Måste skärpa mig

(Rubriken på detta inlägg är menad som ironisk humor. Ni som har bokstavsdiagnos förstår, eftersom det är just detta vi har så svårt med.) Det här är rent förskräckligt. Jag missköter min blogg och skäms för det. Mitt verkliga liv kräver min kraft och inspiration. Och så det viiinter och mööörkt. Jag skulle faktiskt kunna gå i ide i november och krypa fram så där i mars månad. Egentligen gillar jag vinter och speciellt en snöig och kall sådan – precis som den är nu. Det är väldig tur att det finns snö som ljusar upp i allt det mörka. Jag kommer knappt ur sängen på morgnarna. Tur att familjen hjälps åt mitt i all trötthet, som vi nog alla känner så här innan jul. Tre väckarklockor hjälper oss + mitt mobillarm. Min man är oftast den som driver morgonens sysslor inför att vi ska ta oss iväg till skola och jobb. Tacksam, tacksam!

Jag har alltid varit en riktig nattuggla. Då funkar jag som bäst och är mest inspirerad att hitta på saker. Inte gjord för kontorsliv 8 till 5 (eller skolivet heller för den delen). Just nu inbillar jag mig att jag inte har någon hjälp av Statteran, men det har jag säkert. För det skulle nog vara värre utan med vakenheten. Det handlar ju inte bara om att inte sova, utan hur vaken och alert skallen är när man är uppe och rör på sig. Tack vare medicinerna tycker jag att jag faktiskt är vaken och på G när jag kommer till jobbet. Det är inte som förr innan ADHD-medicinerna: en ström av spår i knoppen och göra-listor.

Det har blivit himla mycket lugnare mentalt och fysiskt. (T.o.m min massör säger att nervsystemet verkar mindre ansatt, eftersom mina muskler inte är sura och krampar som de gjorde förr.) Men jag pallar fortfarande inte med stress. Framför allt inte att ha för mycket att göra. Mitt humör blir hemskt då. Det känns mentalt som att vara anfallen av en miljon akupunkturnålar som flyger genom luften, som jag måste ha en sköld emot. Det fixar jag inget vidare.

En annan positiv sak är att jag faktiskt är bättre på att säga nej och att jag tar det lugnare med alla måsten som fanns förr. Har inte bakat en julkaka. Men jag har pyntat hemma och bjudit folk på glögg och pyssel. Man får dra ner på ambitionsnivån, även om det är svårt. Vi får väl se om jag klarar detta. Julen har ju inte börjat än. Men snart så. Jag ska vara ledig från skolavslutning ända till efter nyår. Vilken tur man kan ha. Så jag räknar med att blogga i mellandagarna igen. Lovar inte, men tänker. Jag vet att helger och speciellt jul kan vara svår för många. Jag har själv varit där, men det är jag inte längre. Visst: julen består av en del hyckel och tvång. Det mesta av dem försöker jag strunta i. Man kan ju faktiskt göra sin egen jul. Det gjorde jag en gång, när jag var väldigt låg. Helt ojulig middag med några jag känner, som hade trassliga familjerelationer. Vi hade det helt ok med god mat och spel. Ett nyår var jag helt ensam i storstan och dessutom slutade elen att fungera, så det fick bli deckare i sängen till stearinljus. Det gick. Man får göra det bästa av situationen.

Hur ni än gör, firar eller inte firar, önskar jag er en lugn och skön julhelg. Vi hörs!