Immunförsvaret kan ha koppling

Här kommer länk till intressant artikel i Svenska Dagbladet om kopplingen mellan immunförsvar och neuropsykiatriska diagnoser samt psykisk sjukdom: http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd

Hur utreder de egentligen?

Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om att statistik framtagen av Socialstyrelsen som visar att barn födda sent på året diagnostiseras med ADHD i större utsträckning än barn födda tidigt på året. I artikeln säger Björn Kadesjö, överläkare i barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, att det kan finnas barn som missförstås ha adhd.

Idag kom en uppföljande artikel med titeln ”Ökat elevstöd ska ge färre diagnoser”. Jag är förbaskad. Vad tusan menar de? Jag förstår inte resonemanget. Antingen har man väl en medicinsk diagnos eller inte. Eller så är det fel på de som sätter diagnoserna. Det vill säga att de läkare som ger en diagnos gör det slentrianmässigt utan att utreda ordentligt. Och om så är fallet är det förfärligt och djupt olyckligt. Det gör att seriösa läkare och forskare också kommer att ses som kvacksalvare och diagnosen kommer att ses som en humbug – vilket vi vet att det redan finns de som anser.

Dessutom: för att få stöd i skolan behöver man inte ha en diagnos. Det är behovet i sig själv som styr. Så säger skollagen – så det så…

Riksförbundet Attention har så klart reagerat starkt, precis som jag.

Aspergers inte lika med mord

Läser i dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet att den misstänkte serieskytten: Peter Mangs, använder sig av sin diagnos Aspergers syndrom som förklaring till sitt handlande. Det här tycker Niklas Långström som är forskningsledare i Kriminalvården och professor i psykiatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet i Stockholm. Läs mer här

Visst kan en diagnos vara delförklaringen till hur man upplever världen omkring sig och olika typer av beteenden liksom vara en underliggande sårbarhetsrisk till psykisk sjukdom, men knappast den enda förklaringen till att någon väljer att begå flera mord.

ADHD finns inte i Indien enligt Shachar

I måndags morse fick jag kaffet i vrångstrupen. Jag är en trogen DN-läsare sedan 20-års åldern och tidningsläsande till frukost är ett måste. Dröm om min förvåning när jag kommer till DN-medarbetaren Nathan Shachars krönika, med rubriken: Psykiatrin – med eller mot oss, och får veta att indiska barn minsann inte har ADHD, att diagnosen överhuvudtaget är en skrivbordsprodukt till skillnad från ”riktiga” diagnoser som diabetes och alzheimer och att ADHD/ADD överhuvudtaget var okända innan 1987. Häpnadsväckande åsikter (för detta är åsikter) och dessutom fel. Så fel att DN idag går in och rättar och beklagar.

Jag är förvånad över att ingen reagerat över texten innan den blev satt och tryckt. För det kan väl ändå inte vara så att ingen kvalitetskontrollerar även krönikor. Man undrar. Krönikeformen ger möjlighet till en annan form av journalistik. En mer reflekterande och personlig framställning, där man får lov att tycka. Det är ok att tycka, men inte att ljuga och föra oss bakom ljuset. För jag tror nämligen att Nathan Shachar vet att de fakta han radar upp inte är fakta utan åsikter – och det är inte trovärdig journalistik. (För att inte tala om den stockkonservativa synen på kön han ger uttryck för i krönikan.) Dessutom i en av Sveriges största dagstidningar. Shame on you DN.

Läs krönikan i DN här (som tyvärr blivit redigerad i efterhand). Texten borde ha lämnats som den var med faktafelen rättade separat, efter artikeln.

Journalisten Nathan Shachar är vanligtvis stationerad i Jerusalem och bevakar därifrån främst Israel och Palestina. Man undrar om det går att lita på de uppgifter och reportage han lämnar därifrån? Det får mig inte minst att fundera över hur han funderar kring att kvinnor hänvisas längst bak i bussen den östra delen av Jerusalem – för mig apartheid.