Arkiv

Posts Tagged ‘Asperbergers syndrom’

Aspergers inte lika med mord

08 maj 2012 1 kommentar

Läser i dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet att den misstänkte serieskytten: Peter Mangs, använder sig av sin diagnos Aspergers syndrom som förklaring till sitt handlande. Det här tycker Niklas Långström som är forskningsledare i Kriminalvården och professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet i Stockholm. Läs mer här

Visst kan en diagnos vara delförklaringen till hur man upplever världen omkring sig och olika typer av beteenden liksom vara en underliggande sårbarhetsrisk till psykisk sjukdom, men knappast den enda förklaringen till att någon väljer att begå flera mord.

Gunilla har också aspergers

10 februari 2011 7 kommentarer

Idag, i Expressens nya artikelserie, har det blivit Gunilla Brattbergs tur att berätta hur det är att leva med Aspergers syndrom. En viktig sak hon förmedlar om det här med att få en diagnos, är att kunskapen om hur man är funtad gör att man får lov att följa ”sin natur” och samtidigt slippa be om ursäkt: man kan och får sortera bort de värsta påfrestningarna. I hennes fall t.ex att slippa försöka ha trevligt på fester. Man behöver helt enkelt inte gå dit. Jag håller med. Livet har för mig blivit mycket enklare genom att jag nu vet vad jag inte ska och behöver utsätta mig för och att jag behöver vila för att orka. Jag ska slöa på helgerna – det är ett som är säkert för att återhämta mig kroppsligen och själsligen.

Det jag fastnar för och känner igen i artikeln är det här med att känna sig mer ensam tillsammans med andra, än när jag bara är med mig själv. Jag känner också igen det här med att bli helt upptagen av att lösa ett problem. Man fastnar och måste bara få löpa linan ut och kan inte fokusera på något annat. Ja, faktiskt. Låter konstigt kanske, eftersom min huvuddiagnos är ADHD, vilket innebär att man är otroligt splittrad i tankegången och hela tiden dras till nya intressanta uppgifter och skeenden och har svårt att avsluta/göra klart. Det här är det som är udda med mig som ADHD-person. Men nu vet jag ju att aspergers ligger på lut inom mig med.

Jag har redan hunnit läsa några böcker av Gunilla Brattberg, i jakten på svaren om mig själv. Och det kan stundtals bli en ganska tung läsning, tycker jag. Även om Gunilla i Expressens artikel säger att ”mitt funktionshinder är egentligen inget problem för mig”, så tror jag inte att detta är sant alls. Vi är ju inte ensamma på denna planet, utan vi måste ju träffa andra i olika sammanhang för att försörja oss, få bot när vi är sjuka, skaffa mat osv. Då måste vi träffa och hantera människor. Hantera deras minspel, känslor, underliggande behov, deras farhågor, fördomar, dumheter osv. Det är inte helt lätt, ska jag säga.

Jag har nämnt Gunilla i några tidigare inlägg. Bl.a det här.

Se Mary och Max

21 november 2010 3 kommentarer

Igår såg vi Adam Elliots animerade film ”Mary & Max”. Den kan jag verkligen rekommendera. Filmen handlar om Max Jerry Horowitz – en medelålders och ateistisk man med judisk uppväxt, som bor i New York. Max har aspergers och använder sig av mat som ett sätt att lindra ångest, vilket gör att han lider av svår fetma. Av en händelse blir han brevvän med australiska Mary Daisy Dinkle – en liten missförstådd flicka med stort födelsemärke i pannan och fula glasögon, som inte får någon som helst kärlek eller uppskattning av sin omgivning. Pappa jobbar i tepåsefabrik och mamman pimplar matlagningssherry och snattar från butiker.

Filmen bygger tydligen på en sann historia och man får följa de udda brevvännerna under många år. Max, som aldrig haft någon vän, drabbas ofta av nervkollaps när han läser Marys barnsliga brev med olika frågor, som han inte kan hantera. Inte förrän efter att det gått ett år in i brevväxlingen får han veta att han har aspergers, vilket han då förklarar för Mary på ett så himla bra sätt. Det här med att man inte förstår andras tankar, känslor och ansiktsuttryck, att man är överkänslig för beröring, ljud, dofter och andra i största allmänhet och att man gärna äter en och samma saker (i hans fall choklad).

Se filmen, tycker jag. Den går att hyra.

Ge mer hjälpmedel till bokstavsfolk

25 september 2009 4 kommentarer

handiHäromdagen såg jag ett TV-inslag som handlade om att många med psykisk funktionsnedsättning som t.ex ADHD, Asbergers syndrom  m.fl, pga av kommunala tjänstemäns och politikers okunskap, riskerar få sämre tillgång till olika typer av kongnitiva hjälpmedel vilka kan öka funktionshindrade personers självständighet och kontroll. T.ex handdatorer som hjälper till med att påminna och strukturera upp vardagen.

Det är Hjälpmedelsinstitutet, som via undersökningsföretaget NovusOpinion, kommit fram till denna slutsats. Undersökningen är ett led i Hjälpmedelsinstitutets satsning under tidsperioden 2003-2010, att förbättra och utveckla hjälpmedel för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Skrämmande resultat, men jag är inte förvånad.

I praktiken funkar det så att personliga hjälpmedel ska tillhandahållas av landsting och kommuner enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Varje sjukvårdshuvudman (dvs i grunden landstingspolitiker) fattar egna lokala beslut om vilka hjälpmedel som får förskrivas och vilka yrkesgrupper som får förskriva dem. Oftast är att arbetsterapeuter vid habiliteringsenheter eller vårdcentraler som förskriver kognitiva hjälpmedel, som kan underlätta läsande och skrivande, att planera och strukturera tid liksom att hantera pengar.

Vad kan då det faktum som NovusOpinion kommit fram till betyda? Att kunskaperna saknas gör antagligen att beslutsfattande sjukvårds- och landstingspolitiker (liksom beslutsförberedande tjänstemän) prioriterar frågan om hjälpmedel och resurser kring hjälpmedel olika. Det blir helt enkelt ett ojämlikt förhållningssätt i landet. Och visst kan det bli dyrt, åtminstone kortsiktigt sett, att dela ut mer hjälpmedel. Om alla med ADHD och Aspsbergers ska ha egen handdator bekostat av det allmänna, stiger kostnaderna. Samtidigt kanske dessa personer inte behöver lika mycket hjälp och assistans för att klara vardag och arbetsliv, vilket drar ned på personalkostnader. Kanske möjliggör en ökad förskrivning av hjälpmedel också för funktionshindrade att vara med och bidra till samhällets väl och ve genom att man får förbättrad arbetsförmåga. Ni vet väl vad Försäkringskassan brukar säga i reklamen: Vi frågar inte hur sjuk du är – utan hur mycket du kan arbeta.

Nyfiken på hjälpmedel? Läs mer på Hjälpmedelsinstitutets sida. Eller Funkaportalen. Och här kan du läsa om hjälpmedel för oss med ADHD. Så här säger Försäkringskassan om arbetshjälmedel. Apropå hjälpmedel, måste jag också tipsa om Victoria blogginlägg som handlar om att domptera en allt för fri hjärna.

%d bloggare gillar detta: