Archive

Archive for the ‘humor’ Category

Se Mary och Max

21 november 2010 3 kommentarer

Igår såg vi Adam Elliots animerade film ”Mary & Max”. Den kan jag verkligen rekommendera. Filmen handlar om Max Jerry Horowitz – en medelålders och ateistisk man med judisk uppväxt, som bor i New York. Max har aspergers och använder sig av mat som ett sätt att lindra ångest, vilket gör att han lider av svår fetma. Av en händelse blir han brevvän med australiska Mary Daisy Dinkle – en liten missförstådd flicka med stort födelsemärke i pannan och fula glasögon, som inte får någon som helst kärlek eller uppskattning av sin omgivning. Pappa jobbar i tepåsefabrik och mamman pimplar matlagningssherry och snattar från butiker.

Filmen bygger tydligen på en sann historia och man får följa de udda brevvännerna under många år. Max, som aldrig haft någon vän, drabbas ofta av nervkollaps när han läser Marys barnsliga brev med olika frågor, som han inte kan hantera. Inte förrän efter att det gått ett år in i brevväxlingen får han veta att han har aspergers, vilket han då förklarar för Mary på ett så himla bra sätt. Det här med att man inte förstår andras tankar, känslor och ansiktsuttryck, att man är överkänslig för beröring, ljud, dofter och andra i största allmänhet och att man gärna äter en och samma saker (i hans fall choklad).

Se filmen, tycker jag. Den går att hyra.

Genreps lästips i jul

21 december 2009 5 kommentarer

I år har jag bara köpt enstaka hårda klappar till nära och kära. Jag hoppas de kommer att uppskatta det. Samma har det varit på min egen önskelista: böcker. Är jag tillräckligt pigg och samtidigt nedvarvad, brukar det funka utmärkt att läsa. Är jag för pigg och speedad och försöker läsa, brukar  blicken bara hoppa omkring och inget blir läst hur jag än försöker. Är jag för trött går det inte heller. Då hänger inte närminnet med och jag glömmer nästan bums vad jag läst. Det är nämligen en himla konst att kunna läsa när man har ADHD.

Romaner är egentligen inte min grej, däremot deckare, biografier och levnadshistorier. T.ex: Vansinnet – mitt bipolära liv av Marya Hornbacher eller Gå i kras: leva med bipolär sjukdom av Veronica Schelander. De står på min önskelista liksom Mitt himla liv av Olle Carlsson.

Behöver man piggas upp kan jag verkligen rekommendera serieböcker för vuxna. Serien Rocky är en favorit och nu har Martin Kellerman kommit ut med sina samlade serier 1998-2008: Rocky 10 år. Samma gäller Lena Ackebo som firar tjugo år med: Gud va hemskt! Missa inte Sara Granérs: Det är bara lite AIDS eller Så jävla normal av Nina Hemmingsson. Något för oss med dragning åt bisarr humor (och humör). Har nyss upptäckt Lina Neidestams debutalbum Zelda. Garanterat kul för tjejer. En sista goding som måste nämnas och kanske kan ljusa upp i mörkret (oavsett om det är fysiskt eller själsligt) så här på årets mörkaste dag är : Män är från Marstrand, kvinnor är från Ven – Jan och Maria Berglins samlade om relationer. Inget för tonåringar, men för oss som passerat 40.

God jul hälsar jag till er, alla mina läsare!

Kategorier:böcker, humor, leva med adhd Taggar:, ,

Roligt nästan jämt

09 oktober 2009 Lämna en kommentar

Serietecknaren Jan Berglin fortsätter att muntra upp. Det kan behövas i höstmörkret. Denna gång (i SvD 4/10) med ett aktuellt ämne. Kanske förstås bäst av oss som utövar yoga och samtidigt har en ADHD-hjärna inställd på ett fritt flöde av kreativa och associerande tankar (när vi egentligen borde stänga av och fokusera på rörelserna enbart)?

berlins_2009_10_04_519843a

Kategorier:humor Taggar:,

Serier förgyller livet

14 september 2009 2 kommentarer

Berglin-2009-09-13_svd

En bra seriestrip som träffar mitt i prick (bah, dumt rim) kan verkligen förgylla en mulen morgon. Jag följer ett antal serietecknares alster i våra dagstidningar. Bl.a Hälge (ni vet älgen) av Lars Mortimer, Kalle & Hobbe (vilka raringar) av Bill Watterson, Nemi av Lise Myhre (såklart: tjejen har ju adhd enligt min uppfattning) liksom Rocky av Martin Kellerman. Många vuxenpoäng får jag nog för att jag också gillar Jan Berglins raljerande och fyrkantiga gubb- och gumstruttar (se bilden ovan från Svenska Dagbladet den 13/9) och Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp (i Dagens Nyheter).

Några andra goa serietecknare i satirgenren som jag inte hittar i dagspressen längre, men ändå vill passa på att hylla är Charlie Christensen som skapade Arne Anka, Lena Ackebo (minns ni hennes raljerande av Bingo Lotto-land i begynnelsen?) och Monica Hellströms frustrerade tjej (ganska lik Nemi faktiskt) bl.a publicerad i gratistidningen Metro. Sist men inte minst måste jag puffa Sara Granér. Hon är kul. Så kul att skrattet ibland fastnar i halsen, för att hon skämtar om så allvarliga ämnen. Mmmm.

Kategorier:humor Taggar:, ,

Grattis Mia och Klara

29 augusti 2009 2 kommentarer

Igår vann Mia & Klara, dvs Mia Skäringer och Klara Zimmergren, priset Årets humorprogram under den s.k Kristallengalan. Samtidigt fick man veta att de planerar en tredje säsong i SVT med serien. Hurra!

Jag verkligen älskar Mias alteregon Gulletussan och Tabita. I våras läste jag en artikel i DN där Mia berättade om just dessa två personligheter. Det handlar om allt annat än en cynisk drift med kvinnotyper som Tabita och Gulletussan, menade hon. Mia skildrar enligt egen utsago kvinnor hon haft i sin närhet medan hon växte upp, med lite tillägg från sig själv. Jag tycker i alla fall att hon gör dem med värme.

Det här är väl ett lysande exempel.

Kategorier:Grattis!, humor Taggar:, ,

Bus man blir glad av

Har stött på dem tidigare. Eller snarare deras bus. Jag pratar om Stickkontakt. En anonym grupp kvinnor som lämnar efter sig olika stickade eller virkade produkter på stan bland cyklar och offentlig konst. Man hittar de t.ex värmande lyktstolpar. Eller så har Brunaluna, Maskan och Fröken Pinkelink (de kallar sig så), klätt på nakna statyer på stan. Man blir glad av deras påhitt. Det rycker i mungipan.

Annat som gör åtminstone mig full i skratt är de flaggor som placeras i hunbajshögar på stan av den numera pensionerade deckarförfattarinnan Maj Sjöwall i Stockholm (som ligger bakom figuren Martin Beck). Avsikten är att uppmärksamma fotgängare på bajset, så att man slipper få det under skorna. Och Maj är inte ensam. Ytterligare en kvinna i Stockholm har bestämt sig för att lämna personliga meddelanden i hundlort, av typen: ”Tack för att du bajsar på min gata” (säkert i ett ilsket tonläge). Fenomenet finns tydligen i hela Europa. Maj Sjöwall säger ha hämtat sin inspiration att flagga med just Dannebrogen från en dam i Kristianshamn, som hon träffade på när hon i yngre år bodde i Danmark. 

Vet inte om dessa två exempel kan kallas civil olydnad. Men man blir lite uppiggad av folk som sticker ut och upp. Speciellt om det görs med glimten i ögat och utan att någon/något skadas.

Svenska Dagbladet skrev nyligen en intressant artikel om Stickkontakt. De brukar också blogga om sina hyss. 

 

Stora skämtardagen är här

01 april 2009 Lämna en kommentar

clownmun1

Så har det blivit den 1 april: stora skämtardagen. Scannade skämtutbudet i morgonens tidningsflora.

I Dagens Nyheter handlar det om att få garanterad sittplats i Stockholms tunnelbana med VIP-kort. Svenska Dagbladet varnar för tonsillcancer till följd av oralsex. I Helsingborgs Dagblad står det att investerare vill flytta Rögles hemmamatcher till Malmö-arena. Göteborgsposten lanserar bygget av ett pariserhjul på pontoner i älven utanför Operan. I Gotlands Tidningar pratar man om trängselavgifter innanför Visby ringmur. Och Norrländska Socialdemokraten skriver att en läsartävling visat att orten Kyzyl i Ryssland är dit folk helst vill resa. (Fler hittar du i Svenska Dagbladet som i dagens nätupplaga har  listat ett antal aprilskämt.)

Detta är i alla fall vad jag tror är årets aprilskämt i dagspressen. Det är inte lätt att veta i dagens ding-dinga värld. Mycket av vad vi läser och hör i media låter som rena tokerier. Men tyvärr är det mesta sant, även om man skulle önska att vissa saker vore aprilskämt. Verkligheten är ju oftast värre och galnare än det som någon stackars tidningsredaktion kan hitta på. 

Har inte aprilskämtandet spelat ut sin roll, undrar jag? Detta är det enda tillfälle på året då journalistkåren har möjlighet att busa, ljuga och hitta på. Så himla kul var väl inte de exempel vi sett idag. Någon som skrattar eller känner sig lurad på ett fiffigt vis? Tänk om lureriet kunde kryddas med en nypa satir. Då skulle vi kunna snacka aprilskämt.

Kategorier:dagspress, humor, media Taggar:,
%d bloggare gillar detta: