Gästbok

Här kan du lämna en hälsning eller kommentar som kanske inte passar ihop med något specifikt inlägg.

  1. WoW
    30 augusti 2009 kl. 1:06

    Intressant sida och beskrivning som nog passar på flera i min familj….

    Kanske ett svar att söka när det blir tyngre och tyngre….
    Du skriver att det blir svårare att få saker att få allt att funka med tiden.

    Någonstans måste det finnas någon slags ro för alla?!

  2. genrep
    30 augusti 2009 kl. 8:45

    WoW:
    Men också väldigt mycket lättare, när man får medicin och terapi – nya verktyg i verktygslådan. Det spelar nog stor roll hur det sett ut i livet i övrigt, under resans gång så att säga. Vi kan nog alla hitta vår egen ro (hoppas jag) fast på olika sätt. Däremot tror jag inte att det går att bli ”profet” i sin egen församling och skriva folk på näsan att de antagligen har en diagnos de med. Det gäller att lägga energin på rätt ställe. Dessutom är det viktigt att påpeka att de enskilda ”symptom” jag beskriver på sidan: Om att ha ADHD, kan alla ha ibland. Det är när de tillsammans skapar rejäla svårigheter för en person man kan börja fundera över en utredning.

  3. 23 november 2009 kl. 23:29

    Tack för dina svar…

  4. 08 december 2009 kl. 12:49

    hej genrep,
    Jag känner igen mig i nästan allt du skriver, även din personliga beskrivning passar på mig. Jag undrar om du tycker utredningen kändes professionell? Känner man att man kan lita på utfallet? Har det betydelse för testerna om man förtillfället lider av depression/utbrändhet? Jag har lätt att känna mig missförstådd och är rädd att bli besviken igen, men då jag känner så väl att jag liknar er som skriver här så kanske det är rätta vägen att gå. Mvh r

    • genrep
      08 december 2009 kl. 13:38

      rabalder:
      Välkommen hit. Min utredning var högst professionell, tycker jag. Dvs den utfördes av en professionell yrkesperson: en psykolog med neuropsykiatrisk kompetens. Testerna är omfattande och i stort sett desamma världen över, i enlighet med WHO:s standard. Bl.a gör man en självskattningsskala av symptom, intervjuer, Wechsler Adult Intelligence test – WAIS-III m.fl.

      Självklart är det viktigt att den som är testledare och bedömare av resultaten kan området och har erfarenhet. Det ska man kolla. Säkert påverkar utbrändhet resultatet (jag menar förstås de kongnitiva funktionstesterna), som är en färskvara. Med ADHD-medicin i kroppen skulle det resultatet absolut blivit annorlunda. Prata med någon som kan detta professionellt inom fältet, tycker jag.

      Detta med att känna sig missförstådd är en mycket vanlig känsla för oss som har ADHD. Där är du inte ensam. Lycka till!

  5. rabalder
    08 december 2009 kl. 14:45

    Tack för svaren /r

  6. Andrew
    11 januari 2010 kl. 19:15

    Med skeptiska ögon har jag letat och läst om adhd sedan syrran fick diagnos för några år sedan. Kan plötsligt i din beskrivning av adhd, känna att poletten ligger i handen… och fanken vet om jag törs stoppa ner den.. Tänk om den triller ner och försvinner…ja tror jag kör på som vanligt. Tack till dig som beskriver adhd på pricken… ÄNTLIGEN !!!

    • genrep
      11 januari 2010 kl. 21:58

      Andrew:
      Tack själv. Vet hur det känns. Jag har letat en del själv.

  7. 20 januari 2010 kl. 22:43

    Hej !
    Skrev ett svar, men så försvann allt. Gör ett nytt försök. 🙂 Tack för att du tog dej tid o skriva i gb. Känns ganska så ensamt i alla tankar kring diagnosen då allt är ganska nytt 🙂

    Anledningen till att ja ökade så snabbt var väl dels för att ja propsade på det, så ja kände att medicinen gick ur så fort. Antagligen för att dosen va för låg, så innan nästa ”skjuts” kom så hade allt hunnit ur. Den löpte liksom inte linan ut. Jag ville känna att medicinen räckte iaf fram till kvällen då det var läggdags för barnen. Sedan vart ökningen så snabb på grund av att vi försökte skaffa barn, o ja gärna ville hinna in på rätt dos, så ja hade någon stans o börja efter en graviditet.

    Har inte hunnit läsa din blogg än, men ska ta mej en kik. 🙂

    • 21 januari 2010 kl. 7:21

      adhd-morsan:
      välkommen hit. När det gäller mediciner, även om centralstimulantia/metylfendiat är ”snabba” mediciner, kan det ta månader innan man hamnar på rätt dos. Hjärna måste ”vänja” sig. Ofta är det omgivningen som märker förändringen först. Bättre att ha tålamod och löpa linan ut, även om det är svårt för oss med ADHD. 🙂

  8. viktorism
    22 januari 2010 kl. 18:12

    Hejsan… Bra blogg! Jag misstänker själv att jag har ADHD. Har aldrig tidigare haft någon kontakt med psykiatrin, men känner att jag skulle vilja försöka få en utredning av detta. Hur gick du till väga? Vart ska man vända sig?

    • 22 januari 2010 kl. 19:13

      viktorism: välkommen hit. Jag gjorde min utredning privat hos npf-kompetent psykolog. Det är en väg att gå om man har råd att betala själv och inte ”har tid” att vänta på en utredning i den vanliga vården, där det kan ta minst ett år att få en. Jag skulle nog börja med att prata med husläkaren och be om remiss till psykiatrin. Vårgarantin ger vid handen att det tar tre månader innan du kan få tid på psykiatrimottagning eller liknande. Du kan läsa mer om hur utredning brukar gå till på min sida: Fakta om ADHD.

  9. 30 januari 2010 kl. 18:27

    Hej!
    Jag blir lika imponerad varje gång jag läser på din sida! Den är kanon! Jag har länkat till dig på min sida, hoppas det är ok! (Tänk, jag kom på hur man gjorde, alldeles SJÄLV!!) Ha det bra i vinterkylan!
    Kram, Pie

    • 31 januari 2010 kl. 10:23

      Pie:
      Hej och vad kul att du tittar in. Besöker dig då och då på din blogg och hoppas du mår bra.

  10. Johan
    17 februari 2010 kl. 10:37

    Hej
    Du har en oerhört bra blogg, mycket intressant. Fick igår diagnosen ADHD, rätt märkligt att som 33-åring få veta att man är drabbad när man burit på tyngden hela livet. Kommer definitivt komma tillbaka och läsa dina inlägg, har du några tips till en nyutkommen?

    • 17 februari 2010 kl. 19:21

      Johan: välkommen hit. Läs gärna min beskrivning av hur jag tycker det är att ha ADHD. Där finns bra länkar. Bl.a till FrkF, som också har en väldigt informativ bloggsida. Dock ligger hon lågt med bloggandet just nu, men där finns en hel del matnyttigt. Tyvärr är det inte så många killar som bloggar om ADHD. (Uppdatering: här är i alla fall en.)

      Jag har gjort min resa sedan diagnos hösten 2008. Och insikterna och acceptansen kommer pö om pö. Ett omtyckt inlägg har varit det om ADHD och utmattning (del 1 och 2). ADHD-mediciner finns det också mycket att berätta om. Du får väl börja från början antar jag.

  11. Ida
    09 april 2010 kl. 14:20

    Hej Genrep!
    Intressant och spännande blogg! Jag håller just nu på att skriva ett arbetet om ADHD i psykologin (går sista året på gymnasiet) och jag undrar om jag skulle kunna få ställa några frågor till dig över mejl? Du har min mejladress om du kan tänka dig att hjälpa mig!

    Tack på förhand!
    /Ida

    • 09 april 2010 kl. 16:39

      Hej Ida
      Ledsen men jag hinner inte riktigt med detta. Ett tips är att du vänder dig till Riksförbundet Attention: http://www.attention-riks.se. De har lokalföreningar över hela landet. Kanske kan hjälpa dig med att hitta en passande intervjuperson.

  12. Erika
    22 april 2010 kl. 17:27

    Hej
    Jag fick min diagnos ADHD med troliga inslag av Aspbergers för ett halvår sedan, jag är 20 år och det var som om alla bitarna föll på plats. Efter 4 år med ätstörningar, ångestattacker och sedan ett total utmattning vet jag nu vad som är felet med mig. Nu vet jag varför jag känner som jag gör och jag känner igen mig i allt du skriver om. Det är som om jag ibland läser om mig själv och det får mig att inte längre känna mig så ensam. Äntligen finns det någon som förstår, som känner som jag. Tack för allt du skriver, det hjälper mig så oerhört mycket!!

  13. 24 april 2010 kl. 8:55

    Erika: välkommen hit och tack själv. Hoppas att du förstår att det inte är något ”fel” på dig. Du har ett funktionshinder som ger vissa bieffekter. Det blir lättare om man tänker så. Att man inte kan klara saker lika lätt som andra gör och att man behöver speciella förutsättningar för att må bra.

  14. 20 maj 2010 kl. 21:04

    Hejsan
    Mycket bra att läsa. Har också adhd & autismspectra.. Äter concerta sedan -05. Ett av mina tre barn har också adhd. Har börjat blogga om hur jag funkar, så mina barn & nära,kanske kan förstå varför jag ser ut som ett ”Ufo ibland” 😉 mvh nitsirhc=Christin

    • 22 maj 2010 kl. 19:28

      christin: välkommen hit.

  15. 30 juli 2010 kl. 15:42

    Hej. Jag läser ständigt din blogg och den är till stort stöd för mig. Jag har också börja skriva och jag tänkte att du kanske ville följa mig och ge mig kommentarer då och då, du verkar vara på god väg i detta kaoset och kunde kanske reda ut något av mitt virrvarr.

    • 31 juli 2010 kl. 9:39

      Speedy: välkommen hit. Tittade som hastigast in hos dig och känner igen en del av det du skriver om att vara enkelspårig och ha svårt med balansen. Hoppas att din diagnos kan vara till hjälp för dig. Var beredd på att det tar tid att landa i den.

  16. 29 augusti 2010 kl. 22:57

    Jaha hur kommer det sig att jag inte på de senaste halvåret som jag har sökt info om ”bokstavs”-syntom har hittat din blogg. Ibland blir man bara så matt och trött när man ”lyckas” träffa rätt. Frågan är väll om det glädje eller frustation? Lite av båda kanske!

    Snygg början, hur är det egentligen med min uppfostran, man ska presentera sig först!

    Namnet var Martin, senaste jag kollade efter så var jag en man/pojke/grabb tror inte det har förändrat sig och nyligen kämpat mig in över trettiostrecket. Anledning att jag har letat efter sidor/bloggar som din är att jag de närmaste och insatta misstänker en ADD diagnos på mig.
    Jajjemen. Kille med ADD inte lite ”könssteriotypiskt” gå påigt och bröttigt och hyperaktivitet ADHD.
    Det är väll det som är problemet för viss har jag i tidigare i livet mistänkt ADHD, eller ja förutom att jag verkligen inte varit hypperaktiv. Så det kunnde ju inte vara det i allfall.

    Och nu så har jag fått en dejavu kännsla av en Aha som jag upplevde när jag gick i 4an och fick höra det krångliga ordet att stava till. Dyselxi, Dyslexi var det vist! Det finns vist något som heter ADD, klock rent!
    Så nu har mycket som i mitt liv tätt sig på ett sett börjat att tolkas på ett nytt sett! Jag kan väll viserligen inte ”än” säga att jag har den här lilla stammande art-direktor bokstavkombo på tre bokstäver. men jag har efter att gått in i väggen då man var 27 bast och nu vi 31 år haft en skön höst och vinterdepp, fått en rekomendation från min kurator till min läkare som gav en tid att träffa pskytiker, som i sin tur skikade en remis för en ADHD/ADD utredning hos psykatrin, så nu har jag varit på min första träff fick massa blad som jag har fyllt i nu, många 4or blev det och i morogn har jag nästa träff, hoppas jag kommer i tid!

    Nu har jag glömt vad det var jag ville skriva, eller nej, tack för en öppenhjärtlig blogg, det jag har hunnit läsa.

    Mvh Martin aka Dyslektiska Irrfärder!

    • 31 augusti 2010 kl. 18:49

      Martin: kul att du hittade hit och att inläggen här ger dig något. Lycka till med utredningen. Kan rekommedera Malix blogg. Hon har ADHD och dyslexi. Kanske kan du hitta något intressant att läsa eller lyssna på även hos henne.

  17. 15 september 2010 kl. 18:20

    Hej på dej Bokstavssyster!

    Jag tänkte lägga in länkar till andra som bloggar om ADHD/ADD och jag tycker din blogg är grymt läsvärd och du har mycket att erbjuda, så jag undrar om det är okej för dej att jag lägger till din blogg, under ADHD-Bloggar?

    Keep up the good work!

    • 16 september 2010 kl. 18:25

      Cattis/På riktigt: tack och självklart, gör gärna det. Vi har lite olika erfarenheter och livsvägar vi som bloggar, men ADHD:n är densamma 🙂

  18. 17 september 2010 kl. 10:13

    Kanon! Vi måste sprida kunskap, tänker jag. Jag är så förbannat trött på alla fördomar! Kramiz! 😉

    • 17 september 2010 kl. 21:56

      Cattis: vad kan man säga. Vi gör så gott vi kan. Trie not to walk on the wrong path sister.

  19. jag
    04 oktober 2010 kl. 14:29

    En veckas googlande om adhd och jag blir mer och mer säker på att det är det jag har. Har hittat så mycket info, bl.a på din sida här, och det jag nu får göra är att rita om min karta – det jag trodde var orsaken till allt kaos i mitt liv, var inte orsaken utan det var istället mest troligt NPF. Men jag är inte utredd ännu – och att rita om min karta skapar känslor av lättnad, bekräftelse men även sorg.

    Lättnad för att jag nu får ihop bilden, bekräftelse för att jag inte varit ”knäpp” utan att det finns en förklaring och sorg för att det också orsakat så mycket annat jobbigt i mitt liv i kontakter med människor, relationer och arbetsplatser.

    Kram!!

    • 04 oktober 2010 kl. 18:44

      jag: välkommen hit! Om jag kunnat bidra till ledtrådar, är jag glad för din skull. Men vänta till du har fått detta bekräftat innan du vare sig gräver ner dig eller hoppar jämfota. Du har satt dig på tåget och börjat resa. Men slutdestinationen vet du inte ännu.

  20. 13 oktober 2010 kl. 19:13

    Hej!
    Vad glad jag blev att jag hittade din blogg, mycket läsvärld. Jag är har själv diagnos i form av ADHD och Bipolär. Fick diagnosen ADHD i våras och Bippo idag. Har alltid vetat detta, så det blev ingen ahaa-upplevelse, men det är bra att ha fått diagnosen bekräftad dock. Det har tagit mycket av energi att försöka dölja och kompensera mina svagheter och vart efter åren har gått så har deppigheten tilltagit. Jag ser mycket glädje och uppskattar verkligen mina styrkor, men mina svagheter höll på att förgöra mig. Så jag är tacksam och stolt över mig själv att jag till sist, vågade ta klivet till en mindre svajigt liv.
    Positiva hälsningar!

    • 14 oktober 2010 kl. 19:03

      cycloneloop: välkommen hit. Härligt att det känns positivt. Visst tar det här energi – speciellt i början av en diagnos när man försöker bena ut vad som hänger ihop med vad. Efter ett tag är det inte lika viktigt, utan man försöker mer att klara av livet – att leva – utifrån de förutsättningar man har. En diagnos kan bidra till att man inte försöker vara så förbaskat duktig hela tiden. Det är ganska skönt nu tycker jag, när jag kan säga till folk: det där kan du inte kräva av mig. Jag har också ett alibi: jag ”får” ge upp och måste inte anpassa mig jämt och samt.

  21. Rodica Sandvik
    22 oktober 2010 kl. 18:09

    Hei!
    Jeg har lest innlegget på din blogg og jeg er glad for det. Etter det jeg vet, ble det vitenskapelig attestert at ADHD er en genetisk sykdom. Videre vil jeg bare fortelle deg at det finnes behandlingsformer som virkelig kan hjelpe. Jeg vet det fordi min sønn ble behandlet på den måten og resultatet var utmerket.

    Helbrederen heter Mirela Paun. Hun er er internasjonal holistisk terapeut, sjaman. healer, klarsynt, i ett ord , en komplet parapsykolog. Hun er utdannet opprinelig psykolog og har i tillegg hovedfag i både filosofi og journalistikk med det har ikke noe å gjøre med evner og kunnskap til å helbrede.
    Hun har utviklet Sun (det leses SON på norsk), helbredende metode som er faktisk en samling av terapi – er som har opprinnelsen i eldgamle tider. Alle metodene benytter seg av ren – energi , energien RO ( det leses RÅ på norsk), energi som kommer fra renere deler av Universet og som var dominerende på Jorda for millioner av år siden. I våre dager er vi mest påvirket av Qi energi.
    SUN er metode som hører til kvantefysikken, eller mer nøyaktig til kvantemedicin. De helbredende metodene som benytter RO- energi, er ekstrem kraftige og det fines mange ”pasienter rørt av uhelbredelige sykdommer” som ble reddet.. Og de har alltid ”uhelbredelige” sykdommer. Hun har studenter over hele verden slik at flest mulig mennesker kan hjelpe syke mennesker. Det finnes noen disipler i Norge også.

    Jeg snakker her om energier. Alt er energi og det er pasientens energi som behandles, slik at det forvantles til ren energi. .Det er ikke noe overtroisk i det jeg sier, det er kvantefysikk på det høyeste nivået.
    Så det er pasienten som behandles, ikke sykdommen. Av den grunn finnes det ikke noe spesielt henvendelse til ADHD på Fru Pauns sider på Internett. Bloggen og andre steder er faktisk et veldig overflodisk bilde av hva Sun – lærdom er. Den viktigste ideen som fremheves er at mennesket skal være frisk og det finnes metoder som kan hjelpe og bidra til dette. Mirela behandler alltid pasienter med ”uhelbredelige” sykdommer. Det er hennes disipler, som er sprett rundt i verden som tar seg av ”helbredelige” sykdommer. Behandlingen foregår på avstand, pasienten må ikke reise noen steder, noe som kan redusere kraftig behandlingens kostnader. I tillegg finnes det ikke bivirkninger. Mirela Paun utfører behandlinger etter å ha hatt adgang til medisinske analyser og diagnosen stilt av medisinsk personell.
    Hvis jeg var deg, ville jeg ha tatt en titt på noen av sidene: http://www.positiveatmosphere.com/my-community/blogs/blogger/Mirela%20Paun .

    Jeg virkelig håper at du blir frisk, fordi jeg vet at det er mulig.
    Lykke til!

    Rodica Sandvik

    • 23 oktober 2010 kl. 9:29

      Rodica: Bli frisk? Kanske är norskans och svenskans innebörd av ordet sjukdom olika. Sjuk är jag inte, men jag har ADHD – ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Funktionshinder brukar man inte kunna bli frisk ifrån, däremot får man göra anpassningar av tillvaron. Säg samma sak till någon som är rullstolsburen – jag tror att reaktionen kommer att bli lika irriterad som min. Jag är övertygad om att det finns många olika saker man kan göra för att ”styra upp” sin ADHD eller snarare underlätta sin tillvaro, förutom att försöka leva ett välstrukturerat och välplanerat liv, använda hjälpmedel, lära sig stresshantering och försöka ta ADHD-medicin. T.ex sova tillräckligt (och gärna med bolltäcke), inte dricka alkohol, sluta med socker, äta vettigt (mycket frukt och grönt) och ta kosttillskott i form av omega 3. Healing och helbrägdagörelse är inte aktuellt för mig!

  22. jag
    11 december 2010 kl. 18:21

    Hej igen!

    Nu har jag gjort en del av resan; screening, blodprov och kissprov och fick nu veta att jag ska påbörja en adhd-utredning. Det står nu klart att jag ska utredas och jag känner mig både lättad, glad, förväntansfull men också lite nervös – fast på ett positivt sätt. Fast vad den där arbetsterapeuten ska kolla förstår jag inte. Något om att se på hur jag fungerar i vardagen. Matlagning eller vadå?
    Återkommer väl sen 🙂

  23. 12 december 2010 kl. 23:08

    jag: lycka till.

  24. 12 december 2010 kl. 23:59

    jag igen

    Tack så mycket! Jag kommer att skriva på den nya bloggen allteftersom.

  25. 27 januari 2011 kl. 22:22

    Nu blir jag inte alls klok på det här!!! Vad fasen? Borderline??? Kan man ha adhd och det tillsammans? Nu är jag högst förvirrad….

    • 29 januari 2011 kl. 19:40

      Rospiggen: inte alls ovanligt. Flera av mina ”bloggkompisar”, t.ex Witchbitch (vars blogg ligger i vila) och Judith (var blogg numera kräver lösenord) har dessa två diagnoser. Samsjukligheten är stor för den som har ADHD och det kan kännas förvirrande med en diagnos och sedan en till … och en till…

      • 30 januari 2011 kl. 19:41

        Det är förvirrande också för att jag själv misstänker även drag av AS men vi får se sen vad utredningen säger. Kändes bara så nedslående med den här diagnosen för den hade jag inte ens i åtanke själv. Men att man kan ha båda två – då är jag med 🙂

  26. mari
    30 januari 2011 kl. 15:27

    Hej,
    får säga att det var en lyckträff att jag hittade din blogg i samma veva som jag uppdagade ADHDn hos mig själv. 🙂 Jag gick i tre år! i vanlig terapi utan att terapeuten fattade något!, så nu efter diagnosen hoppas jag nu på seriös, bra hjälp.

    Undrar om du kan tipsa om mottagningar i Sthlm där det finns KBTare som KAN
    ADHD?? Jag frågar runt och tänkte att du verkar ha massa koll. Tydligen är det dåligt med ADHD-kunniga KBTare .. suck .. Eller andra hjälpande tips?

    Tack för en bra blogg, och lycka till med din egna resa 🙂
    Mari

    • 30 januari 2011 kl. 15:42

      mari: Välkommen hit. Detta med att hitta bra KBT-terapeut är något man ska ha tur med. Det finns säker sådana som både är privata eller inom landstinget. Den enda som min psykolog, som jag har stort förtroende för, någonsin berättat om i stockholmstrakten är Cereb. Det hänger ihop med den doktor som ansvarar för kliniken. Har aldrig gått hos dem själv, eftersom jag inte bor i Stockholm. Du får helt enkelt fråga runt eller gå in på: psykologiguiden och söka på specialiteten neuropsykiatri. Om någon läser detta och har en rekommendation, snälla berätta för Mari.

  27. mari
    30 januari 2011 kl. 15:31

    PS Vill säga oxå att tycker det verkar orättvist det där med vänttid på ett år för vissa, själv fick jag vänta några månader. Men då skickade jag också ett brev till Vårdgarantikansliet (vilke man kan göra om man vill åberopa vårdgarantin på tre månader) och ringde även senare för att kolla hur det gick.
    Så om man bara står på sig lite, så kan det kanske gå mycket fortare!

    • roger
      04 april 2012 kl. 19:13

      Hej mari jag fick vänta 1.5 år och sen sex mån. på med. håll ut! Kram R

  28. felicia pedersen
    21 februari 2011 kl. 13:15

    hheeej
    jag vill ha mer info om adhd tack
    mvh felicia pedersen

    • 21 februari 2011 kl. 22:56

      kära felicia: välkommen hit. Jag är ingen institution. Det är upp till dig att söka vidare om du vill veta mer. T.ex hos mig.

  29. Victor Wikander
    09 augusti 2011 kl. 11:30

    Hej! Måste bara berömma dig för det du skriver. Helt underbart

    Jag har har adhd, fick min diagnos 2009 .. 2 månader innan studenten, konon! nej .. Men iallafall, jag jobbar som fotoassisten och håller på med ett rätt så stort foto/fakta projekt vid sidan av jobbet. Där jag med bilder och texter försöker göra det lättare för folk att förstår vad det egentligen handlar om. Är så fruktansvärt trött på alla människor som skrattar åt diagnosen och inte tar den seriöst. Som när man tex ska förklara för någon, att såhär har jag det .. och får ett svar tillbaka ” aa men så där kan det vara för alla, det är inte adhd och blablabla .. jag har det så också ibland, ” usch va trött jag är på sånt, att ingen fattar .. Så det är just därför jag gör det här projektet, få ut min världsbild av det hela.

    • 09 augusti 2011 kl. 12:05

      Victor: välkommen hit och tack för berömmet. Du frågade mig om stöd kring ditt projekt och jag måste svara dig att jag försöker lära mig att värna om mina egna resurser. Det är så lätt för oss med bokstavskombination att bli engagerade och inte kunna sätta gränser för orken. Just nu är det fokus på familj och jobb och allt runt detta som gäller för mig. Jag har dessutom insett att jag har ett stort behov av att skärma av och behöver tid för återhämtning för att fungera i vardagen. Jag föreslår att du letar vidare hos Hjärnkoll eller Attention. Där finns det människor som både kan och vill. Ett annat tips är att kontakta: Lotta, Victoria eller Malix.

  30. Victor Wikander
    09 augusti 2011 kl. 12:30

    Förstår precis vad du menar och jag önskar dig all lycka! 🙂 och tack för tipsen.

  31. 06 september 2011 kl. 7:26

    Hej!
    Jag har varit inne här flera gånger, fick min adhd-diagnos för en dryg vecka sedan, efter många om och men. Det känns himla fint att vi är fler!

    Det känns som att människor har en bild av hur ADHD-folk ska vara. Jag tänker det är viktigt att visa olikheter och likheter. Nu har inte jag vart inne och läst sådär jättenoga, men vill i alla fall tipsa om I Focus. Jag hoppas du redan hittat det dock!

    Ha det fint!

    • 06 september 2011 kl. 14:33

      Sandra: välkommen hit. I fokus känner jag inte till. Vad är det?

  32. behandlingssekreteraren
    06 september 2011 kl. 19:58

    Är jätte glad att jag hittade din sida! Jag ska till vårdcentralen om 2 veckor för att påbörja adhd utredning. Känns helt sjukt! Jag har arbetat med adhd på olika sätt i 5 års tid men aldrig tänkt att jag skulle lida av det själv (eller ja kanske tänkt men inte på fullt allvar tänkt att göra något åt saken:). Men när jag för någon månad sen tittade på en hemsida och skulle läsa på om social fobi då jag fått en ny klient som fått den diagnosen. Hittade jag en artikel där det stod att adhd ofta hörde ihop med gad, ätstörningar, självskadebeteende m.m insåg jag att det kanske inte är en slump att jag varit drabbad av alltsammans och ju mer jag läst på desto mer känner jag att det stämmer in på mig.
    Nu är min största rädsla helt plötsligt att inte få diagnosen,,,,,

    • 07 september 2011 kl. 18:34

      behandlingssekreteraren: välkommen hit. Det är det jag sagt tidigare. ADHD kan döljas av en massa andra symptom och diagnoser. Och det är oftast bokstavskombinationen som framkallar allt det andra. Riktar man in sig på pudelns kärna är det lättare att komma tlll rätta med de andra med.

  33. 13 september 2011 kl. 0:07

    Har ingen diagnos ännu men jag har äntligen ”kommit hem” och det är det viktigaste. Jag skall skildra min resa, vad jag finner på vägen och vart jag hamnar. Kanske någon läser och finner nöje om inte så hjälper det mig själv att se lite utifrån och inte bara snurra med.

  34. Leif Stenberg
    11 november 2011 kl. 0:28

    Jag har på miljöpartiets interna debattsida om narkotikapolitik länkat till din utmärkta artikel om kriminalvården

  35. 13 november 2011 kl. 0:23

    Leif: så trevligt! Jag vet inte riktigt hur er politik på detta område ser ut. Kan du berätta?

  36. Kira
    19 november 2011 kl. 16:19

    ÄNTLIGEN! Har letat på nätet i flera dar efter en sida eller ett forum som passar mig. Är kvinna, 54 år och alldeles nydiagnostiserad Asperger/ADD. Kommer att följa din blogg och intressanta länkar!

  37. 22 november 2011 kl. 22:11

    Kira: Ja, då är vi näästan lika gamla. Kolla kaosbloggen.

  38. Håkan
    28 november 2011 kl. 18:38

    Hej, jag snubblade över din blogg lite av en händelse sådär. Nu var det så att jag läste lite om det du skrivit om adhd medicinering. Jag tänkte tipsa dig om att GW Pharmaceuticals kommer att lansera sin medicin Sativex runt mitten av 2012 (om den blir godkänd i sverige). En vän till mig som inga andra former av mediciner har fungerat för fick väldigt positiva resultat av den efter han köpte den utomlands och provade i 14 dagar. Kan vara nåt att tänka på kanske. MVH Håkan

  39. 04 januari 2012 kl. 17:44

    tack för det fina inlägget om adhd, att läsa det fick mig att inse att det är nog inte världens undergång för mig, (fick veta här om dagen att jag har adhd)

    så tack

  40. 30 mars 2012 kl. 11:44

    Tack…..bloggägaren och alla andra kloka människor. Ni ger mig kraft att överleva även denna dag. Hoppas kunna skriva ner när jag orkar, är just nu inne i en djup fas 1/2. Vad har jag gjort med mit liv? Och vad finns där att se fram emot?

  41. 04 april 2012 kl. 12:24

    Supergilla denna sida…Ha en fin dag och kommer att kika in fler gånger:)

  42. roger
    04 april 2012 kl. 19:09

    hey! Det känns som att ingen förstår mej! Roger 43 ensmstående pappa till en dotter på 13. medikenet 60mg om dan, har just börjat med med. är kluven! mår lite lustigt på med. har just börjat med den.

    • kvicksilver
      10 juni 2012 kl. 12:14

      Hej Roger
      Vill gärna konversera med någon i min egen ålder Ang detta känns som jag famlar i ett mörker. Har oxå börjat med mediciner och har ej samma driv som tidigare.
      Hoppas du orkar ge mig dina erfarenheter och kanske på så vis kan jag oxå få lite klarhet.
      Hälsningar. Kvicksilver.

  43. Gandalfina
    21 maj 2012 kl. 19:27

    Kul att läsa andras erfarenheter om ADHD och medicinering av allehanda slag. Fick min diagnos idag, ADHD (vilket jag själv aaaldrig hade gissat :-). Sitter sålunda med ett par askar Strattera som verkar vara det första läkarna vill att man ska testa. Är lite sååå med den medicinen eftersom lillebror har Metamina och som läkaren oxå sa att vi skulle satsa på när det blir min tur om ca tre månader att komma till undersökning, vilket visst ska pågå under några veckors tid efter man börjat med CS.
    Är lite tveksam till Strattera men samtidigt känns det som om jag gärna tar vad-som-helst bara chansen finns att man kan få en någolunda fungerande vardag.
    Har välan uppnått medelåldern (,,,,,huvaligen,,) nu och tröttheten är överväldigande efter alla år på språng. Orkar ju inte hålla i allt längre,,,
    Tjaha, så jag testar väl Stratteran då,,,

  44. kvicksilver
    08 juni 2012 kl. 18:56

    Bästa Genrep är mycket imponerad av det du skrivit. Skulle vilja prata med dig o ställa frågor hoppas att jag når dig på detta vis så jag kan konversera med dig.
    Med hoppfulla o vänliga hälsningar

  45. tanja
    18 mars 2013 kl. 17:38

    Hej och TACK för en fantastisk sida!! Jag läser o känner igen mig o funderar o undrar…
    Jag har funderat kring en sak länge och undrar om du vet något om det, som kvinna med diagnosen adhd.
    Du skrev: ”Med metylfendiat märker man ju på första tabletten att det har effekt på den 8-filiga motorvägen i huvudet som försvinner, att impulsiviteten minskar markant, tålamodet ökar och ilskan försvinner all världens väg. Problemet för mig är att mer dopamin är precis det jag behöver för att bli normaltrevlig och social, istället för en pms-häxa, och det kan ju Strattera tyvärr inte göra något åt..”

    ‘Just det PMShäxa! Jag har nu tvingat läkaren att ta köldkörtelprov på mig för jag börjar ana att det kan ha att göra med det kvinnliga hormonet.
    Jag har alltid haft otrolig pms, en ilska på gräns till vansinne, deppig, självmordstankar o hål av svart hopplöshet. Detta finns med mig varje dag men då inte så intensiv som veckan innan mens! Ritalinet som jag tar för min adhd tar ju som sagt bort det värsta, som du skrev i citatet ovan men nu efter ca 6 månader på den så tycker jag den gammla surhaggan börjar dyka upp igen!
    Jag har letat efter forskning på detta med oss kvinnor…(du kan ju gissa hur mycket forskning det finns…) om våra hormoner…alltså jag är som en aggresiv tonårskille ju! Men som kvinna har man ju fått lära sig att ta ansvar o känna medkänsla osv osv men född till man o boende i en vapenglad delstat i USA…oj oj oj….

    Ska starta en pts-behandling nu och läkaren undrar om jag ska övergå till strattera istället då ritalinet ger mig 100 gånger mer ångest (vaknar jag med ångest o tar ritalin så är det rena ångestfesten tills jag får feber vid 5 på em…) Så trots ångestproblematiken skriver dom ut dessa mediciner där det står i bipack att man inte ska ta om man är suicidal osv…Fast då skriver du att strattera inte tar bort pmshäxan.., o henne vill vi ju inte ha 😉

    Ja du…gud jag skulle kunna skriva en uppsats till dig känner jag haha

    Hoppas på någon fundering från dig o tack igen för en sjukt bra sida!
    Kram
    Tanja

  46. sofie
    09 juli 2013 kl. 9:43

    Hej, jag har en son som precis blivit diagnostiserad adhd. Han är 16 år och har det jättejobbigt. Tycker att han är inte som andra. Har vid flertal tillfälle druckit sprit, troligtvis för att lindra nån form av ångest. Säger att han inte vill leva. Vi har haft kontakt med bup i över tre år men inte förrän vi krävde en utredning i höstas hände det något.Jag är rädd att han ska göra något dumt. Som mamma är man ju så rädd om sina barn och vill hjälpa på bästa sätt. Han tycker det är jobbigt och att det tjänar inget till att gå på bup och prata. Ska till läkaren den 24e för att börja på medicinering.Känner mig helt rådlös..

  47. 12 juli 2013 kl. 13:26

    sofie: välkommen hit. ta kontakt med den lokala attentionföreningen. där kan du säkert få stöd av andra som varit igenom eller går igenom samma resa. http://www.attention-riks.se

  48. tanja
    15 juli 2013 kl. 11:50

    Hej igen!

    Jag har nu efter några månader av ptsbehandling förmodligen kommit fram till med min psykolog att de symptom som ledde till adhd-diagnosen är de symptom man har om man lider av PTS (posttraumatiskstress)!

    Tänker att fler kan ha nytta av denna info, jag misstänkte att det gick lite väl fort att sätta adhd-diagnosen på mig och vad enkelt det blir för vissa läkare uppe på psyk att bara skriva ut lite mediciner….
    Vanliga symptom:
    ångest,fobier- lättskrämdhet,konstiga rädslor (hypokondri,mm)
    överspändhet-nervös,skakig
    glömsk- glömmer viktiga detaljer,datum,tider
    avstängd känslomässgt-man bara stänger av,orkar inte hänga med
    ilska,irritation-vredesutbrott,humörsvängningar
    skuld o skam-känsla av att allt dåligt är sitt eget fel, sig själv att skylla
    orättvisa-känslan av att världen är orättvis, att man blir straffad
    sorg,depression-hopplöshet
    stress-känsla av inre stress,oförmåga att slappna av, fullt i huvudet,svårt att organisera t.ex att öppna post,betala räkningar osv

    Jag ville bara dela med mig av detta. Kanske har jag även adhd men att jag lider av pts är ju en av mina diagnoser även det, och detta med våra hjärnor o själar är ju en djungel 🙂 vi är komplexa varelser kan man ju lugnt säga!

    Effekten av rittalinet har som avtagit, jag blir inte allert av den längre och stänger av o orkar inte ha uppmärksamheten på saker. ökar jag dosen får jag bara ”febern”…

    Ialla fall, kram på er alla där ute, alla oss som det fan inte är nå fel på!
    /tanja

  49. 19 juli 2013 kl. 15:12

    tanja: det är helt rätt att det finns andra ”tillstånd” med symptom som liknar adhd. Utmattningssymptom av olika slag t.ex – inte minst ptsd. Du är inte den första som beskriver detta och säkert inte den sista. Därför är det så viktigt att träffa kunniga och erfarna doktorer, som ställer rätt frågor och intresserar sig för att leta lite mer än på ytan.

  50. tanja
    22 juli 2013 kl. 12:27

    verkligen, och att man själv inte bara accepterar ”överheten” o deras analyser.

  51. alfred
    08 september 2013 kl. 10:45

    Herregud , va likt allt du skriver .
    Har ej adhd , dock fru och barn , eller x fru sen en mån tillbaka.
    Har gått igenom hela paketet senaste åren med dom och med mig själv
    Känner när jag läser din blogg så måååste jag bara få prata med dig.
    Känner att jag varit och är medberoende till detta behöver referenser för att förstå och få rätsida .
    Är inte van eller bekant med bloggar eller så men jag skriver här och hoppas du ser det .
    Har miljoner funderingar.
    Var snäll och hör av dig . Tack mvh Alfred

  52. Malin
    04 april 2014 kl. 22:13

    Hej

    Jag heter Malin är 33 år och tror jag har adhd, tänkte om du har ngt bra tips vart man kan vända sig, får ingen hjälp via vårdcentralen

    Dom tar mig inte på allvar

    Så har du något tips vore jag jättetacksam, nu ska jag läsa din blogg:)

    Ha en fin helg

    Varma hälsningar

  53. 18 juni 2014 kl. 20:51

    Jag gillar din blogg.

  54. Karin
    27 juli 2014 kl. 19:50

    Läkaren på vårdcentralen får inte neka att skicka remiss till ortens CS-mottagning.
    De skall göra det om du begär detta!!

  55. Joakim
    08 oktober 2014 kl. 6:08

    Hittade denna blog när jag googlade Strattera. Har kollat runt här lite hastigt bara. Har du testat lågkolhydrat/högfett-kost? Jag har kört det ca 2 år och måste säga att det funkar bra. Funderar på att ge upp mina försök med medicin (Concerta, Ritalin och Strattera). Det funkar ganska bra men biverkningarna är så obehagliga så jag tycker nog att det funkade ganska bra utan medicin ändå. Läkarna ville att jag åtminstone skulle testa medicin för det kunde vara som ”skillnaden mellan natt och dag”.

  56. 04 juli 2016 kl. 2:17

    jag fick min diagnos för ett år sen,o vägen dit har minst sagt vatt ett elände,en katastrof vet jag idag,,hann fylla 51 o slå allt i bitar,har krashat relationer,ekonomi,företag o gick ner mig i missbruk som escalerade efter en skilsmässa,ett destruktivt amfetaminmissbruk som ledde till en hjärnblödning o 7 mån på sahlgrenska,,men sen börja ja knarka hårt o åkte in o ut på sjukan med överdoser trafikolyckor,psykbesvär tills ja lvm omhändertogs,o läkarna förstod att de va nått galet,,o satte fart ett halvår senare läste ja ADHD i mina papper,,,,o då klarna allt,,,4 bokstäver gav mig alla svar!!! ja känner mig dum!!som inte själv begrep???nu e allt så uppenbart,,,men min ADHD hade haft ihjäl mig o har flera gånger nästan lyckats ,,,,idag äter jag elvanse sen ett år o de funkar bra för mig,,,sen har ja en del strok o drogskador som trasslar också,,men jag har fått svar tillslut o kan sluta söka,,o de e skönt,,,jag blir också oerhört nyfiken när ja hitta denna blogg,o läser era inlägg som ja känner igen mig i!!!ja e inte ensam längre,,,TACK

  57. 04 juli 2016 kl. 2:37

    bra blogg,,,tack

  58. Emma
    19 september 2016 kl. 13:52

    Hej!
    Är så glad att jag hittade hit. Jag är en 23 årig tjej som fick diagnoserna adhd, add och borderline för 1.5 år sedan.
    För mig var det en stor lättnad att få diagnoserna. En förklaring till så mycket i mitt liv.
    Det svåra för mig är att nå ut till andra. Att få mina kollegor, chefen och alla andra runt om kring.
    Sen som du skrivit om detta ständiga letande efter hjälp och stöd osv. Även vilka rättigheter man har. Jag håller på att bli tokig. Jag orkar inte mer jag känner mig helt slut och vet inte vars jag ska ta vägen längre.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: