Arkiv

Posts Tagged ‘städa’

Hemmaröror är fullt normalt

19 september 2009 Lämna en kommentar

sovrumI våras startade heltidsarbetande trebarnsmamman Lotta SjöbergFacebookgruppen ”Family Living – The true story”. Syftet är att visa hur vanligt ”normalt” folk  – bortom heminredningsprogrammen – har det hemma. Dvs hur det vanligtvis ser ut i en barnfamiljs vardag med överfyllda diskbänkar, tvätthögar, dammråttor och leksaker utspridda. Gruppen har nu över 4ooo medlemmar.

En del av bilderna finns också publicerade i en artikel i Expressen. Bildbevisen gör att alla damptanter och föräldrar med bokstavsdiagnoser och hemmaröror kan sluta ha dåligt samvete över det. Röriga och ostädade hem verkar vara tämligen vanligt och inget att skämmas över. Eller är det kanske just damphem vi ser på Lottas Facebook-grupp?

Annonser

Ordningen är återställd

stadtantLugnet lägrar sig åter i vårt hus. Gäster och släktingar har packat och återvänt till sitt. Mmmm. Jag njuter. Tid för egna tankar och egen takt. Det är kul att ha folk som hälsar på och det är också skönt när de åker hem. Klarar inte av att rubba mina egna cirklar hur länge som helst.

Har under förmiddagen försökt bli av med den hinna av kladdighet som lagt sig över hemmet. Jag förstår inte varför det alltid blir så, när man har besök oavsett om det är av äldre eller yngre medborgare. Golv, möbler, skåphyllor, handtag, spis och mikrovågsugn – allt är sommarklibbigt. För att inte tala om kylskåpet. Den är en historia för sig. I trängseln av alla matvaror som baxats in där, har det blivit spill och en unken doft sipprar ut då man öppnar dörren. Kan det komma från alla de filmjölks- och juicepaket eller de burkar innehållandes tillbehör till någon middag för länge sedan, som sparats och puttats allt längre in för att i framkant ge plats åt något färskare och mer nyinköpt? Brrr. Bakterierna har högkonjunktur.

 Nu är ”saneringen” och tvätt av sängkläder genomförd och vi kan andas ut. (Eller andas in och slappna av, som psykopompen lärt ut.) Jag är glad och nöjd över att jag och mannen är lika intresserade av ett välstädat, organiserat och fungerande hem, som jag. Vi deltar med samma frenesi med att upprätthålla ordningen och hålla dammråttorna på avstånd. Det är absolut inte kliniskt rent hos oss. Visst ligger det klädpersedlar, papper, tidningar, cd-skivor, spel och böcker skrotandes både här och där. Framför allt bidrar den yngre generationen till bildandet av små högar med grejor.

För egen del, som varandes ADHD-person, blir ett stökigt hem en sådan högpotent stressfaktor för mig att jag bara inte står ut. Jag får fnatt. Blir hyperaktiv, gormar och far runt som ett jehu för att bringa ordning i kaoset jag tycker har uppstått. Men jag har blivit tolerantare med åren och triggas inte alltid lika lätt, även om det har krävts en viss träning för att komma dit. 

Ordning och reda ger mig trygghet – så är det. Det är bara att acceptera. Om rätt sak är på rätt plats ger det mig möjlighet att vara mer avslappnad och flexibel med annat. Det låter hemskt, jag vet. ADHD:n skapar en viss ofrihet. Men vad gör man? Det är väl inte för inte som experterna inom bokstavsfältet (jag menar så klart på neuropsykiatriska funktionshinder) rekommenderar oss själva och vår omgivning att skapa och bidra till en välstrukturerad vardag, ge oss klart uttryckta förväntningar, tydliga gränser och att inte sätta upp för höga eller för många mål samtidigt (dvs en sak i taget). Låter lätt, men är svårt för en som har svårt att reglera sin aktivitetsnivå (det blir alltid för hög fart) och så gärna vill en massa saker, men orken tryter. Utan familj och anhöriga som ställer upp både på vår ordning och en del tokerier men också säger ifrån ibland, skulle det bara inte gå.

Vårstädning

17 april 2009 1 kommentar

kladnypor1

Hemma har tvättmaskinen gått på högvarv. Vet inte hur många par lakan, handdukar, kuddöverdrag och annat vår stackars tvättmaskin bearbetat vid det här laget. Så här på våren, då vi börjar veckla upp sommarstället efter vinteridet, blir det en del tvätt. Vi skänker en tacksam tanke till den som uppfann den moderna tvättmaskinen. Tackar samtidigt gudarna över att man är född i rätt århundrade här i Sverige och slipper ligga i en kall bäck och tvätta.

Som barn på 60-talet minns jag att vi brukade skicka iväg lakan och dukar till tvätteriet. Sedan levererades alltihop hem, manglat och klart, i inslaget papperspaket vid förstutrappen. Mot kvittens förstås. Det var tydligen inte så dyrt – eftersom vi som ”arbetarfamilj” kunde kosta på oss detta. Båda mina föräldrar arbetade när vi var små. Mamma arbetade ”bara” 70 procent och ofta på obekväm arbetstid. Som andra mammor skötte hon hushållet, städade och tvättade. Vi hade investerat i toppmatad tvättmaskin. Den måste ha inneburit många sparade timmar i hushållsarbetet. Förutom detta sydde min mamma de mesta av våra kläder (på kvällstid minns jag), bakade och tog oss på olika fritidsaktiviteter trots att hon var körkortslös.

Själv upplever jag inte det tvättkaos (eller för den delen städkaos), som många andra ADHD-personer upplever. Det går faktiskt ganska bra. Både att sortera och få det genomfört. Tvättar i normala fall faktiskt flera maskiner i veckan, utan problem. Ja, det vill säga en viss stress är det alltid då jag försöker vara så där tokeffektiv som bara jag kan vara. Fort ska det gå och på exakt rätt sätt. Torr tvätt åker rakt in i skåp och lådor. Avskyr att stryka och har bortrationaliserat detta. Köper sällan kläder som absolut måste strykas. Där skiljer jag mig från min mamma. Hon stryker t.o.m sina trosor. Vilket tidsödande och tråkigt jobb! Ungefär lika tråkigt som att handdiska. Därför har jag diskmaskin och köper enligt samma princip sällan ömtåligt porslin som måste diskas för hand.

Städning är inget jag gillar. Men det är så klart nödvändigt. Speciellt för mig som kan bli oerhört stressad av att det är stökigt omkring mig (och har en dammallergiker här hemma). Samtidigt kan jag bygga upp högar av använda eller provade kläder på herrbetjänten i sovrummet, som mannen irriterar sig på. Som tur är lever jag ihop med en man som gillar att ha det städat och rent omkring sig och också ser till att det blir gjort, utan knot. Apropå städning. Tänker ibland på de stackars människor vars kaos blir offentligt genom TV4:s försorg, i programmet Rent hus. Personer och familjer som lever i hälsovådlig smuts och misär. Anar en rad bokstavsdiagnoser bakom dessa fasader (vilket så klart inte nämns i en enda stavelse i programmet) och undrar varför ingen ryckt till undsättning tidigare? Varför väljer ”snälla och omtänksamma” människor att gå till TV? Är det verkligen rätt väg att gå? Speciellt beklämd blir man när barn är involverade. Det är ju också deras liv och vardag som rullas upp i TV, till allmän beskådan. Och vad händer egentligen efter att man spelat in och sänt? Blir uppretad av de prudentliga städtanterna Marie-Louise och Marlenes kommentarer till dessa uppenbara bokstavsdeltagare om att rycka upp sig. De verkar inte ha en susning.

Nä, usch. Tillbaka till den egna tvättkorgen och soppåsen, säger jag. Eller heter det inte: sopa din egen farstu innan du sopar hos andra?

PS: har så här i efterhand förstått att jag missat en intensiv blogkonversation mellan andra damptanter och en deltagare från förra säsongens Rent Hus. Här är den.

%d bloggare gillar detta: