Arkiv

Posts Tagged ‘sjukskriven’

Fy Försäkringskassan

29 december 2009 Lämna en kommentar

Man slutar att förundras. Ett av de senaste uppmärksammade besluten som Försäkringskassan gör, med hänvisning till de nya sjukreglerna, är att dra in sjukpenningen för Sofie Karlsson eftersom hon inte skrivit in sig på Arbetsförmedlingen tillräckligt snabbt efter sin lille cancersjuke sons dödsfall. Detta skriver både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter om idag. Hon orkade helt enkelt inte släpa sig dit, utan var bedrövad och lamslagen av sorg – vilket var och en av oss kan förstå. Detta tar inte Försäkringskassan hänsyn till. Regler är regler. Sofie var vid sonens bortgång föräldraledig och sjukskriven. Hon överklagade Försäkringskassans beslut till Länsrätten och fick rätt. Bra att hon orkade göra det, tycker jag. Hoppas fler följer hennes exempel. Länsrätten tyckte att det var aktuellt och rimligt att göra ett undantag från kravet  att en försäkrad som är arbetslös, omedelbart ska anmäla sig som arbetsökande hos Arbetsförmedlingen, i ett fall som detta.

Där slutar inte historien, tyvärr. Vad gör Försäkringskassan nu, tror ni? Gissa tre gånger (inte så svårt med tanke på de tidningsrubriker vi sett senaste tiden). Överklagar beslutet till Kammarrätten, så klart. Och där ligger ärendet nu. Jag ryser och tänker på stackars Sofie. Här kan man faktiskt snacka om att en myndighet sparkar på en som ligger. Vad vill Försäkringskassan egentligen? Det enda goda som kan komma ut av detta är om Kammarrätten går på samma linje som Länsrätten. Då blir domen prejudicerande och ger Försäkringskassan riktlinjer för hur de ska agera i fortsättningen. Och det verkar vara upp till oss enskilda att vara de som strider mot Försäkringskassan för att på så sätt ta reda på vad som gäller, då de riktlinjer som regeringen gett tydligen är så himla suddiga vad gäller undantagen från reglerna. (Eller kan de möjligtvis vara så att kassan obstruerar?) Tyvärr kostar det på. Ja, inte för handläggarna. Men för de försäkrade som drabbas. Man ska ha ork och vara frisk för att vara sjuk.

Aftonbladet har följt Sofie Karlsson, hennes sambo Peter och lille sonen Victor under den tid han låg på sjukhuset och kämpade mot sin cancer.

Annonser

Sjuka sjukregler eller sjuk Försäkringkassa?

08 december 2009 3 kommentarer

Så mycket på hjärtat och så lite ork att sitta här och skriva. Värsta tiden på året om man har lätt för att falla in i ett depressivt tillstånd pga mörkret. Dessutom präglas mitt liv av olika motgångar just nu. Stora som små. Kryper in i mig själv och orkar bara inte. Fast kanske lite.

Vet inte om jag tänkt färdigt. Men jag måste ändå på något sätt kommentera de senaste turerna kring Försäkringskassan och de nya sjukreglerna som kom för ett och ett halvt år sedan. Ni har säkert också följt nyhetsrapporteringen och kanske andra ADHD- eller NPF-relaterade bloggar, där deltidssjukskrivna berättar att de är på väg att bli utförsäkrade och bli utan ersättning om de inte anmäler sig arbetssökande hos Arbetsförmedlingen trots att de redan har ett jobb, men är för sjuka för att arbeta. Eller fall där sjukpenningen fryser inne efter 180 dagar då den sjukskrivnes arbetsförmåga jämförs mot den s.k reguljära arbetsmarknaden och plötsligt kan anses frisk nog att kunna arbeta. Ja, inte på sitt gamla jobb, utan på ett annat. Konstig värld vi lever i.

Är man t.ex vanligtvis banktjänsteman och inte 100 procent arbetsförmögen efter 180 dagars sjukskrivning pga t.ex av kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi eller utmattningsdepression, men ändå kapabel nog att jobba med ett enklare arbete heltid enligt Försäkringskassans ekvation, t.ex med att packa upp varor på hyllorna på ICA-Maxi, kan en handläggare med hänvisning till de nya sjukreglerna säga nej till att fortsatt beviljad sjukpenning, även om man är på väg tillbaka och delvis börjat jobba igen. En rehabilitering tillbaka till det ordinarie arbetet blir alltså helt plötsligt ointressant ur Försäkringskassans perspektiv (som hänvisar till reglerna), oavsett vilken sjukdom/diagnos eller oförmåga som håller den sjukskrivne borta från arbetet. Samtidigt slutar personen att vara ett ärende hos kassan och blir någon annans bekymmer. I värsta fall ramlar vederbörande mellan stolarna helt. Den sjukskrivne hamnar i händerna på en förhoppningsvis välvilligt inställd arbetsgivare som kanske kan sponsra den som är sjukskriven med sjuklön eller så tvingas vederbörande till Arbetsförmedlingen för att kunna få ekonomin att gå ihop. Kortsiktig och skrämmande lösning. Folk behöver ju hjälp med att komma tillbaka till det de kan och utbildats för. Och vid vissa sjukdomsfall tar det längre tid att bli fit for fight, igen.

Vissa skyller denna situation på den nya regeringen, som drev igenom de ändrade sjukreglerna till följd av skenande förtidspensioneringar under en tio års period med socialdemokraterna i makten. Andra skyller på Försäkringkassan för deras sätt att tolka de nya sjukreglerna. En del vill t.o.m gå så långt, så att de anser att F-kassan driver en egen politik och en form av protest mot regeringen och därför tolkar bokstavligt och spelar dumma. (det är ju inte första gången Försäkringskassan är i blåsväder. Det har den varit många gånger, redan innan denna regering.) Patienter med samma sjukdomsbild, symptom och arbetsförmåga behandlas/bedöms olika av kassan beroende på om läkaren lyckas uttrycka sig korrekt  i sina medicinska bedömningsunderlag. Är det inte lite märkligt att tidigare anställda börjar jobba som konsulter för att hjälpa sjukskrivna att få rätt mot kassan? Den ene skyller på den andre. Oavsett skuld kommer folk i kläm både psykiskt och ekonomiskt – de känner sig kränkta, med all rätt.

Det som förbryllar mig mycket är att ingen ger röst åt de som drabbas. För man orkar i de flesta fall inte fajtas alldeles på egen hand när man är svårt sjuk. Oavsett om det handlar om Försäkringskassan, arbetsgivare eller någon annan. Man försöker ju lägga all kraft på att försöka läka, bli frisk, pigg och kunna komma igen. Heder åt onkologerna på Karolinska sjukhuset som i sin debattartikel i Dagens Nyheter berättade om verkligheten för många cancersjuka kvinnor i klammeri med Försäkringskassan.

Var är alla patientföreningar i allt detta, undrar jag? (Och för den delen även fackförbunden.) Varför står ni inte på barrikaderna och står upp för era långtidssjuka och sjukskrivna medlemmar. När det gäller oss med neuropsykiatriska funktionshinder och t.ex ADHD, är det ingen hemlighet att vi mer än andra drabbas av utmattning, psykisk sjukdom olika ångestsyndrom. Framför allt om vi inte får behandling, stöd och terapi. Där skulle riksförbundet Attention kunna ge oss en röst och försöka påverka det som sker. Men jag hör faktiskt bara tystnad.

I elfte timmen försöker nu regeringen rätta till och förtydliga sjukreglerna så att prövningen mot arbetsmarknaden efter 180 sjukdagar inte ska behöva göras i situationer då detta skulle få orimliga konsekvenser för den försäkrade. (Hur tolkar man: ”orimliga konsekvenser”?) Dessutom ska ”allvarligt sjuka” (suddigt begrepp även det) med avtagande arbetsförmåga undantas. Räcker det tror ni? Jag tror att det kommer att räcka till för att göra den nuvarande regeringen arbetslös vid nästa val.

Här reder Svenska Dagbladet ut begreppen vad gäller sjukreglerna.

I en Exressen-artikel kan ni läsa ett utdrag ur hur remissinstanser som Folkhälsoinstitutet m.fl reagerade på de nya sjukreglerna innan beslutet togs, även om Husmark-Persson påstår annorlunda.

Här kan du läsa om läkaren Jenny Fjell som startade nätverket Resurs (Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället). Läs gärna också vad bl.a Birgitta/WitchbitchTrollhare, Erika Lejonroos och andra skriver i samma ämne.

Utmattning och ADHD går hand i hand – del 1

24 oktober 2009 45 kommentarer

trottviddatorDet här kommer att bli ett ovanligt långt inlägg som handlar om sambandet mellan det neuropsykiatriska funktionshindret ADHD och uttmattningssyndrom. För det finns. Jag vet en rad bloggar som vittnar om detta, skrivna av ADHD-kvinnor. Vi har t.ex Pie som varit sjukskriven pga av sin utmattningsproblematik i många år. Viktoria brukar också skriva om sin väg tillbaka till arbetslivet, efter att ha blivit utmattad pga sin ADHD. Det kan du läsa om här, här och här. Judith beskriver också problemen med stress, hyperaktivitet och utmattning. Birgitta, alias Witchbitch, skrev nyligen ett inlägg om frustrationen och oron att bli utförsäkrad vid årsskiftet. Andra t.ex Farsanmittilivet, med en son som har ADHD, skriver om stressen och sin enorma trötthet och svårigheten att orka både på jobbet och hemma, samtidigt som ADHD-misstanken växer. Ni har alla inspirerat mig att skriva detta inlägg.

Personers om har ADHD jobbar ofta mer intensivt än andra. Därför överanstränger vi oss lättare. Det hänger ihop med att vi har en funktionsstörning i form av nedsatt kognitiv och exekutiv förmåga. Det påverkar vår förmåga att fokusera, arbetsminnet och problemlösningsförmågan. Med andra ord vår förmåga att styra beteenden och handlingar. Vi är alltså inte herre över oss själv fullt ut.

För att prata om mig själv så har jag tvingats uppfinna system och kluriga sätt att klara av normala saker hemma eller på jobbet. Och min kapacitet och energi har varit hög. Jag har varit högpresterande och gått i spinn. Ständigt på språng och med många bollar i luften. Har också haft en förmåga att ta på mig uppgifter som andra inte får gjorda, i ren frustration. För att de sinkat mitt jobb och min framfart på väg mot mål. Det här är jag inte ensam om. Vissa av oss utvecklar den här sidan, för att stävja känslan av att förlora kontrollen och mota bort känslan av kaos.

Det är det här som är så lurigt med ADHD. Uppmärksamhetsstörningen, impulsiviteten och oförmågan att dosera vår energi. Vi har svårare än andra med att både prioritera rätt och att få till ett avslut på projekt eller uppgifter vi håller på med (för vi sätter ju igång med nya grejor hela tiden). Uppmärksamhetsstörningen gör att vi har svårt att koncentrera oss pga att vår uppmärksamhet är lättavledd och att vi är impulsiva. Någon som går in i ett rum, ett susande element, en ringssignal, mänskligt mummel, en hostning, plinget av inramlande e-post i datorn, t.o.m våra egna kullerbyttande tankespår och ständigt uppdaterade göralistor i huvudet – allt detta har en förmåga att bryta igenom och störa när vi försöker koncentrera oss på att lösa en uppgift. T.ex läsa en rapport, skriva ett protokoll eller ett brev osv. Vi får börja om gång på gång.

Det blir himla ineffektivt och känslan är att man inget får gjort. Ändå håller vi oss konstant sysselsatta. Punktmarkerar än här, än där. Vi har svårare än andra att veta vad vi ska prioritera och hitta tillbaka till det ursprungliga spåret. Vi kan inte värja oss mot allt stimuli som andra normalfuntade kan ignorera, eftersom allt rycker och drar i vår uppmärksamhet. Våra sinnen signalerar: ”se här, titta hit” om allt och inget. När något är extrasuperintressant – då kan vi hyperfokusera, nästa hamna i intressekoma. Vi tappar tid och rum. Plötsligt vaknar man till: ”hjälp vad är klockan?”. Känslan av panik sprider sig. ”Skulle jag ha varit någonstans, har jag missat nåt?” Så här funkar det för oss som har ADHD.

När jag äntligen började äta ADHD-medicin (centralstimulantia), upplevde jag att känslan av gröt i huvudet försvann. Jag blev mer skärpt igen, mindes bättre, energin kom tillbaka och att jag plötsligt fick så mycket gjort. Hänger antagligen samman med att min förmåga att fokusera på enstaka uppgifter blev så mycket bättre. Hjärnan blev mer vaken och tiden gick långsammare – den försvann inte – vilket leder till mycket mindre frustration. Hela jag blev mycket mera sammanhållen faktiskt. (Vet inte om ni förstår vad jag menar.) Tålamodet blev bättre. Man avbryter inte andra personer lika mycket i deras prat, försöker allt mindre gissa vad folk ska säga innan de sagt det och lägga ord i mun – ett sätt att försöka effektivisera samtal. Det här låter säkert helt galet och är inte ett rationellt beteende. Det är som att andra är till för oss. Deras känslor tar vi inte hänsyn till, vi ska nämligen vidare. Vi försöker också styra upp andra och få dem att delta och göra saker vi inte hinner med eller klarar. Hur hemskt som helst är det. Föreställ er den ångest och skam man får gå runt med. ”Jag är en dålig person. Jag visar inte hänsyn. Jag säger och gör fel jämt, jämt.”

Allt det här leder till mer stress, sämre självkänsla, ett allt mer splittrat beteende, ökad trötthet. Bara att försöka behärska sitt beteende, bli bättre på det man misslyckas med och samtidigt koncentrera sig tar enormt stor kraft i anspråk. Man däckar kvällstid, är sur och arg, orkeslös, oinspirerad, vill vara för sig själv – vilket leder till ännu större samvetsnöd. En del tar till alkohol eller annat för känna någon form av tillfredsställelsekänsla i kroppen. Något som kan leda till missbruk. Ni fattar: en ond spiral.

Till sist är man så trött och virrig. Allt går så långsamt. Man blir allt mer glömsk, måste ständigt dubbelkolla saker för att det redan från början dåliga arbetsminnet krymper ytterligare. Man sover sämre för man ältar sina tillkortakommanden. Stresshormoner far runt i kroppen och skadar viktiga funktioner. Hippocampus drar ihop sig. Meddelandefunktionerna i hjärnan försämras ytterligare – de som redan är kassa pga funktionsstörningen i hjärnan som ADHD beror på. Utmattningen ökar, man blir deprimerad och man blir till sist sjukskriven. Man slutar helt enkelt inte fungera. Minns inget, kan inget (inte ens sätta på en diskmaskin), har slutat förstå hur saker fungerar – är helt tom. Så här har det varit för många vuxna som inte vetat om att de haft ADHD.

Ett utmattningssyndrom kan faktiskt bli ingången till en ADHD-utredning. (Faktum är att Socialstyrelsen rekommenderar att olika differentialdiagnoser beaktas i samband med att en diagnos för uttmattningssyndrom ställs.) Visst finns det helt ”normala” människor som går in i väggen. Och det gör de av pga av vanligt bakomliggande orsaker: prestationspersonlighet med höga krav på sig själv och stora bekräftelsebehov både på jobbet och hemma, en dåligt fungerande arbetssituation där krav/mål och resurser/kompetens inte överensstämmer, en ickefungerande organisation med klent ledarskap, otydliga roller och mandat, otydliga förväntningar på medarbetare och påver arbetsbeskrivning osv. Lägg till en ADHD-problematik hos en enskild medarbetare och ni fattar vad som händer.

Vägen tillbaka är snårig. Har man ADHD är det svårare att komma tillbaka det visar statistiken. Det blir så mycket mer att ta hänsyn till vid en rehabilitering. Man behöver extra bra förutsättningar vid en tillbakagång till arbete, förändringar som man kanske inte själv är klar över att man behöver eller ens råder över. Man är också beroende av arbetsgivarens förståelse och goda vilja och möjlighet att anpassa arbetsuppgifter eller arbetsplats.

I en rehabiliteringssituation är man beroende av att vara klartänkt, eftertänksam, påläst och kalkylerande. Veta vad man vill och vilka arbetsrättsliga eller socialförsäkringsmässiga möjligheter som finns. Det gör man sällan. Har man ADHD och är utbränd har man extra svårt att få till det. Försämrad kognitiv och exekutiv förmåga gör det svårt att få ihop planeringen. Impulsiviteten kan ställa till det genom att man ger oövertänkta signaler eller önskemål. Man behöver hjälp: annars blir man väldigt ensam och prognosen blir då dålig när det gäller att komma igen. Sedan är det inte ovanligt att en utmattning oavsett person, ger en skada i form av permanent sänkt stresströskel. Och det är ju något vi ADHD-personer lider av redan innan.

Hur kan man komma vidare eller motverka att hamna i ett utmattningstillstånd som ADHD-person? Det tänkte jag klura vidare om i ett nytt inlägg som kommer snart. En del av svaret ligger i att erkänna och förstå sitt funktionshinder. (Uppdatering: Här hittar du del 2.)

Vill du läsa mer om hur jag upplever detta med att ha ADHD, kan du klicka här.

Läs gärna också vad ADHD-coachen Bob Seay säger om att vi ADHD:are har lättare att överanstränga oss.

När man har problem med arbetsminnet – ett typiskt utmattningssymptom, men också ADHD-symptom – så upplevs det ofta som att man har problem att koncentrera sig. Arbetsminnet hjälper nämligen till med att komma ihåg vad vi ska koncentrera oss på. Här kan du läsa lite mer om ADHD och hur det påverkar arbetsminnet. Här kan du läsa ännu mer om dopamin, arbetsminne och arbetsminnesträning. Här kan du läsa mer om kognitiva funktionshinder.

%d bloggare gillar detta: