Arkiv

Posts Tagged ‘ADHD’

Intressant om att leva med bipolär sjukdom

31 maj 2015 1 kommentar

Just nu går det ett program på SVT med Ann Heberlein, själv med diagnosen bipolär, som i tre program möter andra med samma sjukdom som berättar hur det är. Har sett första delen och vi får väl se om hon tar upp detta med samsjukligheten med annat som jag tidigare bloggat om. Till exempel ADHD och bordeline. Om inte är det konstigt. I så fall finns det allt för få läkare som har insikten, även om patienterna ofta har den själva, även om det kan vara svårt att vet vad som är hönan och vad som är ägget. Till programmet

För några år sedan skrev jag om samsjukligheten mellan ADHD och bipolär sjukdom.
Då gav jag exempel på andra ”bipolära”, bland annat Agneta Werner som på senare tid insett att hon i grunden är borderlineperson, men också uppvisar sjukdomskriterier för bipolär sjukdom. Viktiga insikter för att hantera sin sjukdom, personlighet och vardag.

Agneta Werner har det för övrigt varit en artikel om i Svenska Dagbladet. Där beskrivs hon efter åratals pendlande in och ut i psykiatriska slutenvården hittat ett sätt att hålla koll på sin bipolära sjukdom: att föra känslodagbok.

Mina tidigare inlägg om Ann Heberlein

Immunförsvaret kan ha koppling

Här kommer länk till intressant artikel i Svenska Dagbladet om kopplingen mellan immunförsvar och neuropsykiatriska diagnoser samt psykisk sjukdom: http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd

Lätt med missförstånd på Twitter

05 augusti 2013 Lämna en kommentar

Tänker ibland på det här med att ha fötts med ADHD: impulsiv och handlingskraftig på samma gång, och att ha tillgång till sociala medier där man i realtid kan nå ut med det man vill ha sagt. Som gjort för oss hyperaktiva bokstavsmänniskor – vilket verktyg! Men ut kommer inte alla gånger de mest begåvade och genomtänkta saker, när det går snabbt och man kanske inte befinner sig i rätt sinnestämmning, miljö eller tidpunkt. Det är därför jag hållit mig till bloggen. I tystnad, ensam vid datorn med utkastfunktionen igång. Ni som följt mig vet att min texter inte är de kortaste. Jag försöker utmana mig själv i att vara eftertänksam och strukturerad och på samma gång nyttoorienterad. Inte helt lätt, som ni förstår….. Ska man skriva kort måste man använda färre ord. Nyanserna och bakgrundsbeskrivningarna faller bort – det som ger sammanhang och förklaring och kanske kan framkalla viss förståelse för det sagda. Längre inlägg tror jag lockar till mer seriösa diskussioner.

Läser i Expressen på nätet att Cissi Walin, även hon ett bokstavsbarn, bestämt sig för att sluta twittra: http://www.expressen.se/gt/cissi-wallin-lagger-ner–efter-64-000-tweets/

I artikeln citeras hon på följande sätt: ”Det är inte att jag känner mig näthatad. Jag vill gärna ha nyanserade debatter och det får gärna vara hetsigt men Twitter är en enda stor fest i misstolkningar, övertolkningar och människor som sitter och mästrar med varandra om vad man ska säga och inte säga.”

På Twitter har man 140 tecken på sig att säga det man vill ha sagt. Inte många nedslag och att skriva kort, kärnfullt och begripligt – det är en konst. Det kan lätt bli missförstånd. (Ni vet hur det ibland kan bli i mejlväxlingar där viktiga saker ibland utelämnas för att de som mejlar varann tycker att de känner varann så bra …) Befinner man sig inte i samma sammanhang som den som twittrar, är det lätt att tolka det skrivna fel – nåt som just vi med bokstavs-/autismbesläktad diagnos särskilt har problem med. Det kan vara svårt för oss att sätta sig in i hur andra tänker och känner och att förstå kommunikationen med andra. Ironi är en del av det här med att kunna placera saker och ting i ett sammanhang. Cissi säger i artikeln: ”… om man drar ett ganska oskyldigt, ironiserande skämt så blir det en hatstorm….”. Det räcker inte alltid med citattecken som en vink om att det som sägs är ”på skoj” eller att det handlar om ”en blinkning”. Man tar det sagda på allvar. Ibland för att man läser för fort eller inte har tid att begrunda det skrivna/sagda.

Cissi Wallin säger också i artikeln: ”Alla spottar ut sig åsikter om allt. Allt ska problematiseras. Jag har bidragit till det och det skäms jag över.” Bra att göra denna reflektion tycker jag. Jag har själv svårt för den moderna snuttifieringen. Ämnen ska snabbdebatteras. Ingen får prata till punkt. I floden av ord och meddelanden är det ganska lite som stannar kvar och lämnar avtryck.

Det här med sociala medier har verkligen både sina för- och nackdelar.

Att leva med både och

Läs gärna Trollhares inlägg: Hur är det att ha både Asperger och ADHD? http://trollhare.com/2013/06/09/hur-ar-det-att-ha-bade-asperger-och-adhd/

Även om jag aldrig gått vidare med att undersöka saken – behövdes inte, jag och psykologen upplevde att ”så är det bara”. Och faktum är att det är därför jag faktiskt tillhör den högfungerande sorten. Utan Asperger, som hjälper mig att se (eller ”snöa in på”) detaljer som bildar strukturer/mönster, skapar behov av att sortera och ordna i mitt inre och yttre kaos – utan det skulle mitt liv nog blivit så mycket mer hopplöst. Nu är det inte så……

En till som är både och är Lotta Abrahamsson: http://lotta-abrahamsson.blogspot.se/

Jag lever

23 maj 2013 4 kommentarer

Många av mina följare undrar säkert vart jag tog vägen. Jag lever och mår bra. I det stora hela: okej, med andra ord. Bloggandet har gått i stiltje. Men det beror nog delvis på att livet fungerar ganska bra – jag har kommit ut på andra sidan. Nja, inte kommit ut helt ur garderoben. Är fortfarande försiktig med att berätta om mitt bokstavsliv live.

De som behöver veta vet. Bland annat min nya chef. Har faktiskt bytt arbetsplats och det var min nya chef som la ut krokarna och ville ha ”mig”. Och jag har varit fullständig rak mot vederbörande om vem jag är. Faktum är att det funkar hittills. Men det har varit några tillfällen då det blivit dåliga förutsättningar för mig och mina hjärna kopplat ned. Kände igen utmattningsreaktioner. Been there – done that. Det har jag också varit tydlig med och fått en klapp på axeln för av min nuvarande chef. Tro nu inte att alla på den nya arbetsplatsen vet – inte alls. Saknar mina gamla arbetskamrater och ska nu för andra gången i ordningen firas av nästa vecka. 

Livet pågår och jag ska inte säga att det är enkelt alla gånger. Största problemen finns tyvärr på hemmaplan. På jobbet kan man gå in i en roll. Efter jobbet måste man slappna av och då går det sämre med den sociala förmågan, tålamodet, förmågan att sortera osv. Det är fortfarande inte lätt för maken. Han vet – absolut – vad som funkar och inte. Men det kräver saker hela tiden, från hans sida. Och då blir det svårt att prioritera egna behov och att kunna slappna av och bara vara. Jag fortsätter att medicinera i låg dos. Måste även ta blodtryckssänkande. Men jag har fått ny bra, manlig kontaktperson inom psykiatrin för uppföljning. Förra syrran var pest beträffande bemötande.

Hoppas ni har det bra. Glöm inte Almedalsveckan, där ”våra” frågor finns med.Den startar 30 juni, för er som kan. Programmet återfinns på: http://www.almedalsveckan.info

 

Tack till er som lämnar kommentarer och ursäkta för att jag är dålig på att återkoppla.

Läs gärna DN:s artikelserie om ADHD

01 augusti 2012 3 kommentarer

Hoppas ni följt Dagens Nyhets artikelserie om ADHD och ADD. Journalisten och personerna som pratar i artiklarna beskriver allt mycket bra och verkligt. Bl.a det här med att man som erfaren ADHD-person och som tar medicin, kan överväga när man beköver ta den lilla extra dosen av snabbverkande metylfendiat eller faktiskt avstå när man vill ha en någorlunda fri, kreativ hjärna – utan att det går över styr. Men: detta kräver insikt och erfarenhet av hur man fungerar och att man har ett liv som fungerar. Dvs har lärt sig vad som behövs i struktur för att det ska funka: har verktyg, sover tillräckligt, anstränger sig/jobbar lagom osv. Det är många pusselbitar som ska passas ihop.

Läs t.ex om Axel: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/tankarna-springer-i-vag-med-mig

Hur utreder de egentligen?

11 maj 2012 6 kommentarer

Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om att statistik framtagen av Socialstyrelsen som visar att barn födda sent på året diagnostiseras med ADHD i större utsträckning än barn födda tidigt på året. I artikeln säger Björn Kadesjö, överläkare i barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, att det kan finnas barn som missförstås ha adhd.

Idag kom en uppföljande artikel med titeln ”Ökat elevstöd ska ge färre diagnoser”. Jag är förbaskad. Vad tusan menar de? Jag förstår inte resonemanget. Antingen har man väl en medicinsk diagnos eller inte. Eller så är det fel på de som sätter diagnoserna. Det vill säga att de läkare som ger en diagnos gör det slentrianmässigt utan att utreda ordentligt. Och om så är fallet är det förfärligt och djupt olyckligt. Det gör att seriösa läkare och forskare också kommer att ses som kvacksalvare och diagnosen kommer att ses som en humbug – vilket vi vet att det redan finns de som anser.

Dessutom: för att få stöd i skolan behöver man inte ha en diagnos. Det är behovet i sig själv som styr. Så säger skollagen – så det så…

Riksförbundet Attention har så klart reagerat starkt, precis som jag.

%d bloggare gillar detta: