Arkiv

Posts Tagged ‘neuropsykiatrisk funktionsnedsättning’

Immunförsvaret kan ha koppling

Här kommer länk till intressant artikel i Svenska Dagbladet om kopplingen mellan immunförsvar och neuropsykiatriska diagnoser samt psykisk sjukdom: http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd

Annonser

Berätta om ditt liv som funktionshindrad

24 april 2012 Lämna en kommentar

I år samlar Nordiska museet och Handikapphistoriska föreningen in berättelser och fotografier från personer med egen erfarenhet av funktionsnedsättning och från anhöriga. Initiativet kallas för ”Livsbild” och är en helt öppen insamling. Här kan du skriva, teckna eller tala in din livsberättelse.

Missa inte sista avsnittet av Bron

23 november 2011 3 kommentarer

Ikväll sänder SVT sista avsnittet av den danskvenska kriminalserien Bron, som det kanske blir en fortsättning på. SVT har nämligen bett produktionsbolaget Filmlance att utveckla en storyline och produktionsupplägg för nästa säsong.

I dagens SVD intervjuas Sofia Helin som spelar kriminalpolis Saga Norén om sin roll som hon tycker gett en identitetskris.

Läs intervjun av Sofia Helin här

Lästips om skolans syn på elever

Måste tipsa om en intressant artikel i Lärarförbundets tidning. Claes Nilholm, professor i pedagogik med inriktningen specialpedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, har kartlagt skolans syn på varför elever har svårigheter i skolan. Och inte minst vems problem och ansvar det är.

Några citat från artikeln:

”Det finns en lång tradition av särlösningar och en vilja att skilja ut det som upplevs som annorlunda i skolan. Men synsättet har inte mycket stöd i styrdokumenten.”

”Rektorerna förlägger skolmisslyckandena till brister hos de enskilda eleverna och deras hemförhållanden, till förhållanden som de själva inte kan påverka. Även få lärare ansåg att det var skolan eller sättet att organisera undervisningen som var orsaken till elevers misslyckanden. De ansåg i nästan lika hög grad som rektorerna att problemen låg hos eleverna.”

Läs artikeln här

Och här har vi svaret på vilka anpassningar skolan kan göra t.ex vid nationella prov. Om man utgår ifrån kollektivets svagaste länk blir det bra för alla.

Caroline har också ADHD

10 april 2011 8 kommentarer

Caroline Giertz, känd författare och programledare, är en i raden av nydiagnostiserade ADHD-personer som nu väljer att komma ut ur neurograderoben. Välkommen till damptantsklubben, Caroline! I en intervju i Expressen berättar hon att hon har haft problem med bl.a ätstörningar under en rad år och att det var genom att dottern fick asperger- och adhd-diagnos, som hennes egen neuropsykiatriska utredning startade. Caroline har nu känt till sin egen bokstavsdiagnos i drygt ett år.

Det första året är då man gräver sig mest i sig själv och börjar omvärdera hela sitt liv. Man börjar inse att den förklaringsmodell man haft på sig själv och sitt handlande är en kuliss. Man har varit rätt bra på att bortförklara sina handlingar, reaktioner, tyckande och tänkande. Efter att accepterandet är ett faktum börjar arbetet med att få funktionsmedvetande dvs förstå hur man egentligen fungerar, när man funkar och inte – för vi har ju ett funktionshinder bl.a utifrån en mycket ojämn begåvningsprofil, en arbetsminnesproblematik och svårigheter med att kontrollera vårt handlande eftersom vi är synnerligen impulsstyrda.

Efter att man kommit en bit med att förstå hur man funkar börjar nästa steg: att hitta strategier och hjälpmedel för att få viktiga saker i livet att funka både på hemmaplan, i jobbsammanhang och i sociala sammanhang. Långt har man kommit när man kan säga stopp både till sig själv och andra: ”det här klarar jag inte eller gör jag detta får det de här konsekvenserna. För att kunna göra det eller detta jag inte klarar så bra, behöver jag få följande förutsättningar.” Att se på sig själv på detta vis handlar inte om att vara svag, utan realist. Jag har sagt det förr: en superallergiker ger sig sällan på att träffa djur. I vissa lägen går det att kompromissa genom att förmedicinera, men oftast får man låta bli. Och en rullstolsburen person behöver också planera på ett annat sätt än den som har en fullt fungerande motorik i alla lemmar – ungefär på samma sätt som vi får tänka: kan jag hänga med på det eller detta?

Så här sammanfattade jag för ungefär ett år sedan, det här med att få sin ADHD-diagnos som vuxen och de faser man går igenom. Och så här har jag skrivit om det här med att kliva ut ur neurogarderoben

Här kan du läsa om hur det går för Caroline på hennes egen blogg.

Ibland behöver man en paus

02 augusti 2010 10 kommentarer

När semestern kom tog jag en rejäl paus. Jag har påtat i trädgården på landsstället, umgåtts med den yngre generationen, rest bort …. Jag tog mer eller mindre semester från bloggandet också och i att gräva inåt. För det är det den här bloggen handlar om att berätta saker för er som jag kommit fram till. Kände att jag behövde stänga av och bara vara. Lade också ned träffarna med min psykolog som jag återkommande besökt sedan 2008. Behövde pausa även där. Våren var tung rent känslomässigt. Ni vet hur det kan vara: man ältar samma tema och lyckas inte komma vidare. Till sist tryter orken. Men jag räknar med att fortsätta lägga kraft på att träna relationsfärdigheter tillsammans med min psykolog i DBT-form.

Det har jag kanske inte berättat, att det inte bara är jag som går till min utmärkt duktiga psykolog. Mannen har deltagit i parterapi, då vi tittat närmare på hur vi fungerar tillsammans, vilka krav mitt funktionshinder ställer på vår relation och hur man ska hantera det.  Är man partner till någon med ett neuropsykiatriskt funktionshinder behöver man utbildas. Man behöver få veta hur funktionshindret påverkar den man älskar och framför allt hur det påverkar relationen – vad som är hönan och vad som är ägget. Vad t.ex det är som gör att personen inte verkar lyssna (det är ju inte en fråga om att dissa någon utan handlar om svårigheter att behålla tråden), de många missförstånden: varför personen misstolkar det som sägs och upplever situationen helt annorlunda, varför det blir konflikter om till synes småsaker, ängsligheten, humörssvängningarna, intensiteten, det stora behovet av kontroll, planering och trygghet – att det som utlovas verkligen händer på avtalad tid, svårigheten att ge och ta och att ta emot kritik, överkänsligheten mot ljud, dofter, beröring och inte minst hur funktionshindret påverkar intimiteten.

Det här är ingen lätt sak: att lära sig förstå, acceptera och helt enkelt gilla läget. Vi NPF:are är oerhört beroende av en partner som förstår och som verkligen orkar dra lasset. Att vara pedagog, vägledare, talesperson, familjeekonom, projektledare och skyddsnät. Det här påverkar kärleken – inte tu tal om det. För det kostar på, precis som i alla relationer där man lever med en funktionshindrad, oavsett om den är av fysisk eller psykisk karaktär.

Hur som helst: jag har haft en bra sommar och känner mig ganska tillfreds med livet (just nu).

Nu lanseras Hjärnkoll – kampanjen som ska ändra attityder till psykisk ohälsa

16 maj 2010 4 kommentarer

Nu kan vi se resultatet av Handisams attitydprojekt, under ledning av projektledaren Rickard Bracken. Nämligen kampanjen Hjärnkoll. Den ska slå hål på myterna om psykiskt ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, Aspergers syndrom m.fl. (Berättade om detta i ett tidigare inlägg som handlade om psykisk ohälsa.) Dvs att vi inte är farliga, galna, dumma i huvudet, inte kan jobba osv. Bra att frågan lyfts och toppen att så många attitydambassadörer ställer upp och kliver ur garderoben, för att berätta om sin egen erfarenhet av psykisk ohälsa. (Några av dem hittar ni här.)

Kampanjen drivs av Handisam i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH). Satsningen sker på regeringens begäran och pågår under 2010 och 2011. Liknande kampanjer görs i Storbrittannien som kör sin Time to Change och Norge med bl.a Venn no.1 (med målgruppen unga).

Såg en kort kampanjreklamfilm fladdra förbi på TV:n igår kväll – tyvärr inget som imponerade. Gäsp. Otydligt och lamt. Inget som får någon att haja till och tänka: ”usch då, jag har fördomar” eller ”tänk, det trodde jag”.  Ser med spänning fram emot resten av kampanjen – den behövs. Skulle vara skönt att få uppleva att stigmatiseringen kring psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder försvann.

Reklamfilmen kan ses på kampanjesiten. Där kan man också dela med sig av sina egna erfarenheter. Vad tycker du?

%d bloggare gillar detta: