Arkiv

Posts Tagged ‘Almedalsveckan’

Jag lever

23 maj 2013 4 kommentarer

Många av mina följare undrar säkert vart jag tog vägen. Jag lever och mår bra. I det stora hela: okej, med andra ord. Bloggandet har gått i stiltje. Men det beror nog delvis på att livet fungerar ganska bra – jag har kommit ut på andra sidan. Nja, inte kommit ut helt ur garderoben. Är fortfarande försiktig med att berätta om mitt bokstavsliv live.

De som behöver veta vet. Bland annat min nya chef. Har faktiskt bytt arbetsplats och det var min nya chef som la ut krokarna och ville ha ”mig”. Och jag har varit fullständig rak mot vederbörande om vem jag är. Faktum är att det funkar hittills. Men det har varit några tillfällen då det blivit dåliga förutsättningar för mig och mina hjärna kopplat ned. Kände igen utmattningsreaktioner. Been there – done that. Det har jag också varit tydlig med och fått en klapp på axeln för av min nuvarande chef. Tro nu inte att alla på den nya arbetsplatsen vet – inte alls. Saknar mina gamla arbetskamrater och ska nu för andra gången i ordningen firas av nästa vecka. 

Livet pågår och jag ska inte säga att det är enkelt alla gånger. Största problemen finns tyvärr på hemmaplan. På jobbet kan man gå in i en roll. Efter jobbet måste man slappna av och då går det sämre med den sociala förmågan, tålamodet, förmågan att sortera osv. Det är fortfarande inte lätt för maken. Han vet – absolut – vad som funkar och inte. Men det kräver saker hela tiden, från hans sida. Och då blir det svårt att prioritera egna behov och att kunna slappna av och bara vara. Jag fortsätter att medicinera i låg dos. Måste även ta blodtryckssänkande. Men jag har fått ny bra, manlig kontaktperson inom psykiatrin för uppföljning. Förra syrran var pest beträffande bemötande.

Hoppas ni har det bra. Glöm inte Almedalsveckan, där ”våra” frågor finns med.Den startar 30 juni, för er som kan. Programmet återfinns på: http://www.almedalsveckan.info

 

Tack till er som lämnar kommentarer och ursäkta för att jag är dålig på att återkoppla.

Annonser

Besök Almedalsveckans seminarier om NPF

02 juli 2011 9 kommentarer

Då var det dags igen. Imorgon den 3 juli invigs årets tummelplats för åsikter: Almedalsveckan. Veckan erbjuder över 14000 arrangemang. Jag kommer att finnas på plats även om jag inte alls är speciellt förtjust i detta med att trängas mycket folk och det ståhej ett sådant här jippo brukar innebära. Alldeles för mycket signaler som min stackars ömtåliga hjärna ska processa. Och folk som vill ha ens uppmärksamhet – jag som är överuppmärksam på allt och behöver skärma av! Avskyr ju känslan av att bli påhoppad av någon som vill sälja mig något – oavsett om det handlar om ett telefonabonnemang eller om en handling för någon god sak. Kom inte in i min bubbla om jag inte bjuder in!! Har man aspergersdrag är det här ett gissel.

Hur som helst. Är man som jag intresserad av ämnesområden som neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), som ADHD, aspergers, tourettes m.fl, och psykisk ohälsa finns det mycket matnyttigt att hämta på Almedalsveckan. Här är några axplock ur programkalendariet.

Den 5 juli arrangerar Riksförbundet Attention ett frukostmöte om Skolinspektionens dyslexirapport. Under förmiddagen fortsätter Attention med ett annat seminarium som heter: En trygg och effektiv skola – även för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Där sätter man fokus på skolinspektionen som ett verktyg för att säkerställa alla elever ska ges samma förutsättningar till kunskapsinhämtning

Lite senare på dagen den 5 juli arrangerar Attention ytterligare ett seminarium kallat: Nolltolerans! Så får vi en skola fri från kränkningar, trakasserier och diskriminering. Barn- och Elevombudet berättar då om arbetet mot kränkningar och diskriminering och hur vi kan nå nolltolerans. Attention sätter fokus på barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och deras särskilda utsatthet.

Den 6 juli kan man gå besöka Fryshusets seminarium: Funktionsnedsättning är inget hinder, som handlar om undervisningen av elever med aspergers syndrom på Fryshusets gymnasium. Intressant tror jag. Kände inte till att de bedrev denna verksamhet. Den 6:e arrangerar också Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) i samverkan med Modellområdesprojektet ett seminarium om ”vänta och se-tänkandet” inom hälso- och sjukvården. Seminariet har rubriken: Lönsamt att behandla i tid.

Samma dag på förmiddagen arrangerar Sveriges Psykologförbund (Psifos) ett seminarium kallat: Diagnosens makt – hur den svenska skolan blev sjuk!. Detta kan man säga är något som handlar om raka motsatsen till NSPH:s seminarium om att det är lönsamt att ge vård och behandling i tid. Man förstår redan av rubriksättningen att detta är sprängstoff. I sammanfattningen av arrangemanget kan man läsa att det handlar om ”vår tids jakt på diagnoser”. (Varför önskar skolan diagnoser? Blir diagnoserna ett alibi för skolan när barnen inte når målen? Det är frågor som behandlas.) Är det verkligen så undrar jag genast: att det pågår en jakt? Man blir lätt provocerad av sådana här påståenden. Tydligen tycker Psifos att detta är fallet. Kanske t.o.m att det finns en överdiagnosticering?

Jag vet att det finns en falang inom den medicinska kåren som hellre vill se det friska än det sjuka. (Nu är ju NPF förstås ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning.) Men det är inte riktigt så enkelt, tycker jag. De flesta av oss vuxna med ADHD är underdiagnosticerade och har kostat skolan, vården och samhället onödiga pengar i alla möjliga sammanhang: administration, myndighetsutövning, missbruksbehandling, fängelsevård, behandling av alla andra sjukdomar eller beteendestörningar som en bokstavsdiagnos för med sig: t.ex tvångssyndrom, anorexi osv. Några som kanske sluppit undan dåliga vägval, droger, skamkänslor, otäcka minnen är bl.a bloggande Kattis och  Loo (som fick sin diagnos, besegrade sitt drogberoende, men som tyvärr avled alldeles för ung av cancer våren 2010).

Jag tror och hoppas för min del att de flesta i vårt land går till doktorn, psykologen eller psyikatrikern för att de har en åkomma som gör att de inte har hälsa och inte fungerar. Jag vägrar tro att det stora flertalet springer till sjukvården, elevhälsan eller socialtjänsten i onödan. Jag tror snarare att de flesta vill klara av livet själva (inte vara beroende och utelämnade till andra) och att de hittar på egna lösningar och använder sunt förnuft.

Till Almedalsveckans kalendarium

Psykisk ohälsa ämne på Almedalsveckan

04 juli 2010 1 kommentar

Som många säkert vet startar Almedalsveckan på Gotland idag. Inte ett hotellrum står tomt – för ”alla” är där. Alla som ägnar sig åt påverka andra och vinna dem på sin sida i olika frågor: politiker, intresseorganisationer, företag, föreningar. Veckan är större än någonsin: fler arrangemang, fler journalister, fler deltagare och så har det varit varje år. Hur stort kan det bli? Är risken inte bara att man försvinner i allt det stora om man inte kan skrika högst?

Psykisk ohälsa och funktionshinder är några ämnen som tas upp vid seminarier och frukostmöten på Almedalsveckan. Speciellt kopplat till attitydproblematiken, möjligheten att kunna få ett jobb och vara jämställda med andra utan funktionhinder.

Ett frukostseminarium nu på onsdag arrangeras som en del av kampanjen Hjärnkoll, vilken jag skrivit om tidigare. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) är med som talare och försöker att ändra på attityderna kring psykisk ohälsa. Lite senare samma dag fortsätter Hjärnkolls budskap spridas på ytterligare ett seminarium kallat: Tokig på jobbet och Hjärnkoll. Denna gång ligger fokus på arbetslivet och att påverka arbetsgivares attityder och fördomar till oss som lider av psykisk ohälsa eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder – vilket brukar gå hand i hand.

Den onödiga ohälsan, är namnet på ett seminarium på tisdag om funktionshinder som ett folkhälsoproblem. För c:a ett år sedan presenterade Statens folkhälsoinstitut rapporten ”Onödig ohälsa”. Rapporten visade att personer med funktionsnedsättningar, framförallt med rörelsehinder, har sämre hälsa än andra och att en tredjedel av ohälsan är onödig eftersom den beror på saker som vi vill, men inte kan påverka, i våra liv. Vi som har neuropsykiatriska funktionshinder har samma problem.

Leneh, som är sångerska, låtskrivare m.m, berättar på ett lunchseminarium på tisdag om hur det är att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Om fördelar och nackdelar med att vara annorlunda, strategier och knep för att få det att funka m.m. Seminariet heter: Nu kommer ljuset – att vända svårigheter till styrkor. Är ni på Gotland tycker jag ni ska passa på och besöka ett eller annat seminarium, för det är ju helt gratis och öppet för alla.

Här kan du läsa ett tidigare inlägg där jag tar upp kampanjen Hjärnkoll och här ett annat. Förra året skrev jag detta inlägg, efter Almedalsveckan.

Skicka NPF-språkrör till Almedalsveckan

19 juli 2009 1 kommentar

Jag har en dröm (för att citera Martin Luther King). Nja, kanske inte riktigt en dröm, men en fantasi och önskan om att under den vecka då ett stort antal folkvalda, organisationer, lobbyister, medmänniskor och massmedia samlas på ett och samma ställe, försöka påverka och göra skillnad för alla oss som har neuropsykiatriska funktionshinder (npf). Vi som diagnosticerats med t.ex ADHD/ADD, DAMP, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom eller OCD (s.k tvångssyndrom).

Jag tänker så klart på Almedalsveckan. I år besöktes den av 450 journalister. Hela 560 arrangörer genomförde över 1000 arrangemang i form av föreläsningar, happenings, diskussionsforum, seminarier, mingel och informationsbås.

I min fantasi ser jag framför mig ”vår” intresseorganisation Attention tagit sig i hampan och med hjälp av dragplåster som Charlotta von Zweigberk, (författare, journalist och inte minst adhd- och aspergersperson), Pelle Sandstrak (skådespelare och föreläsare, också kallad mr Tourette), Anna Kettner (s-politiker och adhd-person) och Pelle Fosshaug (bandyspelare och adhd-person) ser till att synas och höras. Målet är självklart att öka kunskapen om npf och att strida för våra rättigheter till utredning, behandling, hjälpmedel och resurser.

Almedalsveckan borde vara ett perfekt ställe för detta. Och nästa år är det valår – ett tillfälle då våra politiker tycks vara tillgängligare för påverkan. Jag vet att det kan vara svårt att nå fram genom mediebruset när så många försöker samtidigt. Men tror inte ni att journalisterna skulle kasta sig över det rubrikskapande ämnesområde som npf ändå är: alla våra spännande bokstavskombinationer och syndrom? Vi får försöka utnyttja att journalister och medier älskar dramaturgi, att personporträttera och berätta om människors livsöden och svårigheter av typen Davids (läs npf-patients) kamp mot jätten Goliat (läs: landsting/kommun/stat).

Missbruk är ett annat spännande, publikt och medieintressant ämne. En del npf:are har ju innan diagnos sysselsatt sig med att självmedicinera sina symptom med hjälp av alkohol och droger för att kunna fungera någorlunda (vilket leder till beroende). Dessutom borde teorierna om att vi blir missbrukare, vi som använder amfetaminliknande mediciner, väcka uppmärksamhet. Det gör det ju av och till med braskande rubriker. Under Almedalsveckan skulle vi verkligen ha chansen att berätta hur det är med den saken. Med hjälp av oss själva och våra dragplåster, så klart.

Se bara hur nykterhetsorganisationen IOGT-NTO drog till sig medias intresse i sin s.k alkoholfria zon under årets vecka. De hade kallat in Gudrun Schyman för att ge röst och ansikte åt den nyktra alkoholisten och i den motvind som råder försöka sätta alkoholfrågorna på agendan. (Bra gjort, förresten Gudrun.)

Npf- frågorna är viktiga och berör många – inte minst anhöriga, socialarbetare, skol-, vård-, domstols- och fängelsepersonal. En opinion behövs. Vi måste berätta om barn och vuxna, som har det besvärligt pga olika typer av störningar, får stå i åratal i kö för att kunna genomgå npf-utredning och sedan få den behandling, hjälp och stöd som behövs för att klara skola, jobb och familj. Vi måste berätta att vården blivit orättvis pga ekonomiska ställningstaganden och att man beroende på var man bor kan få adekvat npf-behandling. Vi måste också berätta att det saknas npf-kompetens och allt färre som går läkarutbildningen vill bli psykiatriker.

Ni får den här idén av mig Attention. Vads sägs?

Läs också vad ADHD-uppmärksammas koncentrerat och Frk F skriver om Riksförbundet Attention.

%d bloggare gillar detta: