Arkiv

Posts Tagged ‘struktur’

Läs gärna DN:s artikelserie om ADHD

01 augusti 2012 3 kommentarer

Hoppas ni följt Dagens Nyhets artikelserie om ADHD och ADD. Journalisten och personerna som pratar i artiklarna beskriver allt mycket bra och verkligt. Bl.a det här med att man som erfaren ADHD-person och som tar medicin, kan överväga när man beköver ta den lilla extra dosen av snabbverkande metylfendiat eller faktiskt avstå när man vill ha en någorlunda fri, kreativ hjärna – utan att det går över styr. Men: detta kräver insikt och erfarenhet av hur man fungerar och att man har ett liv som fungerar. Dvs har lärt sig vad som behövs i struktur för att det ska funka: har verktyg, sover tillräckligt, anstränger sig/jobbar lagom osv. Det är många pusselbitar som ska passas ihop.

Läs t.ex om Axel: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/tankarna-springer-i-vag-med-mig

Sann bild av aspergers?

08 februari 2011 1 kommentar

Idag startar Expressen en artikelserie om aspergers. Syftet enligt tidningen är ”för att ge den sanna bilden av Aspergers syndrom”. Milda himmel tänker jag genast och undrar: finns det en sann bild och tror Expressen (även om det är behjärtansvärt) att de klarar av att ta på sig något så komplext? Och lite fundersam blir jag när jag läser att det handlar om att vrida bilden rätt: att aspergers faktiskt inte är synonymt med brottslighet eller mördare. (Det är det där med känslokyla som spökar.)

Först ut att bli intervjuad är Lotta Abrahamsson. Och faktiskt… tack vare att det är just kloka Lotta (som föreläser om ADHD och aspergers utifrån ett metod- och verktygsperspektiv) som utgör den röda tråden i artikeln 🙂 lyckas journalisten rätt bra. Lotta har förmågan (för att hon både är smart och har tränat väldigt mycket på) att på ett pedagogiskt sätt berätta om hur vardagen ser ut när man har aspergers (och lite ADHD). Därför så blir artikeln ganska bra. Den ger inblick i alla system för påminnelser man behöver, att fest och situationer där socialt sam/medspel krävs kan vara både plågsamma och rent svåra att förstå sig på, att vi har högsta betyg i bokstavstolkning och en mycket ojämn begåvningsprofil (vi förstår oss sällan på folk, men kan t.ex lära oss ett språk på rekordsnabb tid) osv.

Nu är ju inte jag en renodlad aspergare, utan hos mig är det ADHD:n som dominerar – tack och lov kanske man kan säga (och jag menar inget illa med detta). För jag tror att ren aspergersdiagnos är mycket mer hindrande än en ren ADHD-diagnos. Eller så inte. Jag tror i alla fall att aspergers ställer större krav på omgivningen och att vardagen måste vara oerhört strukturerad för att man överhuvudtaget ska lyckas komma utanför dörren under en dag. Det är så många saker som måste klaffa när man har en autismspektrumdiagnos. Så många små pusselbitar som måste ligga i alldeles perfekt rätt ordning och färg, för att man inte ska uppleva verkligheten som kaosartad.  Tack och lov att det finns kunskap, hjälpmedel och att man kan få lära sig strategier att fungera.

Jag ser fram emot nästa artikel i Expressen, för de har ju utlovat en serie. Och grattis förresten till Lotta som kommit ut med en bok som heter: ”Tänk om”.

Här hittar du Expressens artikel.

Jobbet stjäl energi

04 september 2010 1 kommentar

Vi brukar ju i dagligt tal prata om energitjuvar och just nu är jobbet den största av dem alla. Under en period har jag – som mest av allt behöver ordning och reda, bra planering, förutsägbarhet och tydlighet av folk runt omkring mig – inte alls detta. Sedan i våras har jag hunnit flytta med jobbet till nya lokaler samt skiljts från vissa arbetskamrater som ersatts av nya. Och ni vet hur det är när medarbetare som jobbat länge inom en organisation slutar: det blir rörigt. Viktig kunskap försvinner och inarbetade rutiner upphör att fungera.

Det som händer mig när det blir rörigt runt om och ingen med arbetsledande position kliver fram och tar tag i lösa trådar, är att jag genast börjar ta ansvar som egentligen inte är mitt. För jag klarar inte av att både ha ADHD-röran i huvudet och samtidigt röra i omgivningen. För att jag ska kunna slappna av och fokusera på mina arbetsuppgifter, måste det finnas tydliga ramar och ett tydligt ledarskap. Det här är viktigt för alla, men allra viktigast för en som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder som ADHD. De flesta vet väl idag att brister i ledning, styrning och organisation samt för hög arbetsbelastning är en avgörande faktor bakom utmatning (i kombination med en ambitiös personlighetstyp: dvs medarbetare som tar ett för stort ansvar).

Så hur gör man för att undvika att ta för stort ansvar i ett läge där man vet att det kan leda till utmattning. Stoppar man huvudet i sanden, låtsas som det regnar, låter det (i värsta fall) gå åt skogen och låta någon annan ta ansvar för det, stämplar in och ut punktligt och stänger av jobbet när man kommer hem (som om det inte fanns eller var en viktig och intressant del av ens liv)? Ett sådant här förhållningssätt betyder att man måste sluta känna passion eller engagemang för det man gör och inte ha ambitioner om utveckling eller god kvalitet – kort sagt att känna att man gör ett bra jobb och utvecklas som yrkesmänniska.

Det är svårt för mig. Längtar efter rätt människor och rätt sammanhang.

Fixa struktur på jobbet – går det när man har ADHD?

10 maj 2010 8 kommentarer

Fler än jag med ADHD har funderat över detta. Svaret på frågan är att visst går det. Jag skulle personligen inte överleva utan yttre ordning och reda. Det räcker bra med den röra av snabba impulser och flerfilig tankeverksamhet som pågår i min hjärna dagligen (om jag inte tar min ADHD-medicin).

Jag har ett jobb (hurra, eller vad man nu ska säga. För det är många med ADHD som står utanför arbetsmarknaden av olika skäl). Jag har lyckats skaffa mig ett yrke som jag faktiskt är rätt bra på. Tidigare hade jag ett annat mer praktiskt yrke, som jag också var bra på. Men jag bytte bana någonstans i 30-års åldern, och pluggade vidare till det jag egentligen ville bli från början.

Jag arbetar på ett kontor. Dit jag går varje dag. Där finns mina kollegor, som jag tyvärr måste kumpera ihop med (fast snart ska jag få egen kuppé). Jag trivs med mina arbetskamrater, men minikontorslandskap är förödande för min koncentrationsförmåga. De stör mig och jag är fena på att störa dem. Datorn är mitt främsta arbetsredskap, liksom telefonen. I mitt jobb ingår en hel del projektledning, konsulterande och att skriva en sjuhimlans massa text. En fördel är att ha huvet väl påskruvat och att ha god ordning på grejorna.

Typiskt för många av oss med ADHD är att det är så svårt att fokusera på en sak i taget  till dess att man kommit i mål med vad man ska göra. Det kan t.ex vara svårt att rikta uppmärksamheten bara på det som är viktigt i en situation eller en text och sortera bort sådant som inte alls har med saken att göra. Allt blir liksom lika viktigt och man förlorar sig i alla de små detaljerna. Till slut blir det så mycket information att hantera att det blir tvärstopp i maskineriet. Man stänger till sist av helt. Så har det varit för mig. Jag har jobbat och jobbat frenetiskt,  många gånger omständligt och med ”fel” saker som jag inte lagt proportionerligt vettig tid på. Jag förmår inte slarva med detaljerna och att strunta i allt annat som velat ha min uppmärksamhet. Det har känts som om hur många lösa trådar hängt i luften till slut. Panik.

Bra struktur på arbetsdagen och de arbetsuppgifter jag ska utföra är ett måste för mig. Listor som inrutar dagarna är toppen att ha. T.o.m listor som inrutar arbetsuppgifterna 1-2-3…. Lika viktigt för mig är ordning och reda på papper, skrivbord och i skåp och lådor och inte minst bland mapparna i datorn. Det har jag för det mesta och det är ”min” ordning som gäller. Jag kan faktiskt nästan fastna i sorterandet och ordnandet. Tyvärr är det aspergaren i mig som vill ägna sig åt detta, så att annat blir lidande.

Jag har börjat lära mig olika sätt att styra upp sig själv på. Det kan sammanfattas på följande sätt: god planering, fasta rutiner och bestämda tider. Det skapar trygg förutsägbarhet. En sak i taget, ett bestämt kortsiktigt mål och avvägd/ planerad tidsåtgång hjälper mig att komma i mål med uppgifter. Tids- och påminnelsehjälpmedel (automatiskt talande klocka i datorn, memo comai i mobilen, banspelare att prata in på, timer i duschen) hjälper mig att kunna slappna av, fokusera och stänga ute rädslan att missa möten, glömma gå hem från jobbet i tid, ta medicin osv.

Men hur gör man med människorna då, tänker du. De som ringer, mailar, kommer in och ställer frågor helt apropå. De som ruckar på en stackars ADHD-persons alla intentioner att hålla sig på spåret och ha ett fokus. Inte lätt ska jag säga. En fördel är om kollegorna vet om att man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder med koncentrationssvårigheter. Man får helt enkelt säga ifrån och ha ett system för när man inte kan bli störd. Gul lapp på dörren betyder t.ex förbjudet område just nu. Fokuserat arbete pågår. Eller så får man jobba när andra inte är på plats: tidigt på morgonen eller sent. Fast det senare rekommenderar inte jag. Risken är att arbetsdagen inte tar slut – att man bara fortsätter och tröttar ut sig. Har försökt.

E-post är ett bra sätt att kommunicera på. Men då gäller det att kunna avstå från att vara konstant uppkopplad. Skrivna frågor eller instruktioner om vad som behöver göras slår alla snabba telefonsamtal och pratstunder i korridorerna med kollegorna. Man blir mer effektiv och fokuserad. Det sociala spelet tar på krafterna – allt det där man måste säga först innan man kommer till pudelns kärna eller för att runda av samtalet på ett artigt sätt. Sådant funkar inget vidare för oss, även om vi kan lära oss (med mycket möda och stort besvär).

Det är också bra för arbetskamrater att veta att plötsliga förändringar i schemat och ostrukturerade situationer inte är det ultimata för en sån som mig. Att det ökar känslan av kaos. Bättre att de tänkt steget längre och gjort vissa förberedelser, innan de släpper bomben om att allt måste ändras. Flexibilitet är inte min starka sida.

Det finns oändligt mycket tips man kan ge om avgränsningar, avskärmning osv. Arbetsterapeuter är personer som kan hjälpa en, när det kniper. Jag har inte haft jättestor hjälp av den jag träffat, för utom på hjälpmedelsfronten. Här kan du dock läsa ett exempel på hur en annan person fixat bra struktur på jobbet med hjälp av sin arbetsterapeut. Känner igen mig mycket i de problem och lösningar hon beskriver.

%d bloggare gillar detta: