Arkiv

Posts Tagged ‘psykisk ohälsa’

Besök Almedalsveckans seminarier om NPF

02 juli 2011 9 kommentarer

Då var det dags igen. Imorgon den 3 juli invigs årets tummelplats för åsikter: Almedalsveckan. Veckan erbjuder över 14000 arrangemang. Jag kommer att finnas på plats även om jag inte alls är speciellt förtjust i detta med att trängas mycket folk och det ståhej ett sådant här jippo brukar innebära. Alldeles för mycket signaler som min stackars ömtåliga hjärna ska processa. Och folk som vill ha ens uppmärksamhet – jag som är överuppmärksam på allt och behöver skärma av! Avskyr ju känslan av att bli påhoppad av någon som vill sälja mig något – oavsett om det handlar om ett telefonabonnemang eller om en handling för någon god sak. Kom inte in i min bubbla om jag inte bjuder in!! Har man aspergersdrag är det här ett gissel.

Hur som helst. Är man som jag intresserad av ämnesområden som neuropsykiatriska funktionshinder (NPF), som ADHD, aspergers, tourettes m.fl, och psykisk ohälsa finns det mycket matnyttigt att hämta på Almedalsveckan. Här är några axplock ur programkalendariet.

Den 5 juli arrangerar Riksförbundet Attention ett frukostmöte om Skolinspektionens dyslexirapport. Under förmiddagen fortsätter Attention med ett annat seminarium som heter: En trygg och effektiv skola – även för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? Där sätter man fokus på skolinspektionen som ett verktyg för att säkerställa alla elever ska ges samma förutsättningar till kunskapsinhämtning

Lite senare på dagen den 5 juli arrangerar Attention ytterligare ett seminarium kallat: Nolltolerans! Så får vi en skola fri från kränkningar, trakasserier och diskriminering. Barn- och Elevombudet berättar då om arbetet mot kränkningar och diskriminering och hur vi kan nå nolltolerans. Attention sätter fokus på barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och deras särskilda utsatthet.

Den 6 juli kan man gå besöka Fryshusets seminarium: Funktionsnedsättning är inget hinder, som handlar om undervisningen av elever med aspergers syndrom på Fryshusets gymnasium. Intressant tror jag. Kände inte till att de bedrev denna verksamhet. Den 6:e arrangerar också Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) i samverkan med Modellområdesprojektet ett seminarium om ”vänta och se-tänkandet” inom hälso- och sjukvården. Seminariet har rubriken: Lönsamt att behandla i tid.

Samma dag på förmiddagen arrangerar Sveriges Psykologförbund (Psifos) ett seminarium kallat: Diagnosens makt – hur den svenska skolan blev sjuk!. Detta kan man säga är något som handlar om raka motsatsen till NSPH:s seminarium om att det är lönsamt att ge vård och behandling i tid. Man förstår redan av rubriksättningen att detta är sprängstoff. I sammanfattningen av arrangemanget kan man läsa att det handlar om ”vår tids jakt på diagnoser”. (Varför önskar skolan diagnoser? Blir diagnoserna ett alibi för skolan när barnen inte når målen? Det är frågor som behandlas.) Är det verkligen så undrar jag genast: att det pågår en jakt? Man blir lätt provocerad av sådana här påståenden. Tydligen tycker Psifos att detta är fallet. Kanske t.o.m att det finns en överdiagnosticering?

Jag vet att det finns en falang inom den medicinska kåren som hellre vill se det friska än det sjuka. (Nu är ju NPF förstås ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning.) Men det är inte riktigt så enkelt, tycker jag. De flesta av oss vuxna med ADHD är underdiagnosticerade och har kostat skolan, vården och samhället onödiga pengar i alla möjliga sammanhang: administration, myndighetsutövning, missbruksbehandling, fängelsevård, behandling av alla andra sjukdomar eller beteendestörningar som en bokstavsdiagnos för med sig: t.ex tvångssyndrom, anorexi osv. Några som kanske sluppit undan dåliga vägval, droger, skamkänslor, otäcka minnen är bl.a bloggande Kattis och  Loo (som fick sin diagnos, besegrade sitt drogberoende, men som tyvärr avled alldeles för ung av cancer våren 2010).

Jag tror och hoppas för min del att de flesta i vårt land går till doktorn, psykologen eller psyikatrikern för att de har en åkomma som gör att de inte har hälsa och inte fungerar. Jag vägrar tro att det stora flertalet springer till sjukvården, elevhälsan eller socialtjänsten i onödan. Jag tror snarare att de flesta vill klara av livet själva (inte vara beroende och utelämnade till andra) och att de hittar på egna lösningar och använder sunt förnuft.

Till Almedalsveckans kalendarium

Missa inte Inferno på TV

10 oktober 2010 3 kommentarer

Med anledning av den passerade Världsdagen för psykisk hälsa (World Mental Health Day) den 8 oktober – en manifestationsdag startad av WHO – sänder Utbildningsradion (UR) ett program med namnet: Psyket, ikväll söndag kl 20.00 i Kunskapskanalen. Missa inte det om ni är intresserade av ämnet!

Och nästa vecka startar UR:s nya tv-serie: Inferno. Åtta halvtimmesprogram kommer att porträttera människor som vet hur det är att leva med psykisk ohälsa. Programmakarna försöker besvara frågan: hur orkar man leva när livet är som svårast? Varje avsnitt innehåller ett reportage från en psykakut någonstans i Sverige och ett inslag om gänget som gör Radio Totalnormal. Premiärprogrammet sänds på torsdag den 14 oktober kl.21.00 på Kunskapskanalen. Jag kommer att sitta bänkad, var så säker.

Läs mer om världsdagen här

Läs mer på UR-redaktionens Inferno-blogg

Läs mer om Radio Totalnormal här

Jobb och psykisk ohälsa går att kombinera

26 september 2010 2 kommentarer

Just nu pågår Bokmässan i Göteborg. Jag har aldrig varit där. Men mässan ger bra draghjälp och uppmärksamhet åt böcker jag kanske annars inte råkat stöta på. I den senaste bokfloran möter vi välkända personer, kända inom sina respektive yrken, som outar psykisk ohälsa. Hälsosamt tycker jag. Det gör att det inte behöver vara så tabubelagt att vara galen i nutid. Karin Johannison, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet som är inte aktuell med någon bok just nu, har skrivit en del böcker i ämnet. Hon har kommit fram till att förr i tiden var galenskap något fint som drabbade de rika och besuttna. När galenskap, läs psykisk ohälsa, blev något som gemene man ”lider av” är det inte lika fint längre, utan något fult, som nedvärderar och som ska döljas.

Nyligen släppte Arvid Lagercrantz (60 +), journalist, politisk reporter och senare vd för Sveriges Radio, sin bok ”Mitt galna liv”. Den visar att det finns hopp. Det går att arbeta och vara psykiskt instabil. Arvid insjuknade första gången i manodepressiv sjukdom i tonåren. Numera kallas det att vara bipolär.  Under några år har han aktivt berättat om hur det är att ha psykisk ohälsa och samtidigt ha familj och yrkesliv. I intervjuboken ”Tokig på jobbet”, där han skrivit inledningen, beskriver han t.ex detta.

Han berättar bl.a att om han jobbar för mycket kan han bli manisk och speciellt har hans bipolära sjukdom blommat upp efter jobbledighet – i januari efter julledighet och i september efter sommarsemesterns slut. Självklart finns det mycket som är negativt med ett funktionshinder som psykisk ohälsa. Men det finns också vissa positiva saker. Man träffar t.ex många intressanta människor på psykiatriska kliniker, tycker han 🙂 . Måste vara därför han blev journalist, antar jag. För då är man ofta nyfiken på andra människor, deras livsöden och hur saker och ting hänger ihop.

Det här är de tips han vill ge till andra med psykisk ohälsa för att vardag och jobb ska funka:

– lär dig använda de mediciner som finns
– slarva inte med sömnen
– godta att du lider av något kroniskt, som inte försvinner
– lär dig känna igen symtomen
– var så öppen du kan om din sjukdom

Många av tipsen är bra även för oss med bokstavsdiagnos. Jag kan lägga till: planera varje dag väl, använd hjälpmedel och strunta i festandet!

En till bok som kom nyligen är biografin: ”Gösta Ekman – Farbrorn som inte vill va’ stor”, av Klas Gustafson. Det är alltså inte skådespelare Gösta utan Klas G,  journalist och författare som skrivit boken. Han har tidigare  bl.a skrivit uppmärksammade biografier om Beppe Wolgers, Tage Danielsson och Monica Zetterlund. Boken om Gösta bygger på mängder av intervjuer med huvudpersonen och personer som känner honom väl, såväl privat som yrkesmässigt. Såg som hastigast en intervju med Gösta och Klas på SVT. Och då nämndes att Gösta försökt begå självmord i unga år  – något som han själv delvis viftade bort som något avgörande i hans liv. Han skämdes mest. Framför allt över att han gjorde självmordsförsöket hemma hos sin farmor och utsatte henne för detta trauma. Har inte läst boken själv. Men den förefaller inte otroligt att bakom mycket bra skådespeleri och komik ligger en ryggsäck av smärta. Hur som helst, jag ska läsa boken.

Här och här kan du läsa mer om Arvid Lagerkrantz. Och här en recension av boken om Gösta.

Camilla har också ADHD

11 september 2010 7 kommentarer

Vet inte hur många som uppmärksammat artikeln under vinjetten Kropp & själ i DN Söndag. Den handlade om psykisk ohälsa och slog ett slag för den nationella hjälplinjen  för människor i psykisk kris. I söndags porträtterades Camilla Henemark. Ni vet ex-modellmamman och Army of Lovers-medlemmen La Camilla. Under några år har det varit tyst om henne. 2006 kunde vi läsa att hon hade en tuff period, var hemlös och verkade ha tappat kontrollen fullständigt. Alkohol, droger, depression och självmorstankar – så såg hennes liv ut. I artikeln fick vi veta mer. Bl.a betydelsen av bra omhändertagande inom psykvården (en läkare som sa stopp: nu måste vi lägga upp en plan för dig) och stöttande vänner (som inte blir skraja när någon går ner sig och kan se människan som skriker på hjälp, fast hon själv kanske inte märker det utan tycker ”jag mår bra”). I en liten passus  i artikeln nämns det som jag ser som en av de viktigaste pusselbitarna till varför det kan bli så här: ADHD.

Hur kunde det gå så, frågar sig en del. Ena dagen känd person, glamour, resor runt hela världen, egenföretagare, karriär, vänner. Och inte så långt senare: hemlös bärandes på sina tillhörigheter. Det här är en ”ganska” typisk historia för ADHD-person, tycker jag. Låt mig berätta vad jag menar, för jag menar inte att alla som har ADHD blir missbrukare och hemlösa. Men vi är sårbarare och riskerna är större. Se bara i våra fängelser, hur stor procent av de intagna som har ADHD. Det visar t.ex projektet på Norrtäljeanstalten. Samsjukligheten med andra psykiska åkommor är stor när man har ADHD. T.ex depressioner, ångesttillstånd, missbruk, tvång, självskadebeteende, anorexi, bipolära tillstånd, personlighetsstörningar och psykosnära tillstånd.

Jag tror flera känner igen sig i Camillas historia (utan att vi vet allt, naturligtvis. Men vissa saker känner ”vi” som också har ADHD igen). Till synes en utåtagerande personlighet som handlar kortsiktigt, impulsivt och självförbrännande. Kapabel och okapabel på samma gång. Ett hyperaktivt liv som snurrar allt fortare. Gasen i botten och no turning back. Jakten på kickar. Självmedicinering med alkohol och droger, med efterföljande depressioner. Rakt in i väggen och förhoppningsvis där (till slut) stanna upp och ta reda på vad det egentligen handlar om. Försöka se bortom det som ligger på ytan. För när en person som bär på en neuropsykiatrisk diagnos kommer till vägs ände tror jag att det blir uppenbart att det finns något annat där under, något man egentligen både vet och känt: att det är något som är annorlunda med mig. Jag är inte riktigt som andra.

Camilla var en av föredragshållarna under den årliga och internationella suicidpreventiva-dagen den 10 september i Kulturhuset i Stockholm. Programpunkten hette: ”Berättelsen om resan från svårt sjuk (diagnos suicidal) – till att vilja ta emot hjälp och bejaka livet”. Läs mer om programmet här. Och här kan du se en intervju med Camilla med anledning av evenemanget.

Apropå psykisk ohälsa: är det ingen mer än jag som tycker att detta ämne knappt berörts så här i valtider. Sorgligt. När det som bäst behövs. Tycker faktiskt att kampanjen Hjärnkoll inte lyckats slå igenom alls. Det verkar bara vi ”redan troende” som känner till den.

Så här har det  bloggats om (La) Camilla – en person med det neuropsykiatriska funktionshindret ADHD, och så här.

Psykisk ohälsa ämne på Almedalsveckan

04 juli 2010 1 kommentar

Som många säkert vet startar Almedalsveckan på Gotland idag. Inte ett hotellrum står tomt – för ”alla” är där. Alla som ägnar sig åt påverka andra och vinna dem på sin sida i olika frågor: politiker, intresseorganisationer, företag, föreningar. Veckan är större än någonsin: fler arrangemang, fler journalister, fler deltagare och så har det varit varje år. Hur stort kan det bli? Är risken inte bara att man försvinner i allt det stora om man inte kan skrika högst?

Psykisk ohälsa och funktionshinder är några ämnen som tas upp vid seminarier och frukostmöten på Almedalsveckan. Speciellt kopplat till attitydproblematiken, möjligheten att kunna få ett jobb och vara jämställda med andra utan funktionhinder.

Ett frukostseminarium nu på onsdag arrangeras som en del av kampanjen Hjärnkoll, vilken jag skrivit om tidigare. Folkhälsominister Maria Larsson (kd) är med som talare och försöker att ändra på attityderna kring psykisk ohälsa. Lite senare samma dag fortsätter Hjärnkolls budskap spridas på ytterligare ett seminarium kallat: Tokig på jobbet och Hjärnkoll. Denna gång ligger fokus på arbetslivet och att påverka arbetsgivares attityder och fördomar till oss som lider av psykisk ohälsa eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder – vilket brukar gå hand i hand.

Den onödiga ohälsan, är namnet på ett seminarium på tisdag om funktionshinder som ett folkhälsoproblem. För c:a ett år sedan presenterade Statens folkhälsoinstitut rapporten ”Onödig ohälsa”. Rapporten visade att personer med funktionsnedsättningar, framförallt med rörelsehinder, har sämre hälsa än andra och att en tredjedel av ohälsan är onödig eftersom den beror på saker som vi vill, men inte kan påverka, i våra liv. Vi som har neuropsykiatriska funktionshinder har samma problem.

Leneh, som är sångerska, låtskrivare m.m, berättar på ett lunchseminarium på tisdag om hur det är att ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Om fördelar och nackdelar med att vara annorlunda, strategier och knep för att få det att funka m.m. Seminariet heter: Nu kommer ljuset – att vända svårigheter till styrkor. Är ni på Gotland tycker jag ni ska passa på och besöka ett eller annat seminarium, för det är ju helt gratis och öppet för alla.

Här kan du läsa ett tidigare inlägg där jag tar upp kampanjen Hjärnkoll och här ett annat. Förra året skrev jag detta inlägg, efter Almedalsveckan.

Nu lanseras Hjärnkoll – kampanjen som ska ändra attityder till psykisk ohälsa

16 maj 2010 4 kommentarer

Nu kan vi se resultatet av Handisams attitydprojekt, under ledning av projektledaren Rickard Bracken. Nämligen kampanjen Hjärnkoll. Den ska slå hål på myterna om psykiskt ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, Aspergers syndrom m.fl. (Berättade om detta i ett tidigare inlägg som handlade om psykisk ohälsa.) Dvs att vi inte är farliga, galna, dumma i huvudet, inte kan jobba osv. Bra att frågan lyfts och toppen att så många attitydambassadörer ställer upp och kliver ur garderoben, för att berätta om sin egen erfarenhet av psykisk ohälsa. (Några av dem hittar ni här.)

Kampanjen drivs av Handisam i samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH). Satsningen sker på regeringens begäran och pågår under 2010 och 2011. Liknande kampanjer görs i Storbrittannien som kör sin Time to Change och Norge med bl.a Venn no.1 (med målgruppen unga).

Såg en kort kampanjreklamfilm fladdra förbi på TV:n igår kväll – tyvärr inget som imponerade. Gäsp. Otydligt och lamt. Inget som får någon att haja till och tänka: ”usch då, jag har fördomar” eller ”tänk, det trodde jag”.  Ser med spänning fram emot resten av kampanjen – den behövs. Skulle vara skönt att få uppleva att stigmatiseringen kring psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder försvann.

Reklamfilmen kan ses på kampanjesiten. Där kan man också dela med sig av sina egna erfarenheter. Vad tycker du?

Det våras för psykisk ohälsa

21 mars 2010 7 kommentarer

Förundras ni över rubriken på detta inlägg? Häng med så ska jag försöka förklara. Psykisk ohälsa är ett brännbart och omdebatterat ämne. Det här är bra tycker jag eftersom det handlar om en utsatt grupp, som behandlas styvmoderligt av både myndigheter och vårdapparaten. Inte minst har den psykiska ohälsan fått uppmärksamhet sedan de svenska sjukskrivningsreglerna ändrades och gruppen långtidssjukskrivna och psykiskt sjuka uppmärksammades. Jag tycker mig märka att psyksjuka  har börjat morra, visa tänderna och bjäbba tillbaka (efter förmåga) – och det glädjer mig storligen.

DN och Insidan har de senaste året lyft ämnet psykiatrin och psykisk ohälsa genom flera bra artikelserier:  Män gråter inte (om deprimerade män), Är du knäpp eller (om stigmat kring psykisk sjukdom och de attityder psykiskt sjuka möter), Arma själar (om krisen i psykvården). Ann Heberlein (som jag skrivit om några gånger) har varit en av dem som på ett modigt och kanske spektakulärt sätt gett ett ansikte åt bipolär sjukdom, genom att ge ut den självutlämnande boken: Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva. Hon är en av de som inte låter oss glömma bort att psykisk sjukdom är något som faktiskt existerar genom att föreläsa, skriva artiklar, prata i radio och TV om detta. Den kände brittiska skådespelaren, komikern och författtaren Stephen Fry har ju också kommit ut som bipolär för några år sedan. Han är engagerad i arbetet med att stärka bipoläras situation och är bl.a ambassadör för the Bipolar Foundation. SVT sände hans dokumentärfilm Mitt liv som manodepressiv i två delar 2007.

I höst kör UR igång en programserie som handlar om psykisk ohälsa. I anslutning till TV-produktionen har UR:s redaktion öppnat en blogg med namnet Psyk-TV (säga vad man vill om den rubriken – den är nog menad att provocera). Bloggen vänder sig till ”… dig som, med eller utan diagnos, är intresserad av psykisk ohälsa och vill prata med oss om en ny tv-serie i ämnet!”  Så här skriver bloggande  Psykbryt om programserien, och så här tycker Mymlan och Tristessan.

Som ni tidigare läst hos mig, när jag skrev om NPF-Forum 2010, driver Handisam det så kallade attityduppdraget (2010 och 2011) och kampanjen Hjärnkoll under ledning av projektledaren Rickard Bracken. Målet för projektet är att förändra vanliga attityder till personer med psykiska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Under föreläsningen i Uppsala visade Rickard exempel från den brittiska kampanjen kallad Time to change, som startade 2009  och drivs under devisen: ”let’s end mental health discrimination”. Kampanjen fokuserar på att påverka attityderna hos vanligt folk men också hos arbetsgivare. Time to change har flera kända talespersoner. T.ex Stephen Fry, komikern Ruby Wax, skådespelerskan och TV-kändisen Patsy Palmer samt Alastair Campbell, bl.a presschef, talesman och rådgivare åt Tony Blair under hans tid som premiärminister – alla lever de med psykisk sjukdom.

Här är en av de kampanjfilmer som (i samarbete med Comic Relief) sänts på brittisk TV och verkligen visar att folk som är psykiskt sjuka är  helt vanliga människor som lever, bor och arbetar mitt ibland oss. De är någon mamma, pappa, vän, bror, syster, dotter eller son. Få se om Attityduppdraget kan gå i land med något liknande.

Ikväll sänds den första av två delar av en dokumentärfilm som visar vardagen och patienterna på en sluten psykiatrisk avdelning på S:t Görans sjukhus i Stockholm. På avdelningen finns både maniska och deprimerade patienter, några av dem inskrivna enligt LPT – lagen om psykiatrisk tvångsvård. Filmaren Maud Nycander har gjort fler filmer som handlar om psykisk ohälsa. Bl.a Rum för sjuka själar (2006). Den senare kan man se i Kunskapskanalen den 24 mars kl 21.00.

Att psykisk ohälsa som ämne kommit i ropet är ett tillfälle som borde utnyttjas – om man orkar. Vad skönt det skulle vara om vi slapp skämmas över våra defekter, krämpor och stördheter. Det är nog jobbigt att hantera dom, som det är. Tänk att kunna komma till jobbet, konferensen eller festen iklädd en damptantströja eller som Trollhare – en t-shirt med texten: Störd – och stolt. Släpp stördheterna loss – det är vår!

Uppdatering: dokumentären Sluten avdelning har väckt en del reaktioner. Detta inlägg kan läsas hos Pskytriatrins Robin Hood och detta hos Torsten.

%d bloggare gillar detta: