Jag lever

Jag har inte varit aktiv på bloggen på länge. Man kan väl säga si som så att livet kommer emellan. Flera saker har hänt. Jag har bytt jobb, maken har varit mycket sjuk och barnet (som nästan är vuxen/tonåring) har haft sitt behov av stöd och sedan: mycket gamla föräldrar, som också behöver hjälp på olika sätt. För en person med bokstäver kan detta vara en utmaning på olika sätt. Inte bara sakerna i sig själva – utan alla dessa vårdkontakter. Försöken att tillfredsställa sitt inre med att ha kontroll och inte ha det, samtidigt. Ungefär så. Är glad över er som ger fina kommentarer, men har tyvärr mindre ork att återkoppla. Anledningen till att bloggen ligger kvar är närmast att jag tänker att den kan ge någon sorts stöd i tänket för er därute som har funderingar kring den här diagnosen som många av oss lever med och hanterar.