Arkiv

Posts Tagged ‘blogga’

Lätt med missförstånd på Twitter

05 augusti 2013 Lämna en kommentar

Tänker ibland på det här med att ha fötts med ADHD: impulsiv och handlingskraftig på samma gång, och att ha tillgång till sociala medier där man i realtid kan nå ut med det man vill ha sagt. Som gjort för oss hyperaktiva bokstavsmänniskor – vilket verktyg! Men ut kommer inte alla gånger de mest begåvade och genomtänkta saker, när det går snabbt och man kanske inte befinner sig i rätt sinnestämmning, miljö eller tidpunkt. Det är därför jag hållit mig till bloggen. I tystnad, ensam vid datorn med utkastfunktionen igång. Ni som följt mig vet att min texter inte är de kortaste. Jag försöker utmana mig själv i att vara eftertänksam och strukturerad och på samma gång nyttoorienterad. Inte helt lätt, som ni förstår….. Ska man skriva kort måste man använda färre ord. Nyanserna och bakgrundsbeskrivningarna faller bort – det som ger sammanhang och förklaring och kanske kan framkalla viss förståelse för det sagda. Längre inlägg tror jag lockar till mer seriösa diskussioner.

Läser i Expressen på nätet att Cissi Walin, även hon ett bokstavsbarn, bestämt sig för att sluta twittra: http://www.expressen.se/gt/cissi-wallin-lagger-ner–efter-64-000-tweets/

I artikeln citeras hon på följande sätt: ”Det är inte att jag känner mig näthatad. Jag vill gärna ha nyanserade debatter och det får gärna vara hetsigt men Twitter är en enda stor fest i misstolkningar, övertolkningar och människor som sitter och mästrar med varandra om vad man ska säga och inte säga.”

På Twitter har man 140 tecken på sig att säga det man vill ha sagt. Inte många nedslag och att skriva kort, kärnfullt och begripligt – det är en konst. Det kan lätt bli missförstånd. (Ni vet hur det ibland kan bli i mejlväxlingar där viktiga saker ibland utelämnas för att de som mejlar varann tycker att de känner varann så bra …) Befinner man sig inte i samma sammanhang som den som twittrar, är det lätt att tolka det skrivna fel – nåt som just vi med bokstavs-/autismbesläktad diagnos särskilt har problem med. Det kan vara svårt för oss att sätta sig in i hur andra tänker och känner och att förstå kommunikationen med andra. Ironi är en del av det här med att kunna placera saker och ting i ett sammanhang. Cissi säger i artikeln: ”… om man drar ett ganska oskyldigt, ironiserande skämt så blir det en hatstorm….”. Det räcker inte alltid med citattecken som en vink om att det som sägs är ”på skoj” eller att det handlar om ”en blinkning”. Man tar det sagda på allvar. Ibland för att man läser för fort eller inte har tid att begrunda det skrivna/sagda.

Cissi Wallin säger också i artikeln: ”Alla spottar ut sig åsikter om allt. Allt ska problematiseras. Jag har bidragit till det och det skäms jag över.” Bra att göra denna reflektion tycker jag. Jag har själv svårt för den moderna snuttifieringen. Ämnen ska snabbdebatteras. Ingen får prata till punkt. I floden av ord och meddelanden är det ganska lite som stannar kvar och lämnar avtryck.

Det här med sociala medier har verkligen både sina för- och nackdelar.

Annonser

Tips om ADHD-blogg

02 juli 2011 4 kommentarer

Måste kort passa på att tipsa om en blogg jag snubblade över, men inte riktigt hunnit läsa. Anledningen? Jo, det är ont om vuxna grabbar som skriver om sin ADHD. Så därför. Just nu bloggar han om sin medicinstart med Strattera. Klicka här.

Å så måste jag tipsa om Hanna Fridéns sommarsnack på Nyheterna 24. Där berättar hon om hur det var att vara 13 år och få en aspergerdiagnos och att det faktiskt inte betyder slutet på livet.

Efterlysning: Victoria – vart tog du vägen?

23 december 2010 7 kommentarer

Ni som följt Victoria alias Tankar i lös vikt, har säkert märkt att hennes blogg är raderad. Bara så där utan förvarning. Hon är en i raden av bokstavstanter jag följt under lång tid. Andra damptanter som lagt ned sina bloggar brukar både förvarna om att det tänker lägga av eller så börjar det gå allt trögare med skrivandet, vilket resulterat i allt färre inlägg och långt mellan gångerna. Men inte Victoria.

Detta får mig att undra om något hänt. Någon som vet något? Eller som vet om hon flyttat på sig? Berätta gärna (skriver jag så här dan före dopparedan).

Kategorier:blogg, leva med adhd Taggar:, ,

Måste skärpa mig

19 december 2010 1 kommentar

(Rubriken på detta inlägg är menad som ironisk humor. Ni som har bokstavsdiagnos förstår, eftersom det är just detta vi har så svårt med.) Det här är rent förskräckligt. Jag missköter min blogg och skäms för det. Mitt verkliga liv kräver min kraft och inspiration. Och så det viiinter och mööörkt. Jag skulle faktiskt kunna gå i ide i november och krypa fram så där i mars månad. Egentligen gillar jag vinter och speciellt en snöig och kall sådan – precis som den är nu. Det är väldig tur att det finns snö som ljusar upp i allt det mörka. Jag kommer knappt ur sängen på morgnarna. Tur att familjen hjälps åt mitt i all trötthet, som vi nog alla känner så här innan jul. Tre väckarklockor hjälper oss + mitt mobillarm. Min man är oftast den som driver morgonens sysslor inför att vi ska ta oss iväg till skola och jobb. Tacksam, tacksam!

Jag har alltid varit en riktig nattuggla. Då funkar jag som bäst och är mest inspirerad att hitta på saker. Inte gjord för kontorsliv 8 till 5 (eller skolivet heller för den delen). Just nu inbillar jag mig att jag inte har någon hjälp av Statteran, men det har jag säkert. För det skulle nog vara värre utan med vakenheten. Det handlar ju inte bara om att inte sova, utan hur vaken och alert skallen är när man är uppe och rör på sig. Tack vare medicinerna tycker jag att jag faktiskt är vaken och på G när jag kommer till jobbet. Det är inte som förr innan ADHD-medicinerna: en ström av spår i knoppen och göra-listor.

Det har blivit himla mycket lugnare mentalt och fysiskt. (T.o.m min massör säger att nervsystemet verkar mindre ansatt, eftersom mina muskler inte är sura och krampar som de gjorde förr.) Men jag pallar fortfarande inte med stress. Framför allt inte att ha för mycket att göra. Mitt humör blir hemskt då. Det känns mentalt som att vara anfallen av en miljon akupunkturnålar som flyger genom luften, som jag måste ha en sköld emot. Det fixar jag inget vidare.

En annan positiv sak är att jag faktiskt är bättre på att säga nej och att jag tar det lugnare med alla måsten som fanns förr. Har inte bakat en julkaka. Men jag har pyntat hemma och bjudit folk på glögg och pyssel. Man får dra ner på ambitionsnivån, även om det är svårt. Vi får väl se om jag klarar detta. Julen har ju inte börjat än. Men snart så. Jag ska vara ledig från skolavslutning ända till efter nyår. Vilken tur man kan ha. Så jag räknar med att blogga i mellandagarna igen. Lovar inte, men tänker. Jag vet att helger och speciellt jul kan vara svår för många. Jag har själv varit där, men det är jag inte längre. Visst: julen består av en del hyckel och tvång. Det mesta av dem försöker jag strunta i. Man kan ju faktiskt göra sin egen jul. Det gjorde jag en gång, när jag var väldigt låg. Helt ojulig middag med några jag känner, som hade trassliga familjerelationer. Vi hade det helt ok med god mat och spel. Ett nyår var jag helt ensam i storstan och dessutom slutade elen att fungera, så det fick bli deckare i sängen till stearinljus. Det gick. Man får göra det bästa av situationen.

Hur ni än gör, firar eller inte firar, önskar jag er en lugn och skön julhelg. Vi hörs!

Kategorier:leva med adhd Taggar:, , , , ,

Siri skriver om G-punkten

11 september 2010 1 kommentar

Måste rekommendera ett läsvärt inlägg hos Nattens bibliotek om ett samtal mellan två kvinnor hon av en händelse råkade höra. Den ena av kvinnorna hade (äntligen) i mogen ålder hittat sin G-punkt. Härlig berättelse och grattis till kvinnan säger jag. Nattens bibliotek, alias Siri Wikander, skriver en hel del vardagsbetraktelser, men också starka inlägg om vad det är att vara en bra förälder och partner, kärlekens myter,  missbruk m.m. Kort sagt om hur det är att vara människa – på gott och ont. Kan rekommendera hennes blogg om ni inte funnit den än.

Saknar Witchbitch

27 juli 2010 6 kommentarer

Sorgligt men sant: nu har ytterligare en av mina bloggfavoriter Witchbitch, alias Birgitta Alvenskogen, dragit ner persiennen och lagt ned sin blogg. Jag sörjer verkligen detta och kommer att sakna henne otroligt mycket här i bloggosfären. Hon har berört mig. (Saknar också Frk F som dragit sig tillbaka som bloggare men låter sin blogg ligga kvar, för att den som vill ska kunna tillägna sig hennes finfina inlägg och tips. Tack hörrni. Ni har lärt mig så mycket och nu känns det faktiskt lite ensamt, tomt och tyst. En annan damptant: tant Rasch, finns fortfarande kvar, men skriver allt mindre om damperierna. Om varför berättar hon här.)

När jag började blogga under 2008, blev Birgittas blogg snabbt en av mina favoriter. Birgitta har precis som jag ADHD – något som förenat våra tankegångar om allt från hur vi haft svårt att passa in i olika sammanhang och gör saker lite annorlunda till ilska över okunskapen och synen på vårt neuropsykiatriska funktionshinder. Vi har känt samma ilska och frustration över vår dinga värld och sakernas tillstånd.

Jag uppfattar Birgitta som en bestämd dam med fötterna på jorden som ingjuter respekt hos läsarna (av somliga kallad ladyn) för både sina ståndpunkter och sätt att uttrycka dem. Hon brukar ibland kalla sig för motvallskärring. (Ni vet väl att kärring kommer av käring – någon man gillar.) För hon är klok och framför allt livserfaren, vår Birgitta – det märks och hon har förmåga att ge hals. Hon har varit med om ett och annat jag inte varit och hon har synat sig själv i sömmarna en hel del och vågat se den inte alltid så fagra verkligheten i ansiktet.

På Witchbitch har hon tyckt till kring fler brännbara ämnen än det som bara rör vår npf-diagnos. T.ex alkohol, sex, jämställdhet, myndigheter, makt, rättvisa, tabloider, relationer, psykiatri m.m. Pang på rödbetan: så här tycker jag – take it or leave it. Birgitta har bemött de som i sina kommentarer tyckt annorlunda på ett respekfullt sätt, tycker jag – även när kommentarsskrivaren skrivit krångligt, långt och bakvänt och det inte helt lätt att förstå vad vederbörande egentligen far efter. Och hon har också haft modet att be de hårdhudade, obstinata och olyhörda dra ditt pepparn växer, när de förtjänat det. Det är faktiskt inte alla som har det modet.

Ibland behöver man ta en time-out. Livet levs ju inte bara här på nätet, utan saker händer i verkligheten. Ibland är de omvälvande och tröttande. Och har man som jag toppat med ämnet ADHD, kanske man tröttnar till slut. En del av skrivandet vi gör kring diagnosens alla sidor sker ju i en process där man försöker hitta sig själv. Tidvis arbetsamt, men efter ett tag en del av den pågående vardagen. Jag hoppas att Birgitta kommer tillbaka i en eller annan form här på nätet. Och hoppas självklart att hon tittar in här hos mig med en eller annan kommentar. Må gott Birgitta!

Och vinnarna är ……

04 februari 2010 Lämna en kommentar

Igår korades vinnarna i Stora Bloggpriset, som säger sig prisa Sveriges bästa bloggar – men ändå är det faktiskt inte fler än 57 000 pers som röstat sammanlagt. Så sanningen är egentligen Sveriges bästa enligt 57 000 röster. Nåväl,  2009-års ”bästa” bloggare i sju kategorier fick ta emot sina utmärkelser på Nalen i Stockholm. Dessutom delade tidningen Aftobladet, en av de två instiftarna av priset, ett hederspris till vår utrikesminister Carl Bildt som bloggar på Alla dessa dagar.

Och här är vinnarna:
Nöje & kultur: 365 saker, Mode: Kenza, Vardagsliv & fritid: Heja Abbe, Politik & samhälle: Farmor Gun i Norrtälje, Design & inredning: Emmas designblogg, Prylar & teknik: Moderskeppet (för andra året i rad) och sist men inte minst kategorin Sport: Bara ben på Glenn Hysén. Grattis alla – många av er välbesökta redan nu och bättre lär det bli.

Läs gärna Johanna Ögrens intressanta inlägg hos DN om att tävla i bloggande. Johanna bloggar också på: bokhora.se och lillagumman.se (också nominerad till Stora Bloggpriset i kategorin Prylar & teknik).

Kategorier:blogg Taggar:,
%d bloggare gillar detta: