljade AMF:s vd Christer Elmhagen en rekordstor pension samtidigt som pensionärer anslutna till AMF-pension fick försämrade ersättningsvillkor. Hon tager från den ene och hon giver åt den andre.

Årets dumbom: Gert Åkesson, rektor på Sundsgymnasiet i Vellinge, som i ett kåseri i lokaltidningen raljerar över Asberger, DAMP, ADHD, anorexi och dyslexi som ett slags uppfunna diagnoser man inte behöver ta på allvar.

Årets bluff: Anna Odell spelar psykiskt sjuk som en del av ett examensarbete på Konstfack – ett försök att sätta fokus på psykvårdens tillkortakommanden. Många kliar sig i huvudet och undrar är detta konst och är denna konstform en del av den skattefinansierade utbildning Konstfack ska bedriva?

Årets krock: Två gotlandsfärjor krockar vid inloppet till Nynäshamn under resandets högsäsong. Flera skadas och väntetiderna blir långa. Krocken utreds fortfarande av Haverikommissionen.

Årets hjälte: piloten Chesley Sullenberger som nödlandar ett amerikanskt inrikesplan på Hudsonfloden i New York sedan två av planets motorer slutat fungera.

Årets talang: Susan Boyle i Britain’s got talent. Snacka om att bli stjärna över en natt.

Årets mest omtalade: utan tvekan Anna Anka som säger sig vilja vara en förebild för svenska kvinnor. På god andra plats nu på slutet: Tiger Woods. Vad är det som gör att vi bryr oss?

Årets roligaste: Anna Blomberg som parodierar svenska Hollywoodfruarna i dokuserien på TV3. Bl.a Anna Anka. Hon är också himla bra på att härma våra svenska kvinnliga politiker.

Årets besvikelse: den sista Potter-filmen: Harry Potter och halvblodsprinsen.

Årets sommarpratare: Ann Heberlein som denna gång hyllade den mediokra vardagen – i motsats till kaos, hypomani och avgrundsångest.

Årets radioprogram: utan tvekan Kaliber på P1, som i år bl.a granskat Sverige Demokraterna, det privata behandlingshemmet Hallandshem som kränker intagna, handlingsförlamade vårdare som låter självmordshängd hänga i kvar i häktet utan att kolla vitala livstecken och hur Amandine som lider av flera neuropsykiatriska funktionshinder får kämpa för att få den vård hon har rätt till.

Årets TV-program: Kysst av spriten.

Årets TV-program för barn: Häxan surtant.

Årets mest överskattade: pandemivarningarna för svininfluensa.

Årets konspirationteori: läkemedelsindustrin och svininfluensavaccinet.

Årets skandal 1: genom TV-journalisten Hannes Råstams granskning av den för seriemord fällde Tomas Quicks fall, visar det sig att det finns omständigheter i polisutredningen som starkt ifrågasätter Quicks skuld i flera av fallen. Han har beviljats resning i ett fall. En rättsskandal under uppsegling?

Årets skandal 2: avslöjandet om vanvård bland svenska grisbönder och speciellt hos Lars Hultström, ordförande för Swedish Meat samt styrelseledamot vid HK Scan och Svenska Djurhälsovården.

Årets ”jasså-nyhet”: Prinsessan Viktoria förlovar sig.

Årets mest omtalade dödsfall: Michael Jackson, också kallad kungen av pop, som lämnar efter sig odödliga hits, massor av sörjande fans, tre mindreåriga barn och en massa skulder.

Årets mest uppmärksammade brott: helikopterrånet av värdedepån i Västberga.

Årets produkt: spik/Yantramattan. Mirakel eller fejk?

PS: passar på att länka till Nattens bibliotek som lagt upp en så bra filmlänk. Det är en av Apple-grundarna Steve Jobs som håller ett intressant tal. Det ansluter till att vi så här vid årets slut vi gärna tänker på livet och döden, vart vi är på väg, vad vi vill med våra liv osv. Besök gärna också Trollhare som gjort sin sammanfattning av 2009 och vill utse 2010 till det internationella året för neurologisk mångfald :).

Scientologidagis – nej tack

07 november 2009 Lämna en kommentar

dagisLäste i dagens DN att utbildningsförvaltningen i Stockholm gjort en oanmäld inspektion av den scientologiinspirerade förskolan Lövgården i Sätra under hösten. Det visade sig att förskolan saknade utbildad personal, att personal som anställs inte kontrolleras mot brottsregistret och att det saknas pedagogiskt material m.m. Det betyder att här skulle alltså dömda sexbrottslingar kunna finnas anställda? Eller att personal med rätt (läs scientologisk) världsbild är prioriterat att rekrytera snarare än att de som faktisk har förskollärarkompetens?

Dessutom får inte föräldrarna, enligt utbildningsförvaltningens inspektör, tillräcklig information om förskolan Lövgårdens pedagogik (!), dvs Applied Scholastics uppfunnen av Ron L Hubbard – scientologikyrkans skapare och förgrundsgestalt. Man ska alltså som förälder passa sig för att utan omsvep tacka ja till den förskola som ligger närmast var man bor, utan ta reda på mer om vad de sysslar med. Plötsligt är man kanske omgiven av sektmedlemmar och ens barn invaggas sakta men säkert i deras tankesätt.

Artikeln uppmärksammade mig på att scientologirörelsens ideella förening Albatross driver hela fem förskolor i Stockholms södra förorter. Skrämmande – på samma sätt som skolor med ensidig politisk eller religiös inriktning, tycker jag. T.ex Plymouthbrödernas Laboraskolan i Långaryd, som också kritiserats av Skolinspektionen för att den inte levde upp till skollagens krav på bl.a saklighet och allsidighet. En annan friskola med religiös inriktning som kritiserats av Skolinspektionen är Gryningeskolan i Botkyrka.

Det är skrämmande att vi i ett demokratiskt land som Sverige tillåter friskolor med klart missriktad och manipulativ ideologisk/sekteristisk inriktning som varande basen för kunskapsinhämtningen och formandet av unga människor. Jag tror bestämt att det hindrar yttrande- och tankefrihet. Och inte minst möjligheten att vara annorlunda. När det gäller scientologerna bör man veta att de inte accepterar att det finns några bokstavsdiagnoser överhuvudtaget. Då kan det bli svårt att få rätt hjälp och stöd. Tror man att uppfostran hemma är problemet med ADHD-barn, kan det verkligen bli ödesdigert för det barnets utveckling och framtid. Undrar just om Albatrossens förskolor anställer resurspersoner – eller behövs de kanske inte?

I somras rapporterade Sveriges Radio Ekot, tack och lov, att regeringen i ett lagförslag kommer att dra en tydligare gräns för vad som blir tillåtet och inte när det gäller konfessionella inslag för religiösa friskolor. Frågan är vad man gör med de skolor som inte faller under etiketten konfessionell. Vissa tillber Gud, medan andra tillber Hubbard.

Läs också vad Trollhare, skriver om scientologiförskolorna.

Om du vill veta mer om när ideologi och pedagogik kan anses vara sekteristisk, kan du göra det här. Läs också scientologiavhopparen Catarina Pamnells berättelse. Eller varför inte bloggen Scientologisekten som är allt annat än sitt namn.

Jag läser Ann Heberlein

09 juni 2009 4 kommentarer

9185849219Nu har jag läst ut etikforskaren Ann Heberleins bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som kom ut i början på året. En omtumlande läsning. Hennes diagnos är bipolär sjukdom av typen 2. Dvs hon är manodepressiv – vilket är en i högsta grad dödlig sjukdom. Boken kommer till mitt i ett sjukdomsskov. Hon är på väg ut ur en manisk period och in i en depression. I slutet av boken har hon nått vägs ände. Självmord verkar (ännu en gång) vara den enda utvägen.

Man blir gripen. Speciellt när hon i bokens sista sidor beskriver hur hon köpt kläder till barnen för att de ska kunna klara sig ett tag framöver, undervisat mannen hur han ska klippa den yngsta dotterns naglar, vilket favoritschamo resp. tandkräm hon har, skrivit avskedsbrev till var och ett av barnen som hon gömt, skickat alla innestående fakturor på jobb hon gjort för att trygga familjens försörjning och slutligen även manuset till boken. Sedan kan hon dö. Vi som känner till verkligheten vet att hon repade mod att fortsätta leva och återvände hem.

Hade lite svårt för de avsnitt i boken hon bl.a funderar över självmordet ur ett filosofiskt teoretiskt perspektiv. Men avsnitten där Ann Heberlein lämnar ut sig själv och sitt innersta, både fula och fina sidor, där blir det svårt att släppa boken. Summa sumarum: mycket läsvärd bok. Ger goda insikter om hur det är att leva med psykisk sjukdom.

De flesta har väl upplevt mer eller mindre ångest i våra liv: prestationsångest, panikångest, separations- eller dödsångest osv. Men så finns det de som har ångesten som följeslagare livet igenom, som en skugga. Ann Heberlein t.ex säger att hon nästan hela livet kämpat med den ångest som rider henne. Ångesten påverkar inte bara oss som bär på den utan även andra runt omkring. Jag har lagt märke till hur folk ryggar för den som har ångest, som om den vore en farsot – något smittsamt. Den väcker obehag och kanske också något annat djupt inne i den andres själ – något man inte vill komma i kontakt med. Kanske är det en överlevnadsgrej, jag vet inte. Ann Heberlein beskriver i en boksekvens hur hon sitter i Visby domkyrka efter en avslutad andakt, mitt under Almedalsveckan, och upplever sig ha blivit osynlig. Trots att hon inte orkar resa sig från kyrkbänken efter att alla gått, med all sin ångest och gråt, lägger varken kyrkvaktmästare eller de präster som samtalar med varandra, märke till henne. Eller är det så att de inte vill se henne – de som kallas själasörjare?

I nöden prövas vännen, heter det ju i skrifterna. Och så är det. När man mår psykiskt dåligt, då är det inte många som orkar med att vara god vän. ”Har du ångest lilla vän? Nej, nu pratar vi om annat. Gaska upp dig, så farligt är det väl inte? Ring mig när du är pigg och glad igen.” Men så finns det en och annan som orkar bry sig om. Och ni ska ha tack!

Läs vad andra skriver om psykisk sjukdom

Bus man blir glad av

Har stött på dem tidigare. Eller snarare deras bus. Jag pratar om Stickkontakt. En anonym grupp kvinnor som lämnar efter sig olika stickade eller virkade produkter på stan bland cyklar och offentlig konst. Man hittar de t.ex värmande lyktstolpar. Eller så har Brunaluna, Maskan och Fröken Pinkelink (de kallar sig så), klätt på nakna statyer på stan. Man blir glad av deras påhitt. Det rycker i mungipan.

Annat som gör åtminstone mig full i skratt är de flaggor som placeras i hunbajshögar på stan av den numera pensionerade deckarförfattarinnan Maj Sjöwall i Stockholm (som ligger bakom figuren Martin Beck). Avsikten är att uppmärksamma fotgängare på bajset, så att man slipper få det under skorna. Och Maj är inte ensam. Ytterligare en kvinna i Stockholm har bestämt sig för att lämna personliga meddelanden i hundlort, av typen: ”Tack för att du bajsar på min gata” (säkert i ett ilsket tonläge). Fenomenet finns tydligen i hela Europa. Maj Sjöwall säger ha hämtat sin inspiration att flagga med just Dannebrogen från en dam i Kristianshamn, som hon träffade på när hon i yngre år bodde i Danmark. 

Vet inte om dessa två exempel kan kallas civil olydnad. Men man blir lite uppiggad av folk som sticker ut och upp. Speciellt om det görs med glimten i ögat och utan att någon/något skadas.

Svenska Dagbladet skrev nyligen en intressant artikel om Stickkontakt. De brukar också blogga om sina hyss. 

 

Grisens nya ansikte

30 april 2009 Lämna en kommentar

grisarSvininfluensan är på allas läppar. (Ursäkta uttrycket.) Medierna hårdbevakar och sprider samtidigt oro. Åtta konstaterade dödsfall i världen hittills. Bilden av den renliga, lyckliga och välmående grisen, som bland annat Lantbrukarnas riksförbund, svinuppfödare m.fl jobbat med, riskerar att suddas ut och ersätts av associationer om ett smittospridande, farligt djur. Vilket det faktiskt inte är. Det nya influensaviruset har sitt ursprung, precis som andra innan det, från djuren. Men det är inte så att det just nu finns sjuka grisbesättningar som smittar oss människor. Viruset har muterat om och om igen.

Just nu marknadsför IKANO-banken sin sparandeform och pratar där mycket gris. T.ex ”Spargris söker husse”  och bild på äkta söt kulting som förväntas väcka varma, goda känslor (eller grisekno kanske man ska säga, då banken är småländsk). Kampanjannoser har synts i de stora dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Detta får mig att tänka på när det smittosamma sarsviruset, som angriper luftvägarna, härjade i Asien och turistorganisationen i Hongkong lyckades pricka in sin reklamslogan: ”Hongkong will take your breath away”, under precis denna tid. Lite olyckligt för IKANO och andra som tycker grisar är söta. Intressant att se hur IKANO-bankens reklam påverkas av influensan i medierna.

En notis jag snubblade över när jag läste en av morgontidningarna häromdagen, är att ortodoxa grupper i Israel tagit avstånd från att kalla den nya influensasorten för svininfluensa, eftersom man vill undvika att ta ordet svin i sin mun då det inte är koscher. Där kallas den istället mexicoinfluensan – uppkallad på samma sätt som andra influensor i historien: spanska sjukan, asiaten, Honkong osv, utifrån var sjukdomen först startat. 

I skrivandets stund upptäcker jag att myndigheterna (och WHO?) nu hellre vill tala om ”den nya influensan” och inte svininfluensan. Vad ska nästa influensa heta undrar man. Den ännu nyare influensan? Jag tror att svininfluensan som begrepp redan etsats sig fast hos både media och folk. Visst är det lite läskigt med nya virus som gör människor svårt sjuka. Men man får ha lite is i magen och inte dras med av den allmänna paniken. Var det inte så förra gången, då fågelinfluensan var på tapeten? Medierna ropade ”vargen kommer”, utan att vargen kom.

Värstingar på G

27 april 2009 2 kommentarer

smakryp

Plockade nyss bort årets första fästing – också kallad värsting i vår familj. Den hade precis hunnit borra sig fast i ljumsken. Usch! Små insekter ger mig rysningar. Speciellt sådana som vill leva av min kropp. Insekter med långa spröt framkallar rena rama panikkänslor. Jag har nästan fobi. Känner mig betydligt mer vänligt inställd till nyckelpigor och fjärilar.

De flesta som lever i södra Sverige drabbas väl någon gång av fästingbett. Och nu med klimatförändringarna börjar fästingarna också överleva längre norröver. En fästinghona kan tydligen lägga mellan 1000 och 3000 ägg i ett svep. Man blir vimmelkantig bara vid tanken. Många fästingar blir det. Och med varma vintrar frodas de som aldrig förr.

Detta är min tredje fästing i livet. Har hittills lyckats ha stenkoll, när jag varit ute i skog och mark. Långa klädesplagg, strumpor, stövlar osv. Och så klart en efterkontroll av kroppen, då utflykten avslutats. Men tanken på att jag skulle ta upp en liftande fästing när jag påtade i trädgården (där det mest växer mossa – inte gräs), slog mig inte.

Det verkar som om fästingar uppsöker vissa favoritställen som ljumskar, där skinnet är tunt. Känner åtminstone två lite äldre damer som ”opererat” bort fästingar i trakten av det heligaste. Och en killkompis hittade en stor rackare på snoppen, när det var på väg att dra ihop sig till älskog med dåvarande flickvännen.

Du har säkert någon egen fantastisk historia om dessa förbaskade värstingar (jag menar fästingar), som faktiskt inte verkar vara till någon nytta alls.

Kategorier:världsligt Taggar:,
%d bloggare gillar detta: